Allmänt

Friskvård # 3

Pandemi, och strategier

Vem hade trott att det skulle bli tre delar då jag började skriva i torsdags. Det var inte alls meningen. Nu blev det bara så, och då får jag väl fortsätta tänker jag.

Försökte ta mig igenom det första året så gott det gick. Kämpade på, men då pappa somnade in sa det bara STOPP. Hade ju en bra vårdcentral så tänkte att det här kommer inte bli fel. Så fel jag hade. Läkaren förklarade att det är TVÅ VECKOR för sorg samtidigt som hon stoppade upp två fingrar i mitt ansikte. Försökte förklara flera gånger att det var så mycket mer, men hon vägrade lyssna. Åkte hem, brakade hemma och min man brukar aldrig lägga sig i, men där och då ringade han upp chefen och försökte prata med henne. Vissa delar höll hon väl med om. Jag fortsatte jobba efter min sjukskrivningsvecka. Ni vet den utan läkarintyg. Jobbade natt och sen var det pappas begravning

Skulle jobba hela julen, men kände att jag inte orkade. Var i en dimma. Bytte vårdcentral och CAPIO var ju ännu värre. Chefen där höll på fram till halv ett på natten då jag gett dåliga omdömen. Där och då anmälde jag honom men som ni kanske vet så ska dom utreda sig själva och självklart så la han allt på mig och ljög så mycket. Orkade inte driva det vidare.. Däremot sätter jag inte min fot på CAPIO igen. Ni ska veta att jag försökte få tag i en högre, men cheferna vägrade höra av sig och i svarsbrevet hånade han mig för det. Därför dömer jag hela CAPIO och inte bara den vårdcentralen.

Bytte igen och fick en månads sjukskrivning utan uppföljning. Lite bättre blev det, men inte fullt upp. Höll på så under hela våren med ganska dålig hjälp överallt. Bestämde mig för att ta tag i det och anmälde mig till Pure change till hösten. Kände att jag nog skulle klara det och var så glad. Semestern kom och då jag fick tänka brakade jag igen. Orkade inte ens ta mig ur soffan, kunde inte köra bil osv. Sökte igen, men återigen. Ingen sjukskrivning. Enligt läkaren så fanns det hur mycket forskning som helst som sa att den bästa läkningen är att baka en kaka, dricka en kaffe och knapra lyckopiller. Fick benso utskrivet som jag blev totalt galen på. Hamnade i ett psykosliknande tillstånd. Läkarna vägrade att lyssna. Fick avboka pure change

Bra chef, semester och nytt försök

Ja som ni vet så genomförde jag pure change i januari. Jag fick inte bäst resultat fysiskt. Höll mig på den understa tredjedelen. Däremot hände så mycket annat. Att jag kunde göra det berodde på att min chef lät mig ta ut en hel del semester under den tiden så jag kunde boka in min träning, Att jag har en ekonomi så vi kunde betala 30 000 kronor och att min man stöttade mig.

Tyvärr blev det lite rörigt där på grund av omständigheter ingen kunde göra något åt. Hade mycket samtal under tiden, och berättade ju även att marknadsföringsavdelningen följde min resa vilket ni kan läsa om här . Jag är så tacksam för hjälpen där så det finns inga ord. Blir nästan lite halleluja moments 🙂 Jag hade nog inte klarat detta utan alla fantastiska människor jag fått lära känna där. Har sagt det, och hoppas dom förstår att jag menar det och inte bara något jag säger.

Varför ska hälsa vara en klassfråga?

Ja det har jag funderat på så mycket. En del eller rätt många sa till mig att det är väl bara att hitta övningar på nätet. Ja det kan man ju göra. Däremot så är det lite av universalövningar. Likaså då man har en kompis som tränar. Ja hen kanske är jättebra på det som fungerar för hen, men är det lika bra för mig? Med en egen tränare så ska hen se mig, och mina förutsättningar. Kunna justera ifall jag gör något fel, eller komma med alternativ ifall något inte fungerar. Till det, ibland behöver man någon som hjälper en att ta fram det jag egentligen vet. Då hjälper det inte att kasta åt mig lite kostråd precis som om jag är totalt dum i huvudet och inte vet. Som min tränare sa. Jag gör massa rätt, annars hade inte mina värden varit så bra som dom är.

Ni kanske funderar på detta med klassfråga, och alla har inte möjligheten att lägga dom pengarna på just detta även om det är så bra för så många. Alla har inte möjligheten att ta ut så mycket semester då den kanske måste gå till då barnen har studiedagar eller för att kunna vara hemma då förskolan är stängd eller vid skolavslutningar. Jag anser fortfarande att min vårdcentral ska klara av sådana här saker, inte vara otrevliga eller skicka upp till psykakuten. Det blir bara pinsamt.

Vad var skillnaden?

Min tränare lyssnade, han la inga värderingar på min vikt och hjälpte mig att komma igång. Han lyckades mer på tre veckor än vad läkarna lyckades med på ett år. Det jag gjorde var ju inget konstigt utan det finns forskning som säger exakt samma sak. Rutiner, äta bra mat och röra på sig.

Nu hoppas jag att jag aldrig mer hamnar i en sådan situation igen, och om det händer att vi inte är mitt i en pandemi så jag kan ta vara på de strategierna jag vet fungerar.

Kramar Madde

10 reaktioner till “Friskvård # 3”

  1. Det är egentligen helt ofattbart att det finns så lite hjälp och stöttning att få av vårdcentralerna. Jag vet inte vad dom är bra på mer än att föreslå lyckopiller mot allt från A-Ö. Mitt förtroende för dom är noll. Tur att du fick hjälp av en bra tränare.

    Gilla

    1. Hade du frågat mig för 2 år sen hade jag hyllat min vårdcentral över allt annat. Den har varit så otroligt bra och man blev frisk bara genom att gå innan för dörrarna där.

      Gilla

  2. Så ledsamt att du har behövt fara så illa i vården! Det är verkligen otroligt stor skillnad beroende på vart man söker hjälp och vilken läkare man hamnar hos. Jag är väldigt tacksam över att ha en läkare som har känt mig som patient i över tio år och hon har hjälpt mig igenom både akut njurbäckeninflammation och utmattnings syndrom och nu när jag kämpar mot postcovid. Utan hennes kunskap om vem jag är som människa så skulle jag säkert blivit bortviftad med att postcovid inte fanns och att jag bara inbillade mig. Du kan verkligen vara stolt över dig själv som fortsätter att kämpa och visar att det är du som har rätt och gör rätt på ett sätt som passar dig istället för att nöja dig med att baka en kaka och ta en kopp kaffe. Hoppas du får en fin fortsättning på helgen! Kram

    Gilla

    1. Den första vårdcentralen jag hade var verkligen sådan. Man blev frisk bara genom att komma in genom deras dörrar. Vet inte hur många gånger jag berömde personalen där. Jag hade den i över tio år, min man ännu längre. Behöll till och med den då han flyttade hem till mig i grannkommunen. Tyvärr hände något. Jag talar om ca 10-15 KBT terapueter och 4 olika vårdcentraler… Nu har jag en som har gott rykte och dom har ett rykte som dom inte kan svärta ner om man säger så. Har träffat dom en gång och då var jag nöjd i alla fall. Går på Carlanderska i Göteborg och det sjukhuset är välkänt. Finns både helt privata alternativ och några där som ändå är anslutna så man betalar bara vanlig patientkassa

      Gilla

  3. Det är ju helt sjukt hur de bemötte dig på vårdcentralerna! Så får det inte gå till. Det är lite nackdelen när det är chefen som ska utreda den egna arbetsplatsen att det blir som i ditt fall. Det är så dåligt hur de valde att bemöta dig och din upplevelse.
    Jag har också tänkt på det där med hälsa som klassfråga och jag kan bara hålla med. Det är ju bara att titta i affären med. Nyttig mat kostar skjortan medan processad mat är billigt och lätttillgängligt. Tråkigt att det blivit så.

    Gilla

    1. Ja eller hur? Och det min tränare gjorde är egentligen ingen raketforskning och ingen utrustning behövs som kostar en förmögenhet. Även det med processad mat håller jag med dig om. Oavsett vilken kosthållning man håller sig till så tror jag att de som mår bäst är de som just utesluter den biten.

      Gilla

  4. Läkarna är ju helt rubbade idag på många ställen och Tyvär har de så stor makt över sej och vill inte låta sej lyssnas på en o på patient. Du ska käka denna medicinen – den är bra, javisst kanske det, men inte på alla kanske inte det funkar. De föredrar att det ska bara funka.

    Helt sinnes, stor kram 🥰

    Gilla

    1. Mediciner behövs, men varför inte börja med friskvård före? Speciellt då man har en patient som faktiskt är beredd på att göra en förändring, men behöver lite stöd

      Gilla

Lämna ett svar till Heléna Avbryt svar