Allmänt

Hälsa psykiskt

Psykisk hälsa

Precis som jag skrev i mitt första inlägg så är det så svårt att beskriva det, och ta exakt på vad man vill. Som jag skrev tidigare idag så är tröttheten ett stort hinder. Att vartenda test jag gör på nätet ( på seriösa psykologsidor) så har jag höga poäng på precis allt. Skulle dom göra en utredning på mig nu skulle jag nog kunna få hur många diagnoser som helst. Säg vad jag inte har symptom på 🙂

Samtidigt finns det en diagnos som kan passa in på allt. PTSD. Får man aldrig läka efter saker som hänt och allt bara läggs på så kommer just detta. Det moderna idag är att ” Nu tar vi väl och tänker lite positivt eller” Ibland kanske man måste få älta en stund, för vid varje ny sak som kommer så kommer ju även detta fram om det inte är bearbetat. Det där med att tänka positivt kanske funkar vid små saker.

Vad vill jag nu då?

Egentligen vill jag nog bara klappa ihop och komma tillbaka. Tyvärr får man stressen att allt ska gå så fort, men vid varje sak som kommer så tar allt så mycket längre. Återigen.. Push and crash……

Nu tror inte jag på allt för långa sjukskrivningar heller, men jag har testat två veckor ledigt och det blir bara värre. Just nu är det värsta att jag måste ta semester till sommaren. De senaste två åren har det bara blivit värre av den ledigheten.

Varför blir jag inte trodd på?

Just nu tror jag inte att mitt mående beror på allt som hänt utan hur vården behandlat mig. Det kanske inte har varit så bra att byta vårdcentral så som jag gjort, då jag blir stämplad för att vara ”jobbig” och ”besvärlig” Min man har ont i magen varenda gång jag tar kontakt med vården, då han vet att jag brakar. Han har lyssnat på samtal, läst vad som skrivits om mig med mera. Vid några tillfällen har även han även försökt prata med läkarna, men utan resultat. Han förstår verkligen inte… ändå är det han som lever med mig varje dag, och ser hur min vardag ser ut som.

Samtidigt så undrar jag hur ” alla” sjukskrivna verkligen mår då de inom vården på fullt allvar tror att det hjälper med en kopp kaffe och att tänka positivt? Blir extremt provocerad av att någon säger till mig. Nu vilar du väl då du är ledig? eller Vad skönt att du kom iväg på semester fast hela jag skriker att jag inte vill. Gör jag det inte så heter det att jag inte medverkar till min egen rehabilitering.

Moment 22 alltså.

Kramar Madde

8 reaktioner till “Hälsa psykiskt”

  1. Oj, som jag känner igen mej. Har precis suttit med en ny läkare och försökt komma vidare. Inget har hänt på ett år, trots att jag tryckt på. Som vanligt så ser de att vi hamnat mellan stolarna, ändå görs inget. Man blir bara trött och uppgiven.

    Gilla

  2. jag känner igen de där så väl, ’ nu tar vi o gå vidare men man inte får älta. Ibland måste man få älta o alla är ju så olika.

    sen de här att man ska sätta diagnoser på allt är så tröttsamt. Vi är människor inte allt har med diagnoser att göra. Sen diagnoser är inte kopplad till sin personlighet heller. 🥰 kram

    Gilla

    1. Jag är så glad över att vi har börjat sluta prata diagnos hos oss utan vad personen är bra på och vad hen behöver öva sig mer på. Precis som du säger, vi är personligheter allihop

      Gilla

Lämna ett svar till Marlene Avbryt svar