Trappar upp

Läkarbesök

Igår var det dags att besöka läkaren igen. 25% sjukskrivning november ut också. Var först inne på att gå upp på heltid direkt, men tog mitt förnuft till fånga. Vad hade jag sagt till andra? Låt det ta sin tid men lyder inte mina egna råd. Känns det igen? Tror det är rätt vanligt.

Blir lite orolig då vi har en resa inbokad och den startar ett par dagar innan sjukskrivningen är över. Läkaren har skrivit in i läkarintyget att det är OK. Jag har även ansökt hos kassan om att få åka.

Åker man inom EU är det som att röra sig i Sverige men utanför blir det något helt annat. Till det handlar det om 4 dagar innan sjukskrivningen löper ut.

Vad kan hindra?

Att röra sig inom EU är som att röra sig inom Sverige. Vi får åka till grannstaden, såvida inte det hindrar vårt tillfrisknande på något sätt. Att åka utanför är lite andra regler och det måste stå i läkarintyget samt att man får ansöka hos kassan. Enligt läkaren samt min man så är grundregeln att man får åka om det inte hindrar rehabiliteringen. Du kan alltså inte välja att åka på semester och strunta i läkarbesök med mera.

Likaså vad är syftet med resan? I mitt fall så behöver jag positiva händelser och det är en del i tillfrisknandet. Resan var även bokad långt innan jag blev sjukskriven så ingenting jag gör för att jag ändå är ledig.

Anteckningsböcker

Som ni säkert vet älskar jag allt som har med fysiska anteckningsböcker att göra. Här noteras inget i telefonen utan allt måste vara nerskrivet i en bok och gärna en vacker också. Min man förstår inte alls det utan kan använda precis vad som helst. Som ni säkert har märkt har jag vacklat fram och tillbaka med bloggen ett tag. Det känns som om jag inte har haft något att dela med mig av, och flera ogenomtänkta inlägg. Samtidigt älskar jag att skriva och få dela med mig. Jag behöver nog mer struktur i det och tänker att jag ska skriva upp idéer samt olika roliga temadagar.

Jobb

Hann hem, sätta mig lite och sen var det dags att åka till jobbet. Blev så glad då min kompis öppnade dörren. Hon klustrar med oss och vi har alltid så trevligt ihop. Kan skämta och driva med varandra. På söndag kommer hon och sambon hem till oss för en sopplunch och för att lösa ett mord. Vi är inte bara stödassistenter, vi är mordutredare också hihi.

Avslutade dagen med utvecklingssamtal med chefen. Det gick bra så nu kör vi bara framåt. Vi pratade om kompetensutveckling och nu ska det satsas på något som heter yrkesresan om jag inte minns fel. Fortbildningar har kommit i skymundan ett tag, men det är så viktigt. Ny kunskap kommer alltid och det gäller att hänga med.

Något läskigt.

Som jag har skrivit tidigare så pärlar jag armband just nu. Hade hällt upp pärlor i olika skålar för att underlätta och även delat upp det i mindre delar. Planerar för tio armband åt gången.

Då mannen jobbar hemma idag så plockade jag undan från köksbordet igår kväll. Vet att jag la pärlor för tio armband i varje skål, men i ena låg det betydligt fler. Att man räknar fel på en pärla köper jag, men nu talar vi om kanske tio extra. Ingen har varit hemma, sen jag lämnade heller. Kunde inte riktigt släppa det. Är det jag som är extremt förvirrad?

Kramar Madde