En farmor
Nu har det kommit till farmors tur i Madeleines bloggutmaning. Känns som om jag upprepar igen, men som jag skrivit tidigare hade jag inte någon nära kontakt med några släktingar nästan. Visst hälsade vi på hos farmor då vi bodde upp i landet, och visst fick jag en liten slant vid jul och födelsedag, men mer än så var det inte. Däremot hade jag nog mer minnen ifrån just farmor än mormor. Hon bodde mitt ute på landet, och visst fanns det en del original där, och en och annan ”byfåne” Vi alla hjälptes åt då det var dags att skörda, och vi hade nog mest potatis som dom odlade. Där var lite ljusare minnen trots allt.
Tänker också längre fram och mitt egna barnbarn. Är ändå glad över att hennes farmor kommer vara en del i hennes och lillebrors liv trots det som hänt. Det kändes så gott i mitt hjärta då hon kom på babyshowern, trots att det inte är hennes biologiska, att hon ändå kommer vara farmor S och få vara en del i nya bebis liv. Så tacksam över alla vuxna som finns runt omkring barnbarnen oavsett blodsband eller inte.
Kramar Madde
Madelena 
Så fint att hon har kontakt, blir varm av den saken. Min farmor gav julklappar men glömde oftast bort när jag och min syster fyllde år. Lillebror kom hon ihåg dock, lite lättare dag. Sorgligt så här efteråt att jag aldrig fick något band till min farmor. Är glad att sonen har relation till sin.
GillaGilla
trots allt är det så viktigt 🙂
GillaGilla
Jag har en hel del minnen från min farmor. Innan hon blev ”sjuk” och bodde i egen lägenhet. Minns att hon hade en egen hund som pappa kallade golvmoppen. Tyvärr så var den hennes begravning som var den första jag var med på. Däremot är jag glad nu att jag ändå fick vara med och ta ett sista farväl.
GillaGilla
En liten förstår jag? Pappa sa samma sak om småhundar och på slutet hade han en chihuahua. Tror det är viktigt med ett avslut så som en begravning är.
GillaGilla