Godmorgon
Tisdag morgon här och jag sitter med mitt kaffe och filosoferar. Har ni tänkt på det där med diabetesmedicin och bantning? Som ni vet så kämpar jag ständigt med min vikt och det kommer alltid upp i mitt flöde. Däremot kan jag triggas av det så enormt, och människors dumhet. Eller ska vi säga lathet? Flera nätläkare har gått ut med att de skriver ut mediciner som den traditionella vården inte gör. Detta tillsammans med dietister, psykologer och läkare. Visst låter det bra?
Vad beror det på?
Läser väldigt många kommentarer och det är där jag blir mörkrädd. ”Jag är i klimakteriet och har gått upp 10 kilo”. Det fattar du väl att sprutorna inte hjälper om du fortfarande äter som vanligt” eller bland det värsta. En lite äldre kvinna, jobbar som sjuksköterska på Drottning Silvias barnsjukhus som körde härskartekniker. ” Obesitas är en sjukdom. Var tyst så du inte visar alla hur korkad du är” Läser man på 1177 så är obesitas ingen sjukdom. Däremot kan det ge följdsjukdomar.
Vad gör medicinen?
Den ska ta bort hungerkänslorna. Hm. Det var ju intressant. De flesta som är överviktiga är inte ständigt hungriga och överäter sin mat. Däremot kan flera vittna om att börjar man äta mer mat så går man ner i vikt. Jag med flera äter felaktigt eller ska jag säga. Överäter sådant som inte ger så mycket näring. Bullar, kakor med mera. Eller så är man som min man. Tar gärna flera pålägg på mackorna. Har ett dåligt ögonmått. ( annars brukar väl män höfta åt andra hållet. .. Ni vet de där 30 centimetrarna) Portionerna är överdrivet stora och äter för sällan.
Risken med att ta bort hungerkänslorna är att man äter alldeles för lite istället och får näringsbrist.
Varför behövs ett helt team?
Om medicinen löser allt? Är det så att de som lyckas gå ner i vikt är de som får mycket stöttning av teamet och hade klarat det utan medicinen? Några skrev att det inte fungerar, och direkt så gick folk igång. Du måste ändra dina levnadsvanor. Återigen, vad är det som gör att du går ner i vikt?
Även då jag kollar deras viktnedgång så är den inte överdrivet stor. Ca 25 kilo på ett år. Det går man ner på viktväktarna också och utan att trycka i sig massa läkemedel. Vi talar om ett halvkilo i veckan. Det är väldigt bra, men med lite vilja funkar det ändå.
Orsaker
Många överviktiga skyller på en bakomliggande sjukdom, men det är väldigt få som har det. De allra flesta inklusive jag har, ätit sig till det alldeles själv. Kalori in, kalori ut. Så ”enkelt” är det i de allra flesta fall. Sen finns det orsaker utanför ens egna kontroll som gör att den balansen inte fungerar. Något många har allt för mycket av är stress. Det är en stor bov i dramat.
Vad är stress?
Vi kanske ska gå tillbaka väldigt många år i tiden. Talar om tiden då vi levde betydligt mer utsatt. Sov i grottor och faror lurade överallt. Då behövdes detta som vi kallar för stress. Vi behövde vara på vår vakt och kunna agera snabbt. Hjärtat slår snabbare, musklerna spänns och man andas snabbare. Vi behöver verkligen detta för att fungera. Däremot lever vi i ett samhälle då just de farorna inte är så vanliga.
När vi blir utsatta för stress behöver kroppen snabb energi för att kunna fungera. Vad är snabb energi? Jo snabba kolhydrater som finns i t.ex godis. sötad läsk, vitt bröd osv. Det är ofta det vi blir sugna på då vi är stressade.
Du måste söka hjälp
Det får man ständigt höra. I mitt fall så har det gett en effekt som absolut inte är bra. Känner en enorm stress inför maten och har dåligt samvete varenda gång jag äter något. Tackar nej till mycket då jag vet att det serveras mat och jag inte har koll. ”hälsosamtal” som bara får mig att känna mig värdelös. Blir behandlad som man är dum i huvudet. Det värsta är att dom själva inte tror på sina råd. Märker detta med DASH nu. Då jag frågar om saker så har dom ingen aning. Rätt intressant. Du får prata med en dietist. Har gjort det och alla har gett olika råd. Vems sanning är rätt?
Åh andra sidan har jag mina tränare, och andra inom den ytliga gymbranchen. Där får man helt andra råd och dom känns så mycket sundare. Inga pekpinnar, och har ytterst sällan känt mig sämre trots min övervikt. Bantning existerar inte där. Däremot att röra sig och äta bra mat. Vågen är totalt oviktig och många pratar om att man ska slänga ut den. Tvärtemot vad läkarna säger.
Vad vill jag med svamlet?
Hade en tanke då jag började skriva, men den försvann. För mig är det så mycket känslor i detta och trots att jag VET vad som är rätt så har jag mina hjärnspöken. Vill kasta bort de som står på ena axeln och kallas vårdpersonal och bara lyssna på de andra. Fast jag vet att det inte är sant, så känner jag mig dålig då vi pratar mat. Det ständigt dåliga samvetet som gör att jag inte vågar njuta.. Det som gör att jag hetsäter då ingen ser. Det är där jag måste börja jobba.
Till det, en annan aspekt. Många skriker om att man ska vara sjukskriven då man är sjuk. Enligt ”forskare” är obesitas en sjukdom, och livslång. Kan jag få bli förtidspensionär? Då kan jag hänga på gymmet, göra roliga saker och slippa all stress hihi. Skojar bara. Vill bara visa på dumheten i allt det här.
Kramar Madde
Madelena 