
Skriv ett brev
Ja det var dagens utmaning. Jag kommer göra en variant av den och skriva till mitt unga jag istället. Det känns mer relevant. Är ju snart 60 och har kanske inte så många år kvar. ( Vad hemskt det låter)
Hej Madde.
Här står jag som en ung och vilsen vuxen. Vad ska jag göra av mitt liv?
Mitt första råd till mig är Var inte så rädd och osäker. Jag duger vad än de i min närhet säger. Jag behöver inte behaga andra för att bli accepterad.
Bryt med min familj. De är inte intresserad av att ha kontakt med mig, varför ska jag kämpa för deras accepterande? Jag kommer aldrig få det. Deras värderingar är inte rätt för mig. Jag är inte det svarta fåret utan det ända vita.
Fortsätt plugga och utbilda mig till det jag vill. Det skulle öka mitt självförtroende. Jag kan vad jag än fått höra. Följ mina drömmar för jag kommer lyckas.
Du skulle gå vid första smällen. Det är inte mig det är fel på vad än min familj och socialtjänsten sa. Det är ALLTID förövarens ansvar. Nu med facit i handen har ingen tyckt att jag varit så hemsk så man måste slå mig, däremot träffade han bara puckon som han måste uppfostra.
Jag måste stå upp mer för mig och mitt mående. Det räknades alltid med att jag skulle ordna allt, och gjorde jag inte det så hände inget. Det är inte mitt ansvar att alla andra har det bra.
Till sist. Jag kommer få det riktigt bra i mitt liv. En fantastisk man, fantastiska barn och fantastiska barnbarn. Allt kommer bli bra fast det kanske tog lite tid på grund av mina dåliga val.
Det blev jobbigt
att skriva detta. Det var helt utlämnande, men även till viss del lämnade jag ut vissa andra.
Vad vill ni säga till ert framtida jag, eller som i mitt fall. Mitt yngre jag.























