Friskvård

Sommarprat

Gomorron alla. Har ni det bra? De sista dagarna har jag börjat lyssna på sommarpratarna. Inte alla, men ett par. Än så länge Camilla Läckberg, Annie Lööf och Lise Tamm. Just nu lyssnar jag på Charlotte von Essen.

Hälsa, politik och rättsväsendet är ju så intressant och det som styr mitt liv just nu.

Då rubriken är friskvård så är det just Camillas sommarprat som inspirerade mig.

Du är fet

Hur många gånger har jag fått höra det? Från att jag var tonåring fram till nu. Som tonåring var jag inte fet, jag var lite mullig, kurvig. Jag hade byst, lite mage, men smal midja, ja en typisk kvinnlig kropp. Fick alltid höra hur tjock jag var, och blev jämförd med ”smala” tjejer. Eller ska vi säga kvinnor med mer manliga kroppsformer. Det tråkigaste är att det är just andra kvinnor till största delen som kommer med de kommentarerna. Väldigt sällan män. ( några kanske, men säkert 90% kvinnor)

Vården är en stor bov i dramat

Är det konstigt med ätstörningar då vårdpersonal börjar med drevet? Min äldsta dotter följde kurvorna bra, men låg över då det kom till längd och vikt. Direkt då viktkurvan låg ”över” så kom kommentarerna om att vi var tvungen att hålla igen. Men vänta lite? Ska inte vikt och längdkurvorna följas åt? Inte kan ett långt och ett kort barn väga lika mycket?

Det här har fortsatt så. Sen jag var i 20 års åldern har jag fått höra att jag måste tänka på vikten, att jag måste röra på mig, att jag måste tänka på maten. Är det konstigt att folk får ätstörningar? Även tvärtom är farligt.. Vara för hälsosamma, där ”hälsa” blir det ända man tänker på. Man ska äta nyttigt, röra på sig och inte äta skräp. Sant, men ibland måste man få leva. På träningsresan jag åkte på pratades det om 80/20. Rätt bra mått alltså, och nu pratar vi om 80% hälsosamt och 20% det vi kan njuta av.

Jag äter då jag stressar

och genast kommer någon och säger att då äter jag inte alls. Genast får jag skuldkänslor av att jag inte klarar av det. Samtidigt pratade jag med en tränare ( dom jag har mest förtroende för då det kommer till just hälsa) att stressar vi ger vi signaler till huvudet att det är fara. Om det är fara behöver vi vara alerta, och vad ger oss snabb energi? Jo snabba kolhydrater. Med andra ord reagerar jag precis som jag ska i de lägena, även om det i slutändan inte är så bra.

Mitt i detta så slutade mitt dåliga samvete men naturligtvis ville jag hitta andra strategier.

Tryck över bröstet

I början på 2014 satt jag hemma i soffan och kände ett kraftigt tryck över bröstet. Ringde 1177 men just den kvällen gick det inte att komma fram. Gick och la mig, och dagen efter åkte jag till jobbet. Fortfarande ett kraftigt tryck över bröstet. Är vårdutbildad och vet att jag inte skulle åka till jobbet utan till akuten, men tror ni att jag gjorde det? Nä. Ringer till vårdcentralen och dom tyckte jag skulle komma NU.. Svarade att jag jobbar till 15 och dom var inte alls glada åt det. Min dåvarande chef kom och hon skickade hem mig, typ en timme innan jag skulle sluta. Åker upp till vårdcentralen och behöver jag skriva att dom inte var glada? Hon i receptionen berättade att inga läkare var lediga och det kunde ta upp till två timmar?

Några minuter senare kom en sjuksköterska och kollade mig och femton minuter senare kom en läkare. Dom tog ett EKG och nu visade det sig att det enbart var ett väldigt högt blodtryck. Minns inte exakt men ca 180/110. Läkaren hade ett allvarligt snack med mig. Inte dömande utan mer konstaterande. Jag var så ledsen, och ringde en kompis och bara grät. Nu kanske högt blodtryck inte är det mest allvarliga och var och varannan människa äter blodtrycksmediciner. För mig blev det en smäll, och i mitt fall var det en livsstilsförändring som behövdes. Ingen annan mer än jag kunde ändra på det.

Känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker att jag delar upp det lite för att ni ska orka läsa.

Kramar Madde