Allmänt

Överreagerade jag?

Historia

Nu kommer det här bli ett naket inlägg igen. Samtidigt vet jag att öppnar man sig för mycket finns det alltid någon som kan utnyttja det. Idag tänker jag ta risken.

Hela min historia vet ju flera av er redan så drar inte den igen. Däremot så får ni gärna fråga om ni undrar över något.

Men vi börjar i september förra året. Trodde jag hade kommit jättelångt efter träningsprogrammet. Egentligen hade jag det, men kanske inte så långt som jag själv trodde. På semestern fick jag galet ont i ryggen. Kunde knappt röra mig och till och med min man som aldrig kan känna då man är spänd kände det. Till det så blev jag så trött då jag kom tillbaka.

Hade fortfarande några PT timmar kvar och det fokuserades på mina spända muskler. Sen hade jag något pass med min första PT och han är den grymmaste terapeuten man bara kan ha. Igår satt jag och funderade på om jag skulle boka ett par PT timmar med honom bara få att få psykisk pep. Vilken titel man har spelar ingen roll, men visst blir det provocerande för ”proffs” Gillar det han sa… just nu är det så.

Kontaktade fysioterapeut

Då jag kom tillbaka från semestern kontaktade jag fysioterapeut då jag behövde hjälp med just dom bitarna. Det är just dom som ska vara proffs. Gick dit tre gånger, och fick göra ett par bakåtböjningar, men ingen mer hjälp. Fick utskrivet värktabletter jag fick ta två gånger per dag, men dom höll i ca 1 timme. Vad skulle jag göra de andra 11? Bad om något annat men fick inte. Kunde inte sova då det värkte så mycket med mera. Till slut fick jag gå till en kiropraktor och blev genast bra. I alla fall i den höften jag fick hjälp med. Inser att jag har ont i andra också, men kände inte det där och då.

Vill inte hamna i en svacka

Så jag kontaktade psykolog i september och han slussade mig vidare till en arbetsterapeut . Gick dit och enligt journal så är det en reaktion på svår stress som är orsaken. 1/11 skulle hon kontakta läkare då jag behövde den kontakten. Sen var det ett uppehåll hos henne då hon blev sjuk, fick tider jag inte kunde och inte helt enkelt att boka nya tider. Väldigt trögt system alltså.

2/1 hade jag återigen en tid och då pratades det igenom om en läkartid. Hon kunde inte boka, men vi tittade på hans lediga tider som han hade som passade mitt schema. Visste att han var ledig den veckan, och första tiden som skulle kunna fungera var på fredagen vecka 2. Bokade inte upp något på de tiderna jag kunde så med andra ord satt jag bara och väntade. Ingen återkoppling. Efter två veckor ifrågasatte jag det och det är infört i journal den 18 januari. Ingen återkoppling.

Kontaktade dom idag igen

Via chatten. Det är deras kontaktväg, men svårt att beskriva ärendet. En sjuksköterska svarade och hon såg att det jag sagt stämde. Hon skulle skicka ett meddelande igen och där började jag ifrågasätta. Vi har skickat i alla fall TVÅ meddelande enligt journal utan resultat och jag undrade NÄR återkopplingen skulle ske. Tycker det är en högst relevant fråga i det läget. Det kunde hon inte svara på. Frågade även VAD jag skulle göra fram till han kände för att svara och påpekade att det var annan vårdgivare som skickat mig till läkare då hon inte klarade av.

Hon blev skitsur och talade om att hon inte kunde göra något… Hm trodde att de som tog emot patienter kunde göra något, och undrade vart jag skulle vända mig för att få hjälp. Där avslutade vi vår kontakt. Sen läser jag sen i journalen att jag är ledsen och arg. Har väntat sen 1 november på återkoppling utan resultat och sen ifrågasätter hon varför jag är arg????????? Det är inte jag som patient som ska bli drabbad av att dom har kommunikationsproblem.

Hon ringde upp sen och var inte glad och ifrågasatte den journalanteckningen. Hon skyllde på att hon inte visste… Nä en ska jag bli drabbad av det? Sen brast det för mig då hon sa att vad bra att du jobbar…. Men vänta lite? först är det bra att jag jobbar, sen i nästa sekund så säger hon att dom inte sjukskriver för det här. Ska jag säga upp mig? Hur fan ska jag betala mina räkningar? Kanske får öppna ett only fans konto om någon vill ha en fet tant på närmare 60.

Det är så jävla provocerande och jag är riktigt arg. Fick en tid om tre veckor, men ingen hjälp om vad jag ska göra fram till dess… Hennes råd var. Tränar du??? Japp det gör jag. Om det funkar med jobbet så är det tre gånger i veckan.

Vad har jag gjort då?

Jag har varit hos läkare och följt deras råd. Knapra lyckopiller och blev psykotisk av dom.

Jag har följt KBT terapeutens råd om att baka en kaka och ta en kopp kaffe. Då gjorde det står det i journalen att jag är fet. Kanske skulle bakat och slängt???? Hade till och med kaffe kort på espressohouse men inte hjälpte det. Då var förklaringen att jag drack kaffet fel. Någon som gått på KBT och kan ge mig tips om HUR jag ska dricka kaffet för det ska hjälpa?

Jag har fått massage, men då jag gjorde det blev jag hånad för det fast det var rekommendationen.

Jag har tränat, på deras inrådan, och kört yoga. Då jag talade om det sen var det fel utan då skulle jag tagit en promenad istället.

Nu är jag bara betraktad som en extremt jobbig tant som dom helst inte vill ha att göra med. Det jag inte testat är att åka till psykakuten , gapa, skrika och hota att ta mitt liv. Det bär emot då det finns så många som verkligen känner så och behöver hjälpen. Dels bär det emot att ställa till en scen på det sättet.

Kramar Madde

17 reaktioner till “Överreagerade jag?”

  1. Alltså vården är väl till för patienterna tänker jag. Det är deras jobb och skyldighet att hjälpa dig. Blir så arg när jag läser det här. Man måste vara rätt så frisk för att orka ”bråka” om den vård som man faktiskt har rätt till. Tänker ofta att en del vårdpersonal missförstått det jobb som de har. Är man inte kompetent nog för att kunna hjälpa patienten måste man ju slussa patienten vidare till rätt instans. Blir helt matt när jag ser hur mycket du får kämpa för något som faktiskt borde vara självklart.

    http://hannaskrypin.se

    Gilla

  2. Tråkigt du inte får hjälp. Har de kollat sköldkörteln? Utmattning? Du har ju rätt att kräva en ordentlig provtagning/ undersökning. Ge dig inte. Hoppas allt ordnar sig

    Kram Gun

    Gilla

  3. Nej jag tycker du inte alls överreagerar. Som jag har sagt förut att rätt ofta är vården i sverige som hej kom och hjälp mig. Ibland känns det som man ska nästan behöva dö för att få vård tyvärr.

    Gilla

  4. Du har ju haft en enorm otur med vilka du stött på i vården. Så hör man om vissa som träffar på så himla trevliga läkare och sjuksköterskor mm. Det har verkligen gått troll i detta för dig och du har kanske ofrivilligt och omedvetet skapat en sköld för att du hela tiden är ”beredd” på att bli dåligt och felaktigt bemött. Jag håller tummarna för att du snart träffar på den räddande ängeln som ser dig för vem du är och vad du gör för att må bra! Kram till dig!

    Gilla

    1. Vi pratade om det häromdagen och min man mår jättedåligt varenda gång jag måste ha med vården att göra. Han har själv pratat med dom i mitt ärende och fattar inte vad som hänt. Han har läst mailkontakter, hört samtal med mera och det beror inte på mig. Sen är jag så beredd på att bli dåligt bemött så visst är jag spänd. Nu sist berättade jag för arbetsterapeuten om detta och då borde den oron gå fram.

      Gilla

  5. Vården under all kritik i ditt läge ❤️. Det är väl inte konstigt att du är besviken när du inte fått någon återkoppling sen i november! Skönt att du har din PT att reflektera med. Bättre med honom som förstår lite vad du pratar om. Än med en vän som som inte förstår på samma vis. 

    Det vet man ju själv. Att man har ont någonstans. När det är borta. Så kommer det något annat som gör ont.
    Det finns roligare saker att göra än att ha kontakt med vården.
    Begär en stor utredning på dig. Ta alla prover som går att ta. Jag tror inte det är stress du har ❤️å du är inte fet.
    Du har vårat stöd 💪🙌🏼💕

    Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗

    Gilla

    1. Jag har gjort en stor utredning och proverna är bra förutom en liten infektion. Allt handlar om att allt som hände 2021 och jag inte fick läka där utan har bråkat med idiotiska läkare sen dess. Både arbetsterapeuten och min Pt är inne på samma spår, och får man inte läka själsligt så ger det andra saker.

      Gilla

Lämna en kommentar