Utbildningsdag igen

Sista utbildningsdagen

Igår var det dag två av två och blev helt klart betydligt tyngre. Det pratades om ångest, psykoser och substanser.

Ångest, och panikångest, känner nog de flesta till, och visst kan man få lite ångestpåslag av väldigt jobbiga situationer. Tror de flesta av oss har fått det, och det är helt naturligt. Att få det väldigt ofta och i situationer där man kanske inte borde få det är något helt annat. Panikångest då? Kan utlösas av yttre faktorer, men kan även komma helt oväntat.

Jag fick en för nåt år sen. Kör på en väg, och en stor bil kommer körande mot mig. Personen håller på med sin mobil och hinner tänka att vart ska jag köra ner för att inte frontalkrocka? I sista sekunden, låt oss säga en meter från bil ser den andra föraren det och hinner svänga undan.

Då jag väl kan stanna sitter jag bara och skakar, andas snabbt, och det tar kanske 10 minuter innan jag kan köra vidare.

Tidningen nära

låg i lådan då jag kom hem. Är ledig en del i veckan så ska försöka ta en mysig stund med gott kaffe och bara sitta och läsa. Förr hann man alltid med det, men allt sådant är borta. Internet är nog en stor del i det då allt scrollande tar så mycket tid. Kanske dags att lägga undan alla spel och det onödiga scrollandet? Göra något vettigt istället. Vara mer närvarande.

90 dagar innan jul

Idag blir det ett litet julinlägg däremot. Jag beställde årets glögg och igår hämtade jag ut den. Systembolaget beskriver den så här: En vit glögg som förenar de nordiska smakerna med Mexicos margarita. Jag kan bara hålla med. Jag gillar inte vit glögg egentligen. Den ska vara röd. Smakar man på den smakar den väldigt lik vår traditionella med alla kryddor. Lukta lite och direkt kommer den friska limen fram, men även lite rökighet från agave. Det tar inte över, men en liten touch av det.

Smaken är som baken, så alltid svårt att rekommendera andra vad dom ska göra. Det jag kan säga är att jag gillade den väldigt mycket i alla fall.

Bra, bäst och bajs

Känner att jag inte behöver det just nu, men tänkte jag skulle fokusera på det positiva istället. Under utbildningsdagarna tog jag bussen dit. Tar inte så mycket längre tid, och kostnaden för parkering och vägtullarna är inte värda det. Bussen stannar 3 minuters gångväg därifrån, och till centrala Kungälv är det inga problem alls då dom går i ett. Det är sista biten till jobbet som ställer till det för mig.

Nu var det inte resan jag skulle skriva om utan något annat som har med kollektivtrafiken. Ni vet då den som sitter längst in ska gå gå av och någon får resa sig upp. Är så van att den andra inte ens tittar upp, men två gånger nu har dom tittat upp och tackat. Jag gör det alltid då någon reser sig upp, men alla tar inte det som självklart. Svenskar har blivit så tråkiga, på gränsen till otrevliga så då någon säger något så enkelt som ett tack blir man extra glad. Kostar inget, men gör så mycket.

Kramar Madde