Begravning
Som jag skrev igår på veckouppdateringen så var det dags att få säga farväl till en brukare. Jag hade jobbat natt så strax innan jag slutade så hoppade jag in i duschen och fixa till mig. Gäller att vara snabb, då jag bara hade en timme på mig från att jag slutade till avskedet skulle ske. Då ska vi hinna hämta blommorna också.
Mötte upp en tidigare kollega
När man jobbar med det jag gör så kommer man väldigt nära personerna. Det är inte som ett äldreboende där det är många boende och få personal och ofta stor omsättning av personal. De jag jobbar med nu har jag känt under 9 år och det är lång tid.
Min tidigare kollega hade jobbat i 22 år innan hon gick i pension så visst kommer man nära dom. Man stöttar både i jobbiga situationer och i deras glädje. Vi var fyra personal som var med, och mötte upp godemannen som vi också var nära.
Det var så vackert
och prästen pratade så fint om personen. Dels massa roliga saker, men även utmaningarna hen haft i sitt liv. Musiken, mycket samma som jag haft på mina föräldrars begravningar, och extra jobbigt blev det då dom spelade Strövtåg i hembygden med Mando diao. Den är så otroligt vacker. Då kom tårarna på mig.
Minnesstunden
Några av oss valde att följa med efteråt på minnesstunden. Vi hade frågat anhöriga innan då ingen av oss ville klampa på bara, men fick uppfattningen att det uppskattades. Även nu fick vi så mycket beröm av anhöriga, och godeman. Andra släktingar sa att det var så trevligt att få träffa oss.
Ja, det är ett jobb
och självklart ska vi vara korrekta och proffsiga. Samtidigt jobbar vi med människor som är i en utsatt situation, som inte kan förändra någonting. Vi måste vara medmänniska också. Helt klart är det en svår balansgång.
Vi stannar kvar så ofta, vi går in på ledig tid för att stötta vid olika situationer. Vi är med på deras anhörigas begravningar, men även roliga saker ibland t.ex bröllop. Vi följer med till sjukhusen, deras fritidsaktiviter. Tyvärr har lagarna blivit hårdare så det har blivit begränsningar som inte någon personal är nöjda med.
Jag har varit med på läger måndag-fredag och det har varit så mysigt. Tyvärr får vi inte jobba på det sättet längre, sen flera år tillbaka. Tycker det är synd då det är lättare att få en balans i deras vecka.
Brukar sällan skriva jobb men nu blev det så. Även om jag är missnöjd med arbetsvillkoren så ser jag det som en ära att få vara en del i dessa fantastiska människors liv.
Kramar Madde
Madelena 