Äntligen
igår hände det. Vägen utanför var avstängd och en stor kran lyfte över första hälften av balkongerna . Vad vi har längtat. Den blev något mindre än jag räknat med, men vad gör det? Jag kan dricka kaffe utomhus, och tycker balkongen blev finare än vad jag räknat med. Planerar för fullt redan och så snart vi får så ska den göras fin. Som jag längtar nu. Belysningar, plädar, två fåtöljer eller en liten soffa och ett bord borde rymmas. Planerar även att plantera lite. Seriöst. Vad hände? Är det 60 års krisen som slår in?
Kranen som lyfte in balkongerna var gigantisk sa min man. Stod på en ende av huset och nådde till mitten utan problem. Hade varit coolt att få se det. Kanske prickar in det till nästa etapp? Vem vet. Fort gick det i alla fall.
60 års kalas
Efter jobbet igår så åkte jag och handlade lite glass åt min sjuka kollega. Hon har en bit till affären och bor ensam. Klart jag ställer upp. Hämtade upp min man och sen vidare till henne för avlämning. Härligt då folk går ut i pyjamas bara. Sådant gillas. Vidare till min kollega för lite smörgåstårta och fika. Vi hade bara tänkt att stanna en kort stund, men blev kvar lite för länge. Peter klarar inte riktigt så mycket nya människor, just nu efter stroken, men även han kände att det var riktigt trevligt. Vi måste bara bjuda hem dom. Även där insåg vi att världen är väldigt liten. In kommer hans bästa väns frus bästa väns dotter. Ni fattar hihi
Där kom intyget
Berättade för ett tag sen om utbildningen jag gick i första hjälpen för psykisk hälsa. Igår såg jag att certifikatet hade kommit. Då jag läste namnet skratta jag lite. Är man kompis med utbildarna då man får heta Madde på intyget? Efter utbildningen tänker jag lite på ett annat sätt än tidigare. Vågar fråga, och är nog lite rakare i kommunikationen. Tidigare utbildningar pratar mycket om att våga fråga, men man ska inte fråga om man inte klarar av svaret. För visst slänger sig många med ” läget” ” hur mår du” osv, men skulle någon säga något annat än bra blir många obekväma. Även utbildningen i DBT har gett mig så många verktyg och så tacksam över det jag fått.
Christmas att Starlight
50 dagar kvar till julafton och idag ska jag skriva om årets första julfilm. Återigen en film från Hallmark. De verkar pumpa ut just julfilmer och alla följer ungefär samma tema. Ganska förutsägbart med andra ord.
Handling Annies familj äger ett café som de bara älskar. Tyvärr har ett stort företag bestämt att det ska rivas och det kan inte Annie tillåta. Hon beger sig till företaget och får prata med sonen William. Han är fostrad att ta över familjeföretaget. Hela mötet slutar med att Annie ska jobba hos honom ett tag och då lovar han att caféet inte ska rivas. Två världar möts, olika förutsättningar. Annie ska fixa en välgörenhetsfest och använder sig då av deras café. På festen får hon reda på att William inte lyckats hålla sitt löfte, och går därifrån. Som alltid slutar de här filmerna lyckligt.
Vad ska jag ge den för betyg då? Som alltid svårt med sådana här genrer. Förutsägbar, men absolut inte den sämsta. Rätt gullig alltså, så tror jag landar i MMM+
Kramar Madde
