Vecka 6

Sammanfattning

Godmorgon. Då jag inte skriver om detta varje dag så började jag sammanfatta varje vecka istället. Det kändes som jag skrev samma sak varje dag då jag gjorde det. Ingen förändring alls. Tråkigt att skriva och med all säkerhet väldigt tråkigt att läsa. Det var ju inte tanken, men så blev det. Ibland blir det inte så bra som jag tänkt mig bara. Dagboksanteckningar i all ära, men om man inte lever ett extremt spännande liv blir det lätt samma hela tiden.

Ryggen

har jag ju klagat på, gråtit över och det som egentligen tagit över mitt liv. Återigen sviken vården, men tack vare mina tränare och min man så börjar det bli bättre. Har inte lika ont på långa vägar längre. Tränarna pga alla övningar, och även att dom fokuserat på just den delen. Min man för han äntligen lärt sig hitta mina punkter och kan känna då en muskel är spänd. I början grät jag och skrek mest, men sista veckorna kan han allt ta i mig utan att det gör ont. Till hjälp har han aloe vera heatlotion eller thermolotion beroende på vilket märke jag väljer. Bästa linimentet.

Psyket

Ja det där känsliga ni vet. Att må dåligt i kroppen är så accepterat, men däremot att ha ont i själen talas det inte lika mycket om även om det börjar bli bättre. Bakslaget som jag sa, men min tränare tyckte att det är ju där jag står. När livet inte är snällt och ibland rinner bägaren över. Jag behöver positiv energi i mitt liv för att orka ta alla bitar som inte är bra. Har bara skrivit om en bråkdel, men varken min tränare eller arbetsterapeut förstår varför inte har varit sjukskriven. Även min man har ifrågasatt det trots att han jobbar på försäkringskassan. Många blir långtidssjukskrivna för mindre. Vad har hänt med läkarkåren egentligen? Vägrar sjukskriva, vägra behandla. Tur jag är så grymt stark som jag är.

Min största utmaning just nu är att stilla mig. Min hjärna bara skriker efter hård träning, och mina tankar är redan framme vid allt jag ska göra då de här tio veckorna är över. Samtidigt så vet jag att jag behöver stilla mig lite, att inte hasta fram. Tänk vad jag lärt mig under året, och vad jag är tacksam över vad mina tränare gjort för mig.

Kramar Madde