Den mest rofyllda platsen
Ingen som följer mig har väl missat att jag bara älskar kyrkogården där vi bor? Platsen är så fylld av liv, men samtidigt så rofylld. Låter det motsägelsefullt? Kanske, men kan inte förklara bättre än så här. Går ofta hit om jag bara behöver andas, eller att få vara en stund. Igår kände jag ett stort behov av det.
Ännu en som gick över för tidigt
Har inte skrivit om detta tidigare, men nu är det ”ute” så då känns det ok att skriva om det. Min dotter har en kompis som var på semester i Schweiz och för dryga veckan fick bonusföräldrarna ett samtal från polis där att han var försvunnen. En person hade hittat hans tillhörigheter vid en strand, men han syntes inte till. Efter det har det söks efter honom och igår kom beskedet att kroppen dom hittat tillhörde honom. Hon är i chock, och hon tillbringar nästan all tid med hennes väninna som var hans bonussyster. Det är så tragiskt och vi har förlorat allt för många på kort tid.
Ett rådjur
Precis då min dotter la ut på snap om hennes kompis så mötte vi det här rådjuret ( eller är det dovhjort? ) på kyrkogården. Det är inte helt ovanligt, men han stannade till, tittade på oss så mycket så min man reagerade på det, och sen strosade det vidare.
Upptäcker alltid något nytt
Fast jag gått där flera gånger i månaden i tio års tid så hittar jag alltid något nytt. Tornen vid fängelset har jag inte reagerat på tidigare, och visst ser det ut som figurer på trädet? Mäktigt vad naturen kan göra, och det är så lätt att missa det lilla i det stora.
Har ni något ställe där ni kan känna ro? Där ni bara kan få vara och njuta av stunden?
Kramar Madde
Madelena 
Platser vid vatten. Jag söker mej alltid till vatten, det är där jag blir lugn. Kanske för att jag är uppväxt på en ö?
GillaGilla
Vatten är allt något speciellt med. Älskar det
GillaGilla
Det ser ut som ansiktet på en äldre man? Eller ett troll? Som vinkar med sin hand. Det är häftigt med sånt där. I Orsa där jag kommer ifrån finns en del finnmark. Vid finnmarken fanns eller finns? Osäker, ett träd där man påstod att en kvinna grävt ner sitt gråtande spädbarn. Det växte sedan upp ett träd där som påminner om en björk som aldrig tappar sina löv. Såg trädet som barn, och var fascinerande av historien. Så klart en påhittad historia, och trädet hade förmodligen någon sjukdom eller parasiter. Men ändå, älskar sånt där lite ”magiskt” bakom. Tänkte direkt där i din bild på trädet att vem har de begravt under rötterna? Varför vinkar han? Jag har fantasin kvar 😅, och förr ville jag så gärna skriva böcker.
Nu kom jag av mig. Beklagar verkligen sorgen för din dotter som förlorat en vän.
Gällande plats har jag sådana, speciellt kyrkogård och skog för mig.
GillaGilla
Kyrkogårdar har något speciellt fridfullt och vackert över sig. Jag älskar att gå i vår vackraste Park Pildammarna eller sätta mig vid havet. Båda ger mig ro. Det doftar gott eller vattnet kluckar skönt. Även här på koloniområde har vi sköna stråk med lugn.
usch, tragiskt och alldeles för tidigt
Kram Kajsa
GillaGilla
Gäller att hitta sina ställen och det behöver inte alltid vara så långt borta heller
GillaGillad av 1 person
Håller med. Kyrkogårdar är ett lugnt ställe. Även om man har sett skräckfilmer som är på kyrkogårdar där allt kan hända.
Men fy så hemskt. Beklagar sorgen till din dotter 🫶.
Med rådjuret/hjorten kanske var ett tecken i & med den tråkiga händelsen.
Man blir hemma blind. Kul att upptäcka nya saker där du har varit fler tal gånger 🙂.
Här hemma känner jag ro & kan njuta i stunden. Men även vid vatten eller på vatten. Men det är konstigt. Därför att vatten ger ju ifrån sig ljud åxå när det slår mot bryggor & strand. Så hjärnan är inte lugn & tar energi. Men ändå dras jag till vatten 🙂.
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗
GillaGilla
Det var min tanke också med rådjuret. Annars då vi sett dom så har det varit jaha.. ett rådjur, nu var det något annat.
GillaGilla
Ett ställe där jag kan känna ro är när jag är i skogen på en promenad. Där kan ,man också möta djur. Det finns mycket rådjur här i skogarna men man kan också se ekorrar om man har tur.
GillaGilla
Det är inte så ofta idag. Såg dom betydligt oftare då jag var barn. Likaså igelkottar.
GillaGilla
Nej men usch så tragiskt, beklagar verkligen!
GillaGilla
Tack snälla
GillaGilla