Jobbdag och glass

Jobbade dag

och vid 13 tiden kanske jag var i kapp med alla mina uppgifter. Hade hänt så mycket så vi låg efter med mycket av det praktiska. Brukarna först, så är det bara. Jag var helt slut då jag gick av men åkte hem till min dotter en stund.

Killkillen var så trött, men vägrade sova så jag och storasyster åkte och köpte glass i stället. Vi råkade vara borta i 1.5 timme men det var bara trevligt. Så kul att lyssna på då hon pratar. Nu ville hon ha ett par utsvängda jeans till då ”alla” har det i skolan och det är så coolt. Hon som aldrig varit intresserad av kläder.

Kom hem och satt mig och sov i soffan nästan, så jag gjorde natt redan vid halv sju. Det här är inte normalt.

Post covid?

Det kanske inte är stress på mig utan post covid? Min man hade sett en artikel som något Stockholmssjukhus gjort och även det stämde så bra in på mig. Den ständiga tröttheten, hjärntrötthet och försämrade kognitiva förmågor. Får verkligen anstränga mig för att kunna föra ett samtal, och har så svårt att lära nytt.

Jag undviker att träffa vänner på grund av detta och det handlar inte om att jag inte vill utan mer för att jag inte orkar. Det är så jobbigt då jag märker själv hur har tappar fokus.

Samtidigt, allt kom samtidigt, och vad är vad? Hur som helst. Min bägare har runnit över och vi har en hel läkarkår som är totalt ointresserade av att hjälpa mig.

Tänker samtidigt. Det borde vara intressant då man är läkare och något nytt kommer. Att få utvecklas i sin yrkesroll,,, men det är jag det.

Dag 92

Det blev ju ingen träning igår. Var för optimistiskt där på morgonen såg jag. Det är så det kan bli ibland. Sömnen hade varit bra i alla fall och hade 89 i sömnpoäng. Det som drog ner poängen var stress enligt den. Intressant hur dom kan se det. Det jag kunde se var att andningen var något hög för att vara sovande.

Kramar Madde