Dagens middag
Efter träningen igår så var vi bara hemma. Vi ska få balkong och byggherrarna var och tittade hos alla som beställt. Mer om detta lite längre ner. Nu var det dags att visa middagen.
Det blev nötfärsbiffar, med klyftpotatis och röd mozzarella sallad. Jag hade alltså tomat, paprika och rödlök samt ost i den. Så gott. Äter små portioner, men äter lite oftare. Det är väl precis så man ska göra enligt de som kan.
Balkongen
För att återgå till det. Nu börjar det närma sig. Med den här hyran så ska kostnaden för balkongen betalas in. Bor i en bostadsrätt och varje bostad får bekosta sin egen. Vi köpte då lägenheterna var så billiga, så för oss fanns ingen tvekan ens. Det har varit så många turer fram och tillbaka sen vi köpte för 14 år sen och äntligen är det på gång. Vi har fått avslag på bygglov tidigare, men nu gick det igenom. Nackdelen. Vi måste ha balkongen in mot gården för att inte förstöra utseendet på huset.
Då det är frivilligt att bygga till en så är det bara knappt hälften som valt till. Jag kan förstå kostnaden, men helt klart kommer vi få tillbaka pengarna den dagen vi säljer. Bara det där att kunna öppna. Att kunna sitta ute med sitt morgonkaffe. Det är guld värd. Har redan planerat hur den ska pimpas. Till det så ska det in nya möbler i köket. Längtar så mycket tills allt är klart.
Vill ni att jag visar mer hur det går till då det närmar sig? Tycker själv det ska bli intressant.
Strokeutbildning
Igår kväll startade strokeutbildningen vi ska gå på. Första delen handlade om vad en stroke är för något. Vilka skador det kan ge och hur man ska agera. Till det hur vården fungerar och även rehabträning.
För mig var det mer repetition men för min man blev det mycket nytt. Märker att jag har kunskapen, den ska bara plockas fram igen.
Vi fick till oss att vi agerat helt fel i alla fall. Man tar INTE spårvagnen utan man ringer 112. Jaja, vad ska jag skylla på? Att han inte hade alla typiska tecken utan vi pusslade ihop det efteråt. Däremot tjatade jag på mannen att åka in direkt på morgonen då saker började klarna, men han envisades med att ringa vårdcentralen först.
Samtidigt inser vi båda att han hade änglavakt. Det var mer en varningsklocka än något annat. Han har inte fått något av det typiska för en stroke. Inget sluddrigt tal, eller skrift. Ingen svaghet på någon sida. ingen hängande läpp. Det ända. Det osynliga. Hjärntröttheten, men det är tufft nog. Han märker att han är ”trögare” Det är inget någon av er skulle märka heller men jag ser som är så nära hela tiden.
Strokeföreningen var med också och informerade. Dom ordnade roliga aktiviteter men även föreläsningar. I föreningen fanns även en undergrupp. SMIL. Stroke mitt i livet. Man är yngre än de flesta, jobbar fortfarande och kanske inte har lika mycket gemensamt som de som är mycket äldre. Samtidigt kanske man vill prata med andra som har liknande svårigheter.
Mycket information men tror det kan vara nyttigt. Vi alla fick ett häfte för att kunna läsa på mer hemma sen. Så bra då mannen inte orkade hänga med på samma sätt som innan.
Kramar Madde
Madelena 