Återigen ett bakslag

Hoppet är det sista som lämnar

Godmorgon. Blev inget inlägg igår då jag inte orkade. Efter jobbet hade jag tid hos arbetsterapeut och psykolog. Ett möte innan en läkarkontakt. Kontakten med sjuksköterskan kändes så bra och var faktiskt förhoppningsfull inför mötet. Behöver jag säga att det tog inte lång tid innan det försvann. En ung tjej ( säkert nyutbildad och extremt ”smart”) hämtade mig. Psykolog var hon visst. I rummet satt en arbetsterapeut också. Hon sa inte ett ord utan skrev bara.

Först skulle jag berätta och det började jag göra. Efter fem minuter tittade psykologen på klockan och talade om att dom minsann inte hade så gott om tid. OK?????

Då jag har varit kritisk mot tidigare vårdkontakter och framförallt mot KBT så talade jag om det. Där började hon med all säkerhet tycka illa om mig. Det är ju så inne med KBT idag och flertalet är kritiska till det men det får man ju inte säga högt. ” Forskningen” säger att det är det allra bästa. Återigen. Om det hjälper dig att ta en kopp kaffe och gå ut i skogen och göra ett kottdjur då mår man inte speciellt dåligt. Förlåt om jag kränker någon nu.

Hon vägrade lyssna på mig hur många gånger jag än försökte förklara, och la fokus på arbetsgivare och min övervikt. Ni vet, om jag bara går ner i vikt då kommer allt lösa sig. För nu tar vi ett problem åt gången. Hur fan kan det vara min arbetsgivares fel allt det som har hänt? Ja det är just det som spökar för mig. Fick bantningspiller en gång. Ökade med 7 kilo på 3 veckor och efter det är det stört omöjligt att gå ner i vikt hur mycket jag än kämpar.

Vården skapar ätstörningar

Fikade med en kompis i fredags. En av få jag klarar av att umgås med just nu. Vi satt och pratade om just vården och BMI hetsen. Det börjar redan på BVC där kurvorna är så viktiga. Jäklar om något barn inte följer den. Självklart ska man ha den som en del i uppföljningen. Ser man ett barn som inte går upp i vikt, som upplevs som slö, inte hänger med i utvecklingen så självklart ska man utreda det. Likaså om ett barn ökar för mycket. Samtidigt ska man neka ett spädbarn mat? Ska dom få skrika av hunger? Tvivlar på att föräldrar ger små barn massa godis och skräpmat. Det kommer senare.

Min ena dotter låg alltid på den övre kurvan i vikten. Hon följde den stabilt och inga större avvikelser från den. Sköterskorna var på mig hela tiden. Något som dom glömde var att även längden låg på den övre. I min värd ska längd och vikt följas åt.

Mitt ena barnbarn har alltid varit smal. Inte mager, men slank. Hennes pappa såg likadan ut. Han kämpade med att gå upp i vikt och åt som en häst. Vissa är byggda så. Vissa är mer stabila. Äldsta barnbarnet är det. Hon gillar i och för sig mat, men äter minimalt med godsaker. Älskar att baka, men äter det helst inte.

De som var mest avslappnade med min övervikt var mina tränare på gymmet. Där skulle man tro att det skulle vara ytligt, men nä. Då jag tog upp det så ryckte han mest på axlarna och det var lite mer OK? Först blev jag lite stressad över det, men då jag verkligen lyssnade på vad han sa så var det väldigt sunt. Vikten på vågen var inte det viktigaste utan det viktigaste är att man rör på sig, och äter bra. Det andra får man på köpet typ. Ändra fokus alltså. Äta god mat, som ger näring samt röra på sig. Ta även bort ordet träning där. Träna är inte viktigt, däremot röra sig. Gör det du tycker är kul, men eftersom jag valde att ta hjälp av en PT så blir det naturliga styrketräning.

Samtidigt är det vården som skapar ätstörningar, inte den ”ytliga” träningsbranchen. Det är vården som skapar psykisk ohälsa, och det är dit man blir hänvisad till. Så skrämmande alltså.

Efter alla år som jag sökt hjälp så har jag gett upp nu, Tänk att en 30 årig PT skulle hjälpa mig mer än något proffs med flera år av högskoleutbildning och betydligt högre lön. Med den meningen så är det inget nedsättande mot PTn utan mot hela läkar och psykologkåren. De ska skämmas tycker jag.

Nu blev det ett negativt inlägg igen, men behövde bara få ur mig allt det här.

Kramar Madde