Allmänt

Vecka 37

Vecka 37

Nu blir det ett negativt inlägg igen. Hatar att skriva hur dåligt det går, men det är sanningen. Den här veckan har jag gått upp i vikt och vet varför. Stress och värk gör något med mig och hela kroppen skriker efter snabba kolhydrater. Är inte alls med i huvudet och har så ont i bihålorna. Vill bara kasta in handduken.

Vad har varit bra då?

Kan inte komma på en ända sak om jag ska vara ärlig. Kanske att jag ser ett samband, mellan sömn, psykiskt mående och fysiskt mående. Det är så tydligt. Har så många bitar att jobba med, och vågar inte söka hjälp för det då jag är så trött på alla blickar och elakheter i journalerna.

Vad kan bli bättre?

Med risk för att bli tjatig så är svaret allt. Hur svårt kan det vara att bara ta tag i det? Varför ska jag alltid hitta svepskäl till att inte göra det jag mår bra utav? Mår dåligt av en mage som går bananas, och tröttheten är inte sund. Jag blir så trött på mig själv av att jag straffar mig själv på det här sättet.

Kommande vecka

Fredag Jobbar 12-20 Finns ju inte mer tid för något en sådan här dag.

Lördag jobbar 9-17:15. På kvällen blir det mello och mer än så hinns inte med.

Söndag 15:30-och jouren. Nu måste jag väl ta mig till gymmet i alla fall? Vad ska jag skylla på om jag inte tar mig dit?

Måndag Slutar 10 och har inga planer inför dagen. Allt handlar om hur natten varit.

Tisdag Ledig dag och måste till gymmet.

Onsdag två lediga dagar ihop. Vad hände? Måste få till ett träningspass igen.

Torsdag Lyftteknik på förmiddagen och sen jobb på kvällen. Återigen en dag som jag inte hinner med så mycket mer på.

Så ser min vecka ut, men vad jag önskade att det kunde vara lite mer roliga saker som kunde stå där.

Kramar Madde

6 reaktioner till “Vecka 37”

  1. Just nu är det ditt liv. Svårt att undvika det på bloggen. Det är som jag nu. Mycket sport/os som jag skriver om på min blogg nu 🤗
    Skönt att skriva av dig. Inget alls fel med det. Kan ibland vara bra att skriva av sig. Kanske någon har någon idé 🙂.

    Styrkekramar till dig❣️🤗

    Gilla

  2. Det enda jag vill skriva till dig nu är: Var inte för sträng mot dig själv.

    Det krävs lite övning för att vi älska oss själva sådana som vi är. Men när vi sedan gör det, då brukar mycket lätta (också vikten ibland).

    Kram!

    Gilla

Lämna ett svar till fighterwomen09 Avbryt svar