Choklad i stora lass

Chocolade nation

Igår var den stora grejen chokladmuseumet i Antwerpen. Vi gick själva då dottern och svärsonen var iväg på sitt.

Vi kom dit och betalade inträdde och sen gick vi in. Först fick vi gå en runda för att se på lite historia och hur kakaobönorna väg från böna till choklad.

Vilka skapelser

Nästa del fick man gå runt mer på egen hand. Vi fick historia bakom flera kända chokladsorter. Hur många av er visste att magnums chokladöverdrag är just Belgisk choklad? Det var nytt för oss i alla fall. Det var väldigt intressant att få höra allt det här, även om jag säkert missade mycket. Man fick scanna själv på stationerna man var intresserad av, och det var många.

vi fick se tillverkningen i liten skala, men även ett litet quiz. Ja, man blir verkligen lycklig av choklad, och kombinationen choklad och kaffe för en piggare och mer alert.

Chokladprovning

Då man gått igenom hela utställningen var det dags att provsmaka, Jag trodde det var färdiga chokladbitar man skulle testa, men nä. Det var choklad i flytande form, allt från äckligt söt vit choklad till ruby, gold, mjölkchoklad och till sist de mörkare sorterna. Det godaste är allt mörk, men man kan inte äta så mycket av det.

Chinatown.

Precis bredvid museet såg vi något som kunde liknas vid chinatown. Gick in där, men ångrade oss väldigt snabbt. I det stora hela har vi varit trygga överallt, men här kändes det olustigt. Smutsigt, och luktade väldigt illa. Nu säger jag inte att fattiga människor är farliga, men är inte trygg i svenska förorter heller. Vi skyndade oss snabbt därifrån, och det är inte långt bort tills man är på fina gatan med märkesaffärer. Visste ni att dom har Åhléns där? Det heter inte så utan inno ( tror jag det var) men precis samma märken, och vid några anteckningsböcker stod det till och med Åhlens,

Belgisk våffla

Är man här måste man ju äta det här. Egentligen tycker jag mest om våra våfflor som vi har hemma, men måste ju äta en då man är här. Lite för söt för min smak, men annars helt ok. Blev någon öl också innan det var dags att ta spårvagnen tillbaka igen.

Blev inte lika mycket steg idag, men klarade det inte för värken. Till det klarar inte min man det heller just nu. Han är inte helt återställd efter stroken och blir extremt trött av all form av stimuli. Samtidigt vill han göra allt det här och så blir det ett bakslag då han inte riktigt klarar det.

Kramar Madde