Torsdag igen och dags att komma med mitt bidrag till Christels fototriss. Funderade mycket över dagens ämne och det första som slog mig var att vi har haft en pandemi. Har inte varit på konsert. Så kan det ju vara, men musik kan vara så mycket mer än bara konserter eller hur?
I Göteborg kan unga begåvade få ett kultursommarjobb. Exakt vad det innebär vet jag inte, men unga som är duktiga på t.ex musik, poesi, teater osv kan få uppträda på stadens torg och sprida lite glädje, och några av dom kunde jag fota under dagen då jag åkte ner en sväng till centrum.
Utomhuskonserter
Då jag gick igenom mina bilder så visst har jag lyssnat på musik jag med. Förra sommaren, Tomas Ledin, och trädgårdsföreningen. Det bästa jag vet är att gå på sådana här konserter. En filt, något gott att dricka och äta så är kvällen perfekt. Då jag blickar tillbaka så gjorde vi ju en del trots allt där.
Konserterna börjar igen
Innan pandemin hade jag och en väninna planerat in att titta på den här stjärnan. Tyvärr blev allt inställt och vi fick vänta i två år innan vi kom iväg. Magnus är som alltid så otroligt proffsig, och det oavsett vart han är någonstans.
Det här fick bli mitt bidrag till popprinsessans fotoutmaning och nästa vecka ska vi fota siffror. Det ska bli lite spännande, och jag har ju mina tankar runt omkring det.
Gomorron alla. Har ni det bra? De sista dagarna har jag börjat lyssna på sommarpratarna. Inte alla, men ett par. Än så länge Camilla Läckberg, Annie Lööf och Lise Tamm. Just nu lyssnar jag på Charlotte von Essen.
Hälsa, politik och rättsväsendet är ju så intressant och det som styr mitt liv just nu.
Då rubriken är friskvård så är det just Camillas sommarprat som inspirerade mig.
Du är fet
Hur många gånger har jag fått höra det? Från att jag var tonåring fram till nu. Som tonåring var jag inte fet, jag var lite mullig, kurvig. Jag hade byst, lite mage, men smal midja, ja en typisk kvinnlig kropp. Fick alltid höra hur tjock jag var, och blev jämförd med ”smala” tjejer. Eller ska vi säga kvinnor med mer manliga kroppsformer. Det tråkigaste är att det är just andra kvinnor till största delen som kommer med de kommentarerna. Väldigt sällan män. ( några kanske, men säkert 90% kvinnor)
Vården är en stor bov i dramat
Är det konstigt med ätstörningar då vårdpersonal börjar med drevet? Min äldsta dotter följde kurvorna bra, men låg över då det kom till längd och vikt. Direkt då viktkurvan låg ”över” så kom kommentarerna om att vi var tvungen att hålla igen. Men vänta lite? Ska inte vikt och längdkurvorna följas åt? Inte kan ett långt och ett kort barn väga lika mycket?
Det här har fortsatt så. Sen jag var i 20 års åldern har jag fått höra att jag måste tänka på vikten, att jag måste röra på mig, att jag måste tänka på maten. Är det konstigt att folk får ätstörningar? Även tvärtom är farligt.. Vara för hälsosamma, där ”hälsa” blir det ända man tänker på. Man ska äta nyttigt, röra på sig och inte äta skräp. Sant, men ibland måste man få leva. På träningsresan jag åkte på pratades det om 80/20. Rätt bra mått alltså, och nu pratar vi om 80% hälsosamt och 20% det vi kan njuta av.
Jag äter då jag stressar
och genast kommer någon och säger att då äter jag inte alls. Genast får jag skuldkänslor av att jag inte klarar av det. Samtidigt pratade jag med en tränare ( dom jag har mest förtroende för då det kommer till just hälsa) att stressar vi ger vi signaler till huvudet att det är fara. Om det är fara behöver vi vara alerta, och vad ger oss snabb energi? Jo snabba kolhydrater. Med andra ord reagerar jag precis som jag ska i de lägena, även om det i slutändan inte är så bra.
Mitt i detta så slutade mitt dåliga samvete men naturligtvis ville jag hitta andra strategier.
Tryck över bröstet
I början på 2014 satt jag hemma i soffan och kände ett kraftigt tryck över bröstet. Ringde 1177 men just den kvällen gick det inte att komma fram. Gick och la mig, och dagen efter åkte jag till jobbet. Fortfarande ett kraftigt tryck över bröstet. Är vårdutbildad och vet att jag inte skulle åka till jobbet utan till akuten, men tror ni att jag gjorde det? Nä. Ringer till vårdcentralen och dom tyckte jag skulle komma NU.. Svarade att jag jobbar till 15 och dom var inte alls glada åt det. Min dåvarande chef kom och hon skickade hem mig, typ en timme innan jag skulle sluta. Åker upp till vårdcentralen och behöver jag skriva att dom inte var glada? Hon i receptionen berättade att inga läkare var lediga och det kunde ta upp till två timmar?
Några minuter senare kom en sjuksköterska och kollade mig och femton minuter senare kom en läkare. Dom tog ett EKG och nu visade det sig att det enbart var ett väldigt högt blodtryck. Minns inte exakt men ca 180/110. Läkaren hade ett allvarligt snack med mig. Inte dömande utan mer konstaterande. Jag var så ledsen, och ringde en kompis och bara grät. Nu kanske högt blodtryck inte är det mest allvarliga och var och varannan människa äter blodtrycksmediciner. För mig blev det en smäll, och i mitt fall var det en livsstilsförändring som behövdes. Ingen annan mer än jag kunde ändra på det.
Känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker att jag delar upp det lite för att ni ska orka läsa.
Återigen en jobbig dag, då ännu ett dödsbud kom. Jag förstår verkligen inte vad som händer just nu. Femte i år om jag inte har missat någon, och tidigare år har det kanske varit ett vartannat år. I år har det ”bara” varit svärmor som varit riktigt nära, men de andra så nära så jag blivit påverkad.
Samtidigt då sådant här händer är jag så glad över att jag lärt mig hantera allt det här igen, att pandemin är över, att restriktionerna är över. Igår åkte jag hit, körde ett pass på crosstrainern, och sen ett pass i gymmet. För mig är detta terapi, och naturligtvis känns allt så mycket bättre efteråt. Körde lite tyngre kondition och ”lättare” styrketräning.
underbart väder
Allt handlar ju inte bara om träning utan även om vila. Vi människor mår bäst av en kombination. Yin/yang ni vet. Satte mig uppe på deras takterass och njöt av en fantastiskt god smoothie och därefter gick jag ner till deras rum för djup vila. Så skönt att lägga sig i deras vaggande fåtöljer i ett mörkt rum och bara få slappna av.
Kändes så mycket bättre då jag åkte hemåt sen, och det är så skönt att få precis alla delar på ett och samma ställe. Vet att många blir stressade av att ta det lugnt och bara måste hålla igång hela tiden, samtidigt som en del anser att vila är ända sättet att ladda batterierna på.
Kvällspromenad
Var fortsatt rastlös så tog mig en kvällspromenad. Vädret var ju perfekt för att ge sig ut på och bestämde mig för en tur mot centrum. Tyvärr är den lite tråkig att gå men tog en paus då jag var framme. En kopp kaffe på centralen innan jag gick tillbaka hem. Nådde mitt mål med rörelse igår och det kändes bra.
Ja nu ska jag fortsätta dagen här, och försöka ta mig utanför dörren. Sov dåligt inatt men lite frisk luft skadar aldrig
Det känns att jag jobbat 10 timmar extra i veckan samt att vi gått kort på jobbet. Var ganska trött igår då jag kom hem, men samtidigt så är jag nog piggare än många andra på jobbet. Tackar hagabadet för det.
Samtidigt kände jag att jag måste ut och röra på mig lite till och passade på in Lotta på liseberg. Det var uppehåll och jag passade på att ta mig ut en stund.
Det är så rofyllt
Bor mitt i stan, men har ändå det här runt knuten. Så mycket vackrare ändå jag bodde i ett litet samhälle med 5000 invånare. Understa bilden är en skola, och tänk om man hade fått gå i en sådan liten som barn istället. Man mår ju bra bara av att se den eller hur?
Vilka fördomar jag hade
innan jag flyttade hit Så mycket mer pittoreskt än jag bott tidigare, så mycket lugnare som oftast än tidigare och nu dricker jag mitt morgonkaffe och fåglarna kvittrar utanför. Samtidigt, har inte långt till liv och rörelse heller, tar mig överallt med kollektivtrafiken som stannar precis utanför dörren. Aldrig svårt att vara spontan och hitta på något, behövs aldrig planeras här inte.
Nu när jag ställde mig på vågen visade den ett litet plus igen. Är inte förvånad då jag har ätit allt man inte ska stoppa i sig egentligen och lite ute mat. Att det inte blev mer är jag bara tacksam över. Sakta går det åt rätt håll får jag väl säga, även om vägen dit är väldigt backig.
Är så dubbel till det här med att skriva om vikt då jag egentligen är så emot det och borde slänga ut vågen. Samtidigt mal läkarnas ord i bakhuvudet. Du är FET. Visst är det lustigt att de som ska främja hälsa är så enkelspåriga medans de som är borde vara mer ytliga inte är det?
Vad har jag gjort?
Förutom att stoppa i mig massa skräp? Jag har kört styrketräning två gånger och ett yogapass. Att det inte blivit mer beror på att jag jobbat en hel del. Förutom min heltid har jag gått in extra 10,5 timme. Var rätt trött igår då jag kom hem. Den här veckan ser betydligt bättre ut jobbmässigt än så länge.
Jag har kunnat minska mina blodtrycksmediciner vilket känns fantastiskt. Nu är mitt nästa mål med ännu en nedtrappning för att vid årsskiftet vara helt medicinfri igen.
Vad händer framöver
Det är sommarschema på hagabadet, men tänkte köra lite egen hotyoga då salen är ledig väldigt mycket. Behöver stretcha ut och älskar verkligen den varma salen. Man blir mjukare i kroppen och allt blir enklare.
Jag har satt upp mig på ett cykelpass och det får räcka, Till det ska jag gå i trappmaskinen en gång. Det får bli mina konditionspass för veckan. Har ju inte kört några tidigare.
Min tränare har semester, men känner mig ändå så trygg i gymmet så jag kan köra själv. Tre styrkepass får det allt bli tänker jag. Har ju tre helt lediga dagar så visst ska jag kunna få in det tycker jag.
Till det, ska regga allt jag äter i viktväktarappen. Det är då jag äter bra och mår så mycket bättre. Till det stabiliseras sig vikten på en sund nivå.
Då var det söndag igen och dags att skriva veckans viktigaste inlägg. Inlägget där jag listar veckans positiva. Jag har jobbat och jag har tränat. Det är ungefär det jag har gjort känns det som. Desto viktigare kanske att sitta ner och reflektera.
Minskning av medicinerna.
Ja det är veckans höjdpunkt. Mitt mål är att bli medicinfri igen och bara för dryga halvåret ville läkarna höja för att jag låg så högt. Till viss del
Ja ni som följer mig vet om mitt kämpande med hälsan och ibland kan det bli lite fel. Visst pratar jag om vikt och viktnedgång och i nästa sekund ifrågasätter jag vikthetsen. Jag har fortfarande läkarnas ord i bakhuvudet. Du är så fet… ditt BMI är så högt. De flesta ser inte alla andra bitarna utan enbart siffran på vågen. Allt som händer är siffran på vågens fel. Jag försvarar inte en övervikt på något sätt, och kan inte ställa mig bakom ”rätten att få vara fet” men ställer mig inte bakom vikthetsen heller.
Efter allt som hänt i mitt liv så åt jag socker för att för huvudtaget hålla mig vaken. Snabba kolhydrater för att vara så vaken att jag inte gjorde något fel på jobbet. Inte att göra ett bra jobb utan enbart för att inte göra fel. Jag gick upp ca 15 kilo, hade ett blodtryck på 160/100 i snitt ständigt trött, värk i kroppen, framförallt mjukdelarna, och eksem som kom och gick.
Har alltid läkarna rätt?
Ja för visst går dom ut och säger att man ska söka vård då man inte mår bra, och då man gör det får man bara skit. Ja ni som följt mig vet ju vad så behöver inte berätta allt men lite bitter är jag allt på hur jag blev behandlad. Dom ville stoppa i mig mer tabletter och skrev ut en jäkla massa skit åt mig och har blivit så dåligt behandlad då jag ifrågasatt. Vägrade och genast vill jag inte medverka till min rehabilitering. Inte någon lyssnade på mig utan det ända som står i journalerna är att jag är fet och vill inte ha kostråd. Precis som de allra flesta överviktiga vet jag EXAKT vad jag ska äta, men just där och då fick jag inte till det. Kommer skriva mer om det i ett annat inlägg.
Struntade i vården och körde mitt egna race
Ja, dom var ju inte så pigga på mina förslag och talade om att jag INTE skulle göra det jag gjorde. Struntade fullkomligt i det. För ett halvår sen drygt ville dom höja mina mediciner mot blodtrycket rejält, Jag sa nej. Igår vid läkarkontrollen är vi överens om en sänkning. Jag har fått så bra värden och mina tio kilo ner har gjort så mycket.
Jag är verkligen så glad över detta och samtidigt så har jag bara sådan lust att åka dit och ge hela vårdcentralen ett finger och ett par väl valda ord. Nu kommer jag inte göra det men känns så skönt att jag gjorde rätt, och läkarna hade fel…… Kommer ta ett bra tag innan jag kommer lita på en läkare igen. Min tränare klarade mer på tre veckor än vad vården gjorde på ett år.
En dag för sent, men hoppas det är ok. Torsdagstriss på en fredag fick det bli idag. Anledningen, Fick hoppa in och ta ett extrapass igår så inget blev som planerat. Tänkte ta med mig kameran ut igår men det får bli arkivbilder idag istället.
Ales stenar för ett par år sen. En känd kraftplats och kolla in den himlen. Så blått, så vackert säger jag bara.
Havet
är så blått. Jag älskar verkligen havet och dess makter. Får jag välja.. havet utan tvekan Minns inte exakt vart den här bilden togs, men kan det vara någon av kanarieöarna? Oavsett, havet var så blått och det är ju det som är temat idag (igår)
Ett blått ljus
Letade egentligen en annan bild men så dök denna upp. Ångrade mig lite och valde den här istället. Vi var på Örebro museum under vår semester i år. Ljuset var lite häftigt och skiftade färg under tiden man stod där. Tur att jag hann fånga den blå eller hur?
Detta var mitt bidrag till Popprinsessans torsdagstriss. Häng gärna på den så vi blir fler som delar nästa veckas utmaning som är musik. Det kommer bli en utmaning då jag inte varit på konsert på evigheter och bilderna från tidigare ligger i en kraschad dator.
Ja den verkade svår, men kul att ni var så många som gissade i alla fall. Sådant gillas. Får nog göra något lättare till nästa vecka. Den får jag allt klura på ett par dagar. Flera av er verkar tycka om just de här inläggen även om dom kan vara svåra.
Grattis till
Kerstin som tog det Barcelona är en fantastisk stad och får du tillfälle, åk dit.
