Madelena

En farfar

Nu var det farfars tur i Madeleines bloggutmaning. Även min farfar gick bort innan jag föddes, i en tragisk olycka. Har inte haft någon manlig förebild i den generationen vilket kan kännas tråkigt i dag. Däremot träffade farmor en ny som jag såg som en ”farfar” även om han kanske inte visade att han brydde sig så mycket. Tyvärr gick även han bort i en tragisk olycka, och vi var med då det hände. Har fortfarande så starka minnen från den dagen.

Mitt ena barnbarn har inte heller träffat sin farfar, och visst pratar hon om honom ibland. Ser hon något eller är det bara en önskan? Just en farfar finns inte i hennes liv, men hon har ju ändå andra förebilder i den generationen. Hennes bonusfamilj kanske kan ta den rollen, speciellt då hon kommer få ett syskon.

Ja det är mitt bidrag för idag. Vad har ni för relation med er farfar?

En morfar

Då fortsätter vi med släktbanden i Madeleines bloggutmaning.Nu har vi kommit till morfars tur. Jag har aldrig träffat min morfar då han gick bort innan jag föddes. Då jag var liten funderade jag inte så mycket på det, då jag inte visste något annat. Däremot har jag som vuxen saknat det lite då jag inte har någon koppling till någon släkt. Vi är uppfostrade till att sköta oss själva och strunta i andra. En mentalitet som jag inte håller med om. Tyvärr har jag inte kunnat införa någon tradition då mina syskon med mera inte är intresserade. Däremot är mina barn väldigt tajta och vi försöker göra något roligt flera gånger per år. Träffas, umgås med mera.

I dagens samhälle så finns knappt kärnfamiljen. Mina man är inte mina barns pappa, och han har inte egna barn. Däremot har alla välkomnat honom fullt ut och barnbarnen ser nog honom som en ”morfarsgestalt” men dom vet att det är Peter, mormors gubbe. Får dom välja mellan honom och sin morfar är det Peter som gäller alla dagar i veckan.

Så är blodsband det allra viktigaste?

Upp tidigt

för att kunna lämna barnbarnet på skolan. Dottern hade en läkartid och fick inte till det. Klart mormor ställer upp. Blev en intensiv tid, men så kul. De är allt kloka de små liven.

Då hon var trygg i skolan så tog jag mig hem och åkte till frisören. Två timmar egentid var allt välbehövligt. Mötte upp min man efteråt för en lunch på sjöbaren. Är ni i Göteborg kan jag verkligen rekommendera den restaurangen. Hög kvalitet, och helt Ok prismässigt. Jag valde fisksnitzel, medan min man tog strömming och potatismos. Vi var båda väldigt nöjda.

PT tid

Träffade min tränare efteråt för näst sista passet. Jag som träffat tränare regelbundet i snart ett år ska klara mig själv nu. Känns konstigt, men dom finns ju kvar Blev ett litet bakslag, men har ändå nåt långt. Måste verkligen se det och inte det jag inte lyckats med. Kändes bra efteråt, och har planer för vad jag ska göra då de här tio veckorna är klara. Nu är fokus på att landa i det jag gjort och återhämtning.

BBB

ja det får jag ju ta också och här kommer det

Bra Gympasset. Så skönt efteråt och igår gick det över förväntan

Bajs Att det fortfarande gör lite ont, men det går ju åt rätt håll. Det är ju trots allt det viktigaste

Bäst Morgonen med barnbarnet. Min nya tränare hihi

Kramar Madde

Smycke

Godmorgon. Dags för Christels torsdagstriss igen och veckans tema var smycke. Googlade på ordet, och det står för liten dyrbar prydnad för klädseln. Nu tänkte jag ta mig friheten och böja lite på ordet, och i den här bilden så är det smycka jag tänkte använda mig av. Smycka står mer för att pryda, och det är ju trots allt jultider så självklart visar jag er en bild från Rostocks julmarknad förra året.

En klocka

Det om något kan ju vara ett vackert smycke. Nu är inte min klocka direkt ett smycke utan något som håller koll på att jag sköter mig mer. Visar ju sömn, ”body battery” hur mycket jag rör på mig med mera. Sätter jag mig in i det mer kan den hjälpa mig med betydligt mer saker.

Opalhalsband

Nu kommer vi in i mer traditionella smycken. Fick det i julklapp 2021 och har burit det sen dess. En opal, och tycker det är så vackert. Är lite dålig på att variera mig, men kanske ska börja med det ibland?

Det här fick bli mitt bidrag i veckans fototriss smycke.

Kramar Madde

En dotter

Idag ska vi prata döttrar i Madeleines bloggutmaning. Det blir något lättare då jag bara har döttrar. Ska jag behöva välja? Struntar nog i det. Jag är så tacksam för alla mina tjejer som jag fått och vill inte byta ut dom för något i världen.

Som jag skrev igår så är det mycket tjejer i min familj, då jag har fyra, min äldsta dotter har två, nummer tre har en och fyran har en, men där kommer en liten pojk.

Hur har ni det i er familj? Mest flickor eller är det mest pojkar? Ni kanske har det rätt så jämt?

Kramar Madde

Hur svårt kan det vara?

Att skriva inläggen på rätt dag alltså. Samtidigt, bättre sent än aldrig. Halva tiden har gått, och det har varit mycket fram och tillbaka. Jag vill ju framåt, men behöver backa och landa. Det är så svårt att acceptera att så här är det. Vi vill alltid vara på topp, men ibland behövs en acceptans och så här är det just nu.

Allt har inte varit ett bakslag utan mer att jag trott jag kommit längre. Jag har kommit väldigt långt men är inte framme ännu. Mycket har tagit lång tid då jag ändå jobbat heltid största delen.

Yinyoga

Bästa som finns. Speciellt då man är i den varma salen. 38 grader tror jag den håller. Mjuk och lugn yoga, sträcka ut bindväven men framförallt öva sig att vara i stillhet. Säger som mitt extremt kloka barnbarn. Det här är svårt. Det måste jag öva mig på. Många tycker just yinyoga är tufft på grund av lugnet, men då kanske det är just det man behöver?

Det här är inte något nan ska ha som ända träning. Vi alla behöver styrka och kondition också. Alla tre delarna behövs för att få balans.

BBB

Dags att reflektera igen.

Bra Jag kom iväg, och körde både styrka och yinyoga. Det bästa av världar.

Bajs det var en bra dag, Vad ska jag hitta på där? Att det tog lite tid på pizzeria då betalterminalen la av.

Bäst Jag fick sova utan värk. Gjorde inte ens ont då min man smörjde in med heatlotion.

Kramar Madde

En son

Ja då fortsätter jag med Madeleines bloggutmaning, och dagens fråga var en son.

Vi har mest flickor i vår närhet då jag har fyra tjejer, mina barnbarn är enbart tjejer. Vi skojar alltid om att det bara blir tjejer i vår familj.

Däremot kommer det antagligen komma en pojk till oss i december. Tror ni han kommer bli bortskämd? Nu fick dom lite hjälp på traven så vi får väl skylla på det eller vad säger ni?

Då nr 3 av barnbarnen kom så pratade vi lite om könet. Min dotter ville inte ta reda på vad det blev och vi sa att det är klart det är en tjej. På pappans sida var det mest pojkar så dom var helt säkra på att det kommer bli en pojk… Nu blev det inte så utan en liten Astrid. Tjejgenerna går igenom.

Samtidigt så spelar ju könet ingen roll. Det är välkommet oavsett. Nu vet jag att blivande morfar är jätteglad för då kan han ta med sig pojken ut. Flickorna har han aldrig gjort något med och sådant kan trigga mig lite. Varför fostra in i könsroller? Kan inte barnen få vara den dom är oavsett kön? Lika triggad som jag blir av det så blir jag det av allt som ska vara könsneutralt. Styr vi inte in barnen i något då också? Varför inte få välja själva och erbjuda allt?

Kramar Madde

A christmans wish

Då var det dags för filmtips igen. Har börjat titta på så många, men avslutat då det var riktigt dålig och har inte fått någon form av känsla av dom. Tänker inte ens nämna dom här. Däremot tänkte jag tipsa om den här.

Vi såg den på netflix, men tror det var sista dagen för den då vi såg den.

Här är en riktig Askungesaga i modern tappning. Kat bor med sin styvmamma och sina två styvsystrar efter att hennes älskade pappa gått bort. Hennes stora dröm är att bli musikalstjärna. och under tiden jobbar hon som sjungande tomtenisse på ett tomteland. En dag börjar en ny tomte, och reglerna där säger att man alltid ska vara ”utklädd” på jobbet och ingen ska visa sitt rätta jag. Tomten och Nissen dras till varandra och trivs väldigt bra tillsammans.

Precis som i originalet så blir det en bal eller kanske mer en vinterfest hos ortens rika familj, och Kat får en biljett av tomten, Hennes styvfamilj lurar till sig en genom att ta kontakt då det visade sig att Kats pappa och familjen var vänner innan han gick bort.

Ja förutsägbart, knasigt, men faktiskt väldigt söt trots allt.

Vad tyckte vi då?

Som alltid är ju de här filmerna förutsägbara, men här med en liten annan vinkling. Som min man sa.. Det är inte ens en B film utan en C film trots detta så får den tre kulkulor av oss båda. Den var ändå lite söt, och visst är det underbart då det goda övervinner allt.

Kramar Madde

Var så trött

Då jag hade sovit dålig var jag galet trött då jag kom hem. Blev väckt tidigt och sen var det ingen idé att somna om. Hade jag satt mig i soffan bara hade jag inte kommit därifrån så vi åkte in till Frölunda och strosade omkring där.

Väl hemma så ringde dottern och frågade om jag ville komma dit och leka med L och mormor är inte så svår att övertala. Vi målade, lekte med Barbie och handlade en julkalender.

Det är så kul vad hon leker då vi leker med Barbie. Vi är alltid på semester i Grekland och badar och går på disco. Det kommer helt klart ifrån då vi var där och då ser man hur mycket det betydde fast det är flera år sen sist. Hon vill helt klart tillbaka, men då med sina kusiner.

Pratade även hur det var i skolan, och hon är så söt då hon berättar om sin busiga fröken som skrev en sexa upp och ner så det blev en nia. Då sa hon att hon räckte upp handen så hon kunde säga till fröken att hon skrivit en nia istället för en sexa. Att räcka upp handen är viktigt för det blir jobbigt om man pratar i munnen på varandra. Så sant. Sen berättade hon att det var tjugotvå barn på månen där hon gick och tjugotvå på solen så sammanlagt fyrtiofyra barn i förskoleklassen. Sådant är viktigt för dom.

Värken börjar släppa, men vågar inte ta ut någon glädje i förskott än. Det är ju positivt. Har även lämnat min klocka hemma för att jag ska slippa den stressen. Det går åt rätt håll med andra ord.

BBB

Bra Långledigt nu, eller i alla fall till torsdag.

Bajs Att jag inte fick sova ut som jag önskade.

Bäst Träffade barnbarnet och fick kvalitetstid med henne. Bästa helt klart.

En pappa

en naturligt fortsättning på Madeleines är att prata om en pappa. N tänker jag inte prata om min pappa utan mer vem som är pappa eller inte.

Min man är inte pappa till mina barn, men har ändå tagit ett stort ansvar. Vid flera tillfällen har framförallt mina yngsta tjejer frågat eller pratat med honom om saker som dom senare kom på sig med att det ska jag inte prata med pappa och inte Peter.

Är blodsband viktigast?

Jag tycker att blodsband inte är det allra viktigaste, och vem som gjort barnet är ganska oviktigt. Det är vem som älskar barnet, och som finns där som är det allra viktigaste. I dagens samhälle med dina, mina och våra barn blir det extra tydligt. Normen idag är inte en kärnfamilj utan betydligt mer blandat. Det bästa är att barnen faktiskt struntar i det utan dom har sin ”familj” med så många vuxna runt omkring dom. I alla fall i den bästa av världar.

Kramar Madde