
30 dagar i november
En morfar
Då fortsätter vi med släktbanden i Madeleines bloggutmaning.Nu har vi kommit till morfars tur. Jag har aldrig träffat min morfar då han gick bort innan jag föddes. Då jag var liten funderade jag inte så mycket på det, då jag inte visste något annat. Däremot har jag som vuxen saknat det lite då jag inte har någon koppling till någon släkt. Vi är uppfostrade till att sköta oss själva och strunta i andra. En mentalitet som jag inte håller med om. Tyvärr har jag inte kunnat införa någon tradition då mina syskon med mera inte är intresserade. Däremot är mina barn väldigt tajta och vi försöker göra något roligt flera gånger per år. Träffas, umgås med mera.
I dagens samhälle så finns knappt kärnfamiljen. Mina man är inte mina barns pappa, och han har inte egna barn. Däremot har alla välkomnat honom fullt ut och barnbarnen ser nog honom som en ”morfarsgestalt” men dom vet att det är Peter, mormors gubbe. Får dom välja mellan honom och sin morfar är det Peter som gäller alla dagar i veckan.
Så är blodsband det allra viktigaste?
Jag saknar att mina föräldrar bor så långt bort och det är synd mot Bellis. Jag träffade inte mina mor och farföräldrar då dels bodde så långt bort. Min mormor var den jag träffaded mest.
GillaGilla
Det är så tråkigt då det blir så, men idag så bor man ju inte alltid så nära.
GillaGilla
Nä, blodsband är inte alltid det viktigaste. Det är hur man förhåller sig till varandra. Jag har bonusdotter och bonusbarnbarn sedan tidigare äktenskap. Sen har jag nyligen fått titlen Mormor Kajsa av sambons barnbarn. Då känns det minst lika äkta som blodsband.
Min egna morfar träffade jag kanske en gång om året under min uppväxt. Han bodde bara i grannstaden Lund, fast där kommer jag bara ihåg att vi varit någongång. Mest har jag minnen från deras sommarställe på Österlen med konstnärsgalleri och att det doftade piprök. Min morfar var alkoholist, så det var nog därför vi inte sågs så ofta. Han gick sedan bort under min tonårstid.
Kram Kajsa
https://www.bland-kastruller-och-vinglas.se
GillaGilla
Precis. Mitt barnbarn säger alltid samma sak. Hon har så många bonus överallt vilket är häftigt
GillaGilla
Min farfar är egentligen inte min farfar. Min biologiska farfar träffade jag bara enstaka gång som bebis.. Så farfar som är med sen jag föddes (alltså inte biologiska) är min farfar oavsett vad. För han har visat att han är min farfar och inte han som är min biologiska. Så nej, blodsband är det inte det viktigaste, jag har vänner som är som syskon till mig, en själslig familj 😀
GillaGilla
Det är viktigare
GillaGilla
Jag har aldrig träffat min mormor som gick bort när mamma var 12 år. Det är tråkigt då jag ska vara så lik henne på alla plan förutom hårfärgen då. Hon var mörk.
Men jag har träffat henne flera gånger genom olika sessioner och via andra medium.
https://kamillaskamera.com/
GillaGilla
Ibland får man ju förklaringar med mera. Tror de finns närmare än vad vi tror
GillaGilla
jag har inte heller träffat min morfar, tror att man avgör det lite själv vem man anser sig vara extrasläkt med och inte, det är nog ganska vanligt numera
GillaGilla
Ja precis. Kärnfamiljen med mamma, pappa och helsyskon finns ju knappt.
GillaGilla