När 2 personer möts

Lucka 22

Nu är det inte många uppdrag kvar av den här kalendern. Tycker det har varit kul att utmana mitt skrivande och min kreativitet. Har trängt undan det under så många år och märker hur mycket man tappat. Då jag var barn älskade jag att skriva, men med åldern försvann det och självförtroendet.

När 2 stycken träffas

Jag satt på ett café med min latte. Det var mycket folk runt omkring mig, och var inte alls sugen på att prata med någon och visade det tydligt. Tycker om att umgås med människor, men just idag var det inte rätt läge. Har haft så mycket omkring mig.

Plötsligt hör jag en röst som frågar om det var OK om hon satt sig vid mitt bord. Tittade mig omkring och ser en rätt ung tjej. Då det är fullt så känner jag att det är OK. Vi har nog inte så mycket gemensamt och tror inte hon kommer vara så pratsam.

Jag fortsätter att att spela mina telefonspel för att tydligt markera att idag är jag inte social. Märker att tjejen tittar på mig. Lite mer än vad som egentligen är okey. Har jag spillt? Ser jag konstigt ut?

-Förlåt att jag tittar på dig hör jag tjejen säga. Du är så lik min mamma. Hon försvann då jag var 8 år gammal. Tror hon hade sett ut som du nu.

Tittar förvånat upp. Okey svarade jag. Lämnade hon bara dig?

Tittar upp och ser tårar i tjejens ögon. Ja svarade hon. Det var det pappa sa, men då jag fyllde 18 kontaktade en advokat mig. Jag hade ett konto som jag inte visste om, med väldigt mycket pengar på. Pappa hade förvaltat det under 10 år. Det visade sig att mamma inte bara gått sin väg utan tagit sitt liv. Ingen hade berättat det för mig utan alla hade hoppats på att jag bara skulle glömma.

Genast började mitt mammahjärta svämma över. Psykiskt ohälsa är något som ligger mig varmt om hjärtat och plockade upp allt jag lärt mig på mina utbildningar. Nu gäller det att inte säga fel.

Men oj, det måste ha varit väldigt jobbigt för dig?

Hon nickar och berättar om besvikelsen på alla runt omkring sig som inte berättat. Advokaten lämnade ett brev också som hon lämnat efter sig. Låg hos advokaten. Fick allt förklarat för mig. Det är så mycket att ta in.

Vi fortsatte att prata en lång stund. Min snabbfika blev inte bara en kaffe utan vi satt och pratade långt över en timme.

Då hon reste sig upp och gick frågade hon om hon fick ge mig en kram. Naturligtvis fick hon det, och jag tackade för att hon delade med sig.

Då jag gick hem så var det med dubbla känslor. Ingen ska behöva känna sig så lurad. Samtidigt tacksamhet för att det var just mig hon öppnade sig för.

Mitt bidrag

Det fick bli mitt bidrag i den här påhittade berättelsen. Märkte att jag hade kunnat skriva hur mycket som helst, men det tar stopp där.

Kram Madde