
Kastar in handduken
Är så van att skriva godmorgon men idag blir det nästan God kväll istället. Jag hade ett jourpass, men märker att jag inte klarar av det. Tankarna kommer och jag märker att jag inte funkar. Hjärtat slår och har fått flera ångestattacker. Jag har normalt inte ångest, men helt klart blev det alldeles för mycket nu.
Hade ett bra samtal med chefen och sa att jag behöver sjukskriva mig resten av veckan. Efteråt kändes det så bra. Det var absolut inte alls konstigt och fick nästan beröm för att jag tog ansvar.
Vad har hänt med apoteken?
Då jag hämtade ut min nya medicin som jag är livrädd att ta fick jag återigen himlande ögon och kommentarer hur korkad jag i princip är. Ja visst är jag dum som läser bipacksedeln? Tack vare det så kunde jag dra slutsatsen om att det var medicinen som gjorde mig så extremt trött i första hand. Varenda läkare hade fel. Berodde inte alls på att jag var fet som det står i journalerna, Det berodde på att läkarna inte kan sitt jobb. Det kanske inte är så man bemöter någon som frågar och är orolig. Oron är inte obefogad då jag alltid råkar ut för detta.
Förr var personalen på apoteken så duktiga, och det var krav på att man ska vara farmaceut. Nu är kravet en på varje arbetsplats, resten är outbildade. Rätt skrämmande.
Mannen är utskriven
och jag åkte och hämtade honom vid lunchtid. Han har fått mer information och risken för en ny stroke är inte större än att någon annan får det. Det känns rätt tryggt i alla fall. Nu ska han bara återhämta sig och att skadan får läka. Vi har mycket att jobba med framöver.
Kramar Madde












