Suicidpreventiva dagen

Viktig dag

Gomorron alla. Idag blir det ett tungt men så viktigt inlägg. Kommer skriva om något som så många inte vill prata om. Vi blundar allra helst, och undviker att nämna det.

Många av oss är rädda att göra mer skada, att vi inte vill såra. Det kan vara en osäkerhet hos oss själva. Vi inte vet hur vi ska hantera det om den andra öppnar sig för mycket. Helt normala känslor.

Många som förlorat någon i suicide pratar om att ingen vågar fråga, att flera undviker att hälsa. Går över på andra sidan gatan och undviker det.

Allt det där märktes så tydligt då mitt barnbarn förlorade sin pappa. Jag pratade, men andra blev obekväma. Flera som jag faktiskt trodde skulle höra av sig gjorde det inte. Sen fanns det dom jag inte trodde skulle höra av sig som gjorde det.

Våga fråga

Då det värsta lagt sig så blev jag nog arg istället. Blev medlem i zuicide zero och sen tog lite volontäruppdrag. Var på ett par utbildningar, och lärde mig så mycket. Märker också att då jag bär armbandet och säger att jag är medlem så vågar andra börja prata. Jag kan inte göra så mycket, men kan visa att jag inte dömer någon. Jag kan hänvisa vidare, och jag kan visa att jag ser dig.

Suicidepreventiva dagen

10 september idag, och internationella suicidedagen. En dag för att uppmärksamma alla som mår så dåligt att dom inte anser att det är värt att leva. En dag att visa att vi är många som ser dom, att det är OK att söka hjälp. Vet också att vårdcentralerna är värdelösa på sådana här frågor, men även många andra inom den traditionella vården. Samtidigt handlar allt om att stöta på rätt person. Personkemi är så viktigt. Många upplever ändå att kyrkan är bland de bästa i sådana här situationer. Man behöver inte vara troende, för att ta hjälp. Min dotter tog hjälp av en diakonissa från sjukhuskyrkan.

Den bästa för mig var en ung PT.

Här finns det organisationer som du kan ta hjälp utav. Var inte rädd att ringa/chatta. Vi talar om proffs. Dom kan det här och är intresserade.

Vill man stötta det förebyggande arbetet mer så finns suicide zero. Jag skulle bli så tacksam om mina läsare ville bidra med någonting. Många tror att det måste vara så mycket, men om många gav 25 kronor blir det mycket. Allt för att ett litet barn inte ska behöva förlora en förälder. Vill inte heller att någon ska förlora sin partner, sitt barn, sin vän eller kollega.

Jag tände ett ljus

För mitt barnbarns pappa. Snart fem år sen nu, men tankarna finns där fortfarande.

Så snälla, skicka en gåva till något ni tror på, besök en ljuscermoni eller fråga någon hur dom mår idag. Du kan rädda liv.

Kramar Madde