Barnvakt, shopping och ödet

Barnvakt

Igår satt jag och ena dottern barnvakt hela dagen. Föräldrarna behövde egentid samtidigt som dom skulle fira tioårig bröllopsdag. Tyvärr blev ena barnet lite förkyld så dom vågade sig inte på en övernattning. Tror i och för sig att det hade gått bra det med. Det var så lugnt, men samtidigt var lilltjejen inne hela dagen. Vädret var inte så bra och är man inte frisk kanske man inte ska ut och leka. Vi lekte ändå en hel del inne. Byggde tågbanor, lekte med dockor, och klossar.

Barnkalas

Stora tjejen skulle på kalas. Den här gången bland hoppborgar med mera. Finns ett företag som hyr ut det, och man kan hyra deras baksida och vara där och leka. Två timmar lät inte så länge, men tror det räckte gott och väl. Var en trött tjej jag hämtade och inga problem att få med henne hem efteråt. Det hade varit lite blött och kallt tyvärr. Vädret här kan man aldrig lita på.

Shopping och fika

Jag åkte inte tillbaka hem till dom den stunden utan tog mig till KC. Fikade och sen handlade jag en top för presentkortet vi fick i julklapp. De sista åren har vi fått presentkort från Cityplay. Allt för att gynna handeln i kommunen man bor/jobbar. Tycker ändå det är bra. Här kan man välja på mycket olika butiker, men även en del fik/restauranger. Tyvärr räcker dom bara juni ut så kände att jag behövde använda mitt nu. Tycker dressingroom har så mycket fint och även till mig som är större. Det blev en beige top/tunika för mig. Lite fick jag betala själv, men största delen tog presentkortet.

Ödet, eller vad säger ni?

Har ni tänkt på en sak? Ibland dyker någon upp i ens liv en kort stund, någon som kanske gör något med er. Var på en föreläsning med Kaj Pollak för många år sen. Han sa att alla du möter är där för att du ska lära dig något av dom. Dom kommer av en anledning. Vissa stannar länge, vissa kanske du bara stöter på någon enstaka gång.

Häromdagen skrev jag ett inlägg om en komplimang jag fick i affären. Blev så glad, men tänkte kanske inte mer på det. Dagen efter då jag var i stan, vem stöter jag på vid spårvagnhållplatsen? Samma kvinna och vi hälsade nog lika förvånat på varandra. Samtidigt kändes det som om jag kände henne… Där och då började jag fundera på om det fanns någon anledning?

Likaså då jag gick på pure change. PTn jag fick först är så lik mitt barnbarns pappa. Han som valde att bli en ängel. Det var så otroligt jobbigt första gången jag träffade honom. Hade en gyminstruktion och då han blev min PT sen kändes det riktigt illa. Men inte kan jag säga till någon att jag inte ville ha hjälp av personen på grund av utseendet? Sen blev det så bra, och kommer bära med mig det han gjort för mig resten av mitt liv. Återigen, en som bara dök upp i mitt liv under ett par månader för att sen försvinna. Kommer antagligen aldrig träffa på honom igen.

Har ni råkat ut för samma sak någon gång? Där ni efteråt började fundera på om det var meningen att just den personen skulle dyka upp där och då?

Kramar Madde