Så illa jag tycker om det ordet.
Gomorron. Behöver inte dra allt igen då de flesta vet hur mina sista år har varit, men tänkte skriva lite om ordet acceptans just nu. Ett inneord bland alla terapeuter just. För mig är det nog ett bland de mest provocerande orden jag bara vet. Vaddå acceptans? Ska jag lägga mig ner och dö nu då livet är piss eller vad menar dom? Är det ingen idé att fortsätta kämpa? När en vräkte ur sig det efter allt som hänt och sen tyckte jag skulle tänka positivt avslutade jag den behandlingen. Kommer ALDRIG acceptera att någon ska behöva må så dåligt att dom väljer att bli en ängel. PUNKT. Däremot kan jag inte ensam hjälpa alla, däremot sprida och prata om det. Jag kan stötta föreningar såsom suicide zero eller aldrig ensam. Det finns säkert fler som jobbar mot samma mål.
Just nu
Hela hösten har varit rätt jobbig för mig, då jag fick ett som jag sa bakslag efter semestern. Jag trodde på fullt allvar att allt jag gjort var som bortblåst. Skulle jag i det läget acceptera att jag var värdelös och inte kunde förändra mitt liv? Det är ungefär så terapeuten menade det så som jag tolkade det. Fick ingen bättre förklaring då jag frågade heller. Det är ju direkt fel, och det måste man som individ förstå.
Fick ett pass med min första tränare strax efter semestern och vi pratade en hel del som vanligt. Sa att jag aldrig mer ska ha semester, och han bara skrattade. Jo det ska du, men 3 veckor kanske inte räcker? Även han ifrågasatte varför jag inte blev sjukskriven efter allt som hänt. Jag kanske hade behövt stanna upp just där och då. Samtidigt, det här är inget som kommer vara för evigt. Det är just nu jag känner det, och det kanske jag måste acceptera. Genast fick ordet en helt annan betydelse.
Bakslag?
Jag kände det som ett bakslag, fast även där hade jag fel 🙂 Om rätt person talar om att jag har det är det helt ok. Då jag började på pure change så kanske jag låg på en tvåa på en skala upp till tio. Under de veckorna och det jag jobbade med efteråt så kanske jag kom upp till en sexa. Jag däremot trodde jag låg på en elva. Ni fattar… Jag trodde att jag nått längre än vad jag faktiskt hade. Samtidigt är den förbättringen jag gjorde grym. Allt går ju inte att förändra på ett par veckor. Faller ju på sin egna rimlighet. Då jag kom ikapp mig så kändes det som ett bakslag, något det faktiskt inte var. Hann stanna upp och känna efter. En förändring går inte på någon vecka i alla fall om det är större saker som ligger bakom.
Tips från coachen
Ja det handlar om att stanna upp, se vad du har lyckats med. Vissa dagar är bajs, men det innebär inte att ditt liv är det. Livet är som en berg och dalbana, det går upp och ner. Acceptera att det ser ut så just nu, men det behöver inte vara så i morgon. Sen är det svårare då livet går neråt under lång tid, att man inte riktigt hinner återhämta sig förrän nästa sak kommer. Jag har ju haft det så under lång tid. Då kanske man behöver söka hjälp. Gjorde det, men vården fungerade inte. Däremot gjorde träningen det, och alla borde ha en S i sitt liv.
Kramar Madde
Madelena 
Tänk att vissa ord kan provocera och betyda så olika från person till person. Funderade på om ordet acceptans är provokativt för mig och nej, det är det inte. Men jag tolkar det inte som dig och jag har inte heller varit i samma situationer som dig och hört ordet i olika typer av utsatta situationer. Så jag förstår att man tolkar olika. Men när jag läser ordet tänker jag att det finns saker man bara får acceptera, som man inte kan påverka. Med det inte sagt att man ska ge upp, utan kanske bara att man inte ska lägga energi på just det. Så fint att du hittat hjälp på annat sätt än genom vården. Sedan är det ju otroligt beklagligt att det ska vara så…
GillaGilla
Jag är så besviken på allt vad som har haft med vården att göra. Sen tror jag att olika personer kan framföra saker på olika sätt. Finns verktyg jag använder mig av hela tiden, men inte haft ett ord på. Sen pratar terapeuten om det, men beskriver det så ”tråkigt” så man tappar allt direkt.
GillaGilla
Jag har fått lära mig att man även kan lida av dold acceptans. Då man inser och är medveten om vad som sker, händer eller är problemet men att man inte vågar eller förmår sig agera utifrån vad som är vad.
Acceptera men ändå inte kunna möta är en av de stora stötestenarna för dold acceptans innefattar även tycka synd om sig själv och fastna i det negativa, deppiga, tråkiga och smärtsamma.
Att kunna gå mot att agera mot förändring är tydligen den riktiga accpetansen.
https://kamillaskamera.com/
GillaGilla
Det var en intressant tanke. Tror att många terapeuter är så trötta på sitt jobb, och inte orkar något annat än att bara köra på vad som står i deras papper. Har upplevt att dom har en manual och kommer någon där manualen inte fungerar på så står dom helt handfallna. Det var så dumt sagt av hon med det jag tog upp… Acceptera, och tänk positivt… Frågade HUR och då blev hon kränkt. Frågade om jag skulle jubla över det då barnbarnet är nära på miljonär som 18åring? Talade om att hon mycket hellre hade velat ha sin pappa vid liv istället. Likaså då jag hade två besök samma dag. Läkaren: Du är fet, du måste gå ner i vikt. Terapeuten: Vad tror du om att baka en kaka?
GillaGilla
Vad bra du fann en innebörd av ordet acceptans som du kan leva efter! Jag lever efter acceptera, anpassa och accelerera – mitt eget uttryck utefter hur jag agerar i många situationer. Att acceptera det jag inte kan förändra är viktigt, annars skulle jag fastna i alltför mycket skit.
GillaGilla
Det är en mognadssak. Har sett väldiga konsekvenser av det med att ”acceptera” typ.. Vänta och se….
GillaGilla
Jag har inga ord att säga av ilska när du skriver & berättar om att du ska acceptera läget när du inte mår bra av en terapeut 😡. Dem ska ju hjälpa dig att må bättre. Inte bara ge upp! 😡. För mig är acceptans. I den situationen jag är. Det får jag bara acceptera eftersom det inte finns än något botemedel mot funktionsvariation. Kanske finns i framtiden. Men samtidigt är jag kluven till det. Försvinner funktionsvariations diagnosen. Då blir ju vårt samhälle mindre med fördomar om att det finns olika människor. Tror jag. Vi ska hjälpas åt. Ingen orkar göra något ensamt. Så att stötta forskare gör ju så att dem kommer framåt i sin forskning. Å stöttar människor organsationer som t.ex. ”Aldrig ensam” så får ju dem ensamma & hemlösa någonstans att ta vägen. Se något värde i sina liv. Vad bra att acceptans fick en ny betydelse för dig 👍🙂. Nej, absolut inte. stora saker tar längre tid att bearbeta. Med hjälp går det lite lättare. Så bra coach S är. Håll hårt i han 😊. Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗
GillaGilla
Absolut att man måste acceptera sina olikheter. Vi alla har ju något som inte är ”perfekt” och som kan ge oss problem i livet. Jag är högkänslig och kommer alltid att få leva med det, och visst ställer det till det gör mig.
GillaGilla
Det är intressant det där hur olika vi tolkar ord. Jag var med på en föreläsning där föreläsaren berättade att någon hade sagt ”tappa inte hoppet” i samband med att en anhörig tagit sitt liv. Personen hade reagerat på lite samma sätt som du nu gjorde inför ordet acceptera. Spontant tänker jag att man såklart inte ska acceptera att någon tar sitt liv utan kanske mer handlar om att acceptera att det är så här man mår just nu. Och att det är okej att må dåligt. Vem skulle inte göra det i ett sådant läge.
http://hannaskrypin.se
GillaGilla
Grejen är att jag inte förnekat självmordet på något sätt utan det slängs ur i slentrian. I samma andetag så skulle jag tänka positivt. Det blev extremt provocerande. Då jag ifrågasatte så blev hon väldigt obekväm. Fick aldrig en chans att läka efter allt utan all kraft har tagit att bråka med vården.
GillaGilla
Ja det är ju otroligt att du inte blivit sjukskriven efter allt som hänt och du varit med om. Ja ingen ska behöva må så dåligt att de känner att de inte vill leva. Jag själv har varit där men fick tack och lov hjälp. Annars är ju inte den psykiatriska vården i Sverige något att hänga i granen direkt.
GillaGilla
Tur jag inte var suicidebenägen,,, men egentligen har inte läkarna kunnat veta det. De flesta säger inte det då dom söker hjälp
GillaGilla
Stress och depression är farliga grejer, men det verkar bara vi som drabbas förstå. Stress under lång tid är livsfarligt! Jag vet, jag har haft det riktigt akut i 3 år och halvakut i 11 år. Kroppen lägger av, slutar fungera. Vi som drabbas måste bli tagna på allvar.
GillaGilla
Ja eller hur? Så läskiga saker som händer. Eftersom läkarna vägrar sjukskriva mig så känns det som om ingen riktigt tror på mig. Det handlar inte om att någon ska tycka synd om utan vill bara få tid att läka. Precis som min tränare sa. Det jobbiga fortsätter ju hela tiden för dig. Så fort du börjar återhämta så kommer nästa grej och du faller igen.
GillaGilla
Det är spännande och lite kusligt hur olika vissa ord kan betyda från person till person. För mig handlar acceptans att se hur läget är just nu och att man accepterar att vissa saker är utom ens egen kontroll.
Tycker det är fruktansvärt hur vården har behandlat dig!
GillaGilla
Egentligen var det nog så min tränare sa. Det är så det är just nu. Däremot väldigt klumpigt att vräka ur sig så som terapeuten sa till mig. Känns som om det var rutin och hon struntade i allt annat.
GillaGilla
att använda acceptans till dåligt syfte och någon som mår dåligt och sen får sej att må ännu sämre är inte okey.
Men Nu vet jag inte hela ordet betyder men syfte det finns flera uttrycker kring ordet man kan använda. 🥰
GillaGilla
Ja precis. Därför gillar jag mer just nu.
GillaGilla