Andas, älska och acceptera
Tänk att det är sista dagen på 2025 och i morgon då vi vaknar så är det ett nytt år. Eller det hinner nog bli ett nytt år innan vi somnar idag. Som jag har skrivit tidigare så blir det varken löften eller mål i år. Eller mål har jag inför året, men på ett lite annat sätt än tidigare. Har skrivit månadsmål och ska anpassa det efter hur livet ser ut där och då.
Ledord kommer vara min grej i år. Andas älska acceptera. Att bara skriva ner dom leder inget vart utan måste veta vad det innebär för mig.
Mycket av det kommer från yogan så inget av orden är främmande egentligen.
Andas
ja det bör man ju göra. Vi gör det hela tiden egentligen, men hur andas vi? För mig kommer det vara att ta ett djupt andetag, ta ett steg tillbaka i varje jobbig situation.
Det handlar även om att få vara ute i naturen så mycket det bara går. Andas livet som en bloggvän utrycker det som. Jag bara älskar det uttrycket. Nästa år är det precis det jag ska göra. Har varit så dålig på det.
Älska
Just nu sprids det så mycket hat överallt. Blir verkligen mörkrädd då man läser all form av media. Hur orkar människor känna all den ilskan hela tiden? Jag måste inte hålla med, jag kan till och med vara emot det. Däremot måste jag inte hata någon för det. Jag behöver inte vara elak.
Nu handlar det inte enbart om kärlek till andra, även om det är viktigt. I år ska jag se till att älska mig själv lite mer. Sluta att döma mig så hårt. Förespråka det åt andra, men tror ni jag följer mina egna råd?
Älska kommer stå för att vara snäll mot mig själv, och kunna se mina medmänniskor. Ett leende, ett vänligt ord. Fråga hur någon mår och lyssna på svaret. Att bli glad för komplimanger jag får, tacka och verkligen mena det.
Acceptans
Sista ordet, och det ordet som kan vara svårast. Tycker många slänger sig med det ordet lite för lättvindigt. Dels för att slippa ta ansvar, att förändra. ”Det är som det är. Nu väntar vi och ser” ”Livet är orättvist” Ni fattar.
Själv hatar jag positivt tänkande. I DBT så pratas det inte alls om positivt tänkande utan mer att acceptera att det är en skitdag. Det innebär inte att morgondagen är skit, men just nu ser det ut så. Min PT körde precis med det. Då förstod jag inte, men efter utbildningen i DBT såg jag det. Det var så skönt att få saker bekräftat. Var slutkörd, och det blev värre då jag hade semester. De flesta hade sagt. Men nu har du väl vilat upp dig då du varit ledig i 4 veckor? Tänk vad skönt det var. Han sa. Du är så här trött nu. Du kanske behöver 4 månader istället för 4 veckor? Det är ju inte jag som var dålig och inte klarade av det. Det var för att allt kom ikapp mig då jag fick vila. Det tog 4 veckor att få landa i att jag var så trött.
Som avslutning tänker jag dela sinnesrobönen
Kramar Madde
Madelena 