Författare: Madelena

Hann inte klart

Tänkte fortsätta med inlägget från i torsdags. Det är så mycket som rör sig i huvudet då det kommer till detta och all hets runt utseendet.

Precis innan hade jag skaffat ett gymkort, på ett nytt ställe, och egentligen inget konstigt. Jag har alltid tränat i alla år. Var med i en reklamfilm från mitt gamla gym till och med. Har nog berättat det tidigare men drar historien igen. Kan jag ha varit ca 35? Körde ett spinningpass ( jag älskar spinning) och några kom in och frågade om det var Ok att filma inför en kommande reklamsnutt. Ingen sa nej, och jag tänkte inte mer på det. Stod långt bak då självförtroendet inte alltid var på topp då det kom till träning.

Någon vecka senare var filmen klar och uppe i de lokala butikerna. Kikade då jag stod i kassen på Maxi. Några sekunder från olika klasser visade dom, oftast personer i grupp. Det enda till spinningen kom. Där var det en närbild på mig och det enda man såg från den klassen. Kan ju säga att jag har roat många då det kommer till det.

Ska fettot träna?

Hur som helst så erbjöd det gymmet en PT timme för att visa maskiner osv. Bokade en sådan tid, och då jag kom var väl ingen av tränarna sugna på att hjälpa mig. Såg på dom hur jobbigt det var. Efteråt pratade jag om personlig träning. Direkt var svaret att hon minsann var fullbokad, men skulle se om det fanns någon annan.

Ett kort tag senare blev jag uppringd av en kille och vi bokade in ett första möte. Så nervös, och det blev ju inte bättre av att han jag mötte såg galet bra ut, och var så charmig så det fanns inte mer. Berättade min historia och avslutade med att jag hade två val. Fortsätta ligga i soffan och äta praliner och knapra piller eller göra något åt det. Han tittade på mig och säger att han ser vilket val jag gjorde, och att nu kör vi. Sa också, att det var sådana som mig han ville träna, sådana som ville göra något åt sin hälsa, mer än att bara träna för att bli fit.

Bästa jag gjort

Vi hade 12 inbokade möten, och det var inte bara det fysiska han jobbade med utan även det psykiska. Min dåliga självkänsla fick han bort och under tiden jag tränade gick jag på viktväktarna. Där märkte man fördomar som fanns. Inte ska man träna styrketräning och speciellt inte tung då man ska ner i vikt? Man blir ju ”biffig” i tio veckor stod jag still på vågen, men det var under de tio veckorna det hände mest med mig.

Efteråt pratade jag med min viktväktarcoach och hon undrade varför jag alltid var så glad fast jag stod still. Svaret var att det var under den tiden jag stod still som det hände så mycket annat. Fettmassan minskade, musklerna började komma, Jag blev starkare, slutade med blodtrycksmedicinerna och gick ner två storlekar i kläder. Från stl 42 till 38. Att jag fortfarande var överviktig enligt läkare struntade jag totalt i. Jag har aldrig mått så bra någon gång.

Då jag var nöjd så gick jag i mål på övre gränsen av vad jag fick väga, och var så otroligt nöjd. Hade en kropp som klarade min vardag, och hade ett blodtryck som var normalt.

Något jag fick höra under den tiden var att hr kan jag gå ner så mycket då jag äter så mycket? Enkelt förklarat. Man måste äta för att bli sund och frisk. Vi kan aldrig svälta oss.

Åren gick

och 2017 gick min mamma bort. Det var lite chockande och genast började kilona krypa på mig. Blev mormor i samma veva också så mycket hände. 2018 blev pappa dålig och allt låg på mig. Till det hände jobbiga saker i min närmsta familj. Jag kunde aldrig slappna av. Hade telefonen på för jämnan. Åt sämre, och ännu mer kilon kröp på mig. Kunde aldrig slappna av. Planerade aldrig in något då jag jag aldrig visste då jag behövde åka iväg. Väldigt lite stöd från mina syskon i den vevan. Aldrig att någon av dom kunde ställa upp. Kostade mycket och långt att åka. Men vänta lite? Det var ju precis lika långt och dyrt för mig. Fick börja med mediciner i samma veva.

2020 och pandemin. Det var en stor omställning för så många. Tufft för de som jobbade hemma, men lika tufft för oss som måste vara på plats. Vi som jobbade nära andra människor, som jobbade med full utrustning. Jag ska inte klaga då det fanns dom som hade det värre. Precis som många andra gick jag upp, och jag gick ner. Vid ett av besöken på vårdcentralen klagades det på vikten. Istället för att lyssna på att jag lyckats vända min viktuppgång så skulle jag äta tabletter. Fick några… 1000 kronor kostade dom, och på 3 veckor hade jag gått upp 7 kilo. De 7 kilona försvann inte…. Ändå kan dom med att anklaga mig för att vara fet.

2020/2021

Det är ändå i närtid och tror de flesta som följt mig vet vad som hände där. Sökte hjälp från terapueter och nu är det inne med KBT.. Största skämtet som finns om du frågar mig. Jag har stor erfarenhet och har nog pratat med ett tiotal. Några ( de allra flesta) blir kränkta och tycker jag är dum i huvudet ungefär. Någon har varit insiktsfull och insett att KBT inte är för mig.

Många av teorierna funkar, använder mig redan av dom. Tror de allra flesta vet om att motion, umgås med vänner, och att meditera hjälper. Att ta en promenad i naturen, andas, ta en kopp kaffe. Det handlar ju inte om det, utan att få till det som är problemet. Här får du ett mail med bra saker att göra.. några exempel på den listan. Baka en kaka, ät fet mat, ät socker, drick kaffe med mjölk, drick kaffe utan mjölk , gå ut i skogen och gör ett kottdjur. Ja jag skojar inte…. Först klagar läkarna på att jag är fet och i nästa sekund ska jag baka en kaka…. Försökte förklara det för dom, och sa att jag till och med har kaffekort på espressohouse. Då hette det att jag drack kaffet fel!!!!! Frågade HUR jag skulle dricka det men då kunde hon inte svara. För mig blir det bara ett stort skämt. Till det, försök vända det till något positivt. Ursäkta språket… men hur fan det vara något positivt med att en ung människa mår så dåligt att de väljer att bli en ängel? Hur kan det finnas något positivt med att ett litet barn inte får växa upp med sin pappa på grund av en sådan här orsak??? Men försökte vända på det precis som hon sa,,, Mitt barnbarn är nästan miljonär vid 18… men tror att hon hellre velat ha sin pappa än dom pengarna. Hon blev tyst då jag sa det också.

Inser att det måste bli en del tre i detta också, då jag inte har kommit till in lösning på det ännu.

Kramar Madde

Kultursommarjobb

Torsdag igen och dags att komma med mitt bidrag till Christels fototriss. Funderade mycket över dagens ämne och det första som slog mig var att vi har haft en pandemi. Har inte varit på konsert. Så kan det ju vara, men musik kan vara så mycket mer än bara konserter eller hur?

I Göteborg kan unga begåvade få ett kultursommarjobb. Exakt vad det innebär vet jag inte, men unga som är duktiga på t.ex musik, poesi, teater osv kan få uppträda på stadens torg och sprida lite glädje, och några av dom kunde jag fota under dagen då jag åkte ner en sväng till centrum.

Utomhuskonserter

Då jag gick igenom mina bilder så visst har jag lyssnat på musik jag med. Förra sommaren, Tomas Ledin, och trädgårdsföreningen. Det bästa jag vet är att gå på sådana här konserter. En filt, något gott att dricka och äta så är kvällen perfekt. Då jag blickar tillbaka så gjorde vi ju en del trots allt där.

Konserterna börjar igen

Innan pandemin hade jag och en väninna planerat in att titta på den här stjärnan. Tyvärr blev allt inställt och vi fick vänta i två år innan vi kom iväg. Magnus är som alltid så otroligt proffsig, och det oavsett vart han är någonstans.

Det här fick bli mitt bidrag till popprinsessans fotoutmaning och nästa vecka ska vi fota siffror. Det ska bli lite spännande, och jag har ju mina tankar runt omkring det.

Kramar Madde

Sommarprat

Gomorron alla. Har ni det bra? De sista dagarna har jag börjat lyssna på sommarpratarna. Inte alla, men ett par. Än så länge Camilla Läckberg, Annie Lööf och Lise Tamm. Just nu lyssnar jag på Charlotte von Essen.

Hälsa, politik och rättsväsendet är ju så intressant och det som styr mitt liv just nu.

Då rubriken är friskvård så är det just Camillas sommarprat som inspirerade mig.

Du är fet

Hur många gånger har jag fått höra det? Från att jag var tonåring fram till nu. Som tonåring var jag inte fet, jag var lite mullig, kurvig. Jag hade byst, lite mage, men smal midja, ja en typisk kvinnlig kropp. Fick alltid höra hur tjock jag var, och blev jämförd med ”smala” tjejer. Eller ska vi säga kvinnor med mer manliga kroppsformer. Det tråkigaste är att det är just andra kvinnor till största delen som kommer med de kommentarerna. Väldigt sällan män. ( några kanske, men säkert 90% kvinnor)

Vården är en stor bov i dramat

Är det konstigt med ätstörningar då vårdpersonal börjar med drevet? Min äldsta dotter följde kurvorna bra, men låg över då det kom till längd och vikt. Direkt då viktkurvan låg ”över” så kom kommentarerna om att vi var tvungen att hålla igen. Men vänta lite? Ska inte vikt och längdkurvorna följas åt? Inte kan ett långt och ett kort barn väga lika mycket?

Det här har fortsatt så. Sen jag var i 20 års åldern har jag fått höra att jag måste tänka på vikten, att jag måste röra på mig, att jag måste tänka på maten. Är det konstigt att folk får ätstörningar? Även tvärtom är farligt.. Vara för hälsosamma, där ”hälsa” blir det ända man tänker på. Man ska äta nyttigt, röra på sig och inte äta skräp. Sant, men ibland måste man få leva. På träningsresan jag åkte på pratades det om 80/20. Rätt bra mått alltså, och nu pratar vi om 80% hälsosamt och 20% det vi kan njuta av.

Jag äter då jag stressar

och genast kommer någon och säger att då äter jag inte alls. Genast får jag skuldkänslor av att jag inte klarar av det. Samtidigt pratade jag med en tränare ( dom jag har mest förtroende för då det kommer till just hälsa) att stressar vi ger vi signaler till huvudet att det är fara. Om det är fara behöver vi vara alerta, och vad ger oss snabb energi? Jo snabba kolhydrater. Med andra ord reagerar jag precis som jag ska i de lägena, även om det i slutändan inte är så bra.

Mitt i detta så slutade mitt dåliga samvete men naturligtvis ville jag hitta andra strategier.

Tryck över bröstet

I början på 2014 satt jag hemma i soffan och kände ett kraftigt tryck över bröstet. Ringde 1177 men just den kvällen gick det inte att komma fram. Gick och la mig, och dagen efter åkte jag till jobbet. Fortfarande ett kraftigt tryck över bröstet. Är vårdutbildad och vet att jag inte skulle åka till jobbet utan till akuten, men tror ni att jag gjorde det? Nä. Ringer till vårdcentralen och dom tyckte jag skulle komma NU.. Svarade att jag jobbar till 15 och dom var inte alls glada åt det. Min dåvarande chef kom och hon skickade hem mig, typ en timme innan jag skulle sluta. Åker upp till vårdcentralen och behöver jag skriva att dom inte var glada? Hon i receptionen berättade att inga läkare var lediga och det kunde ta upp till två timmar?

Några minuter senare kom en sjuksköterska och kollade mig och femton minuter senare kom en läkare. Dom tog ett EKG och nu visade det sig att det enbart var ett väldigt högt blodtryck. Minns inte exakt men ca 180/110. Läkaren hade ett allvarligt snack med mig. Inte dömande utan mer konstaterande. Jag var så ledsen, och ringde en kompis och bara grät. Nu kanske högt blodtryck inte är det mest allvarliga och var och varannan människa äter blodtrycksmediciner. För mig blev det en smäll, och i mitt fall var det en livsstilsförändring som behövdes. Ingen annan mer än jag kunde ändra på det.

Känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker att jag delar upp det lite för att ni ska orka läsa.

Kramar Madde

Godmorgon

Återigen en jobbig dag, då ännu ett dödsbud kom. Jag förstår verkligen inte vad som händer just nu. Femte i år om jag inte har missat någon, och tidigare år har det kanske varit ett vartannat år. I år har det ”bara” varit svärmor som varit riktigt nära, men de andra så nära så jag blivit påverkad.

Samtidigt då sådant här händer är jag så glad över att jag lärt mig hantera allt det här igen, att pandemin är över, att restriktionerna är över. Igår åkte jag hit, körde ett pass på crosstrainern, och sen ett pass i gymmet. För mig är detta terapi, och naturligtvis känns allt så mycket bättre efteråt. Körde lite tyngre kondition och ”lättare” styrketräning.

underbart väder

Allt handlar ju inte bara om träning utan även om vila. Vi människor mår bäst av en kombination. Yin/yang ni vet. Satte mig uppe på deras takterass och njöt av en fantastiskt god smoothie och därefter gick jag ner till deras rum för djup vila. Så skönt att lägga sig i deras vaggande fåtöljer i ett mörkt rum och bara få slappna av.

Kändes så mycket bättre då jag åkte hemåt sen, och det är så skönt att få precis alla delar på ett och samma ställe. Vet att många blir stressade av att ta det lugnt och bara måste hålla igång hela tiden, samtidigt som en del anser att vila är ända sättet att ladda batterierna på.

Kvällspromenad

Var fortsatt rastlös så tog mig en kvällspromenad. Vädret var ju perfekt för att ge sig ut på och bestämde mig för en tur mot centrum. Tyvärr är den lite tråkig att gå men tog en paus då jag var framme. En kopp kaffe på centralen innan jag gick tillbaka hem. Nådde mitt mål med rörelse igår och det kändes bra.

Ja nu ska jag fortsätta dagen här, och försöka ta mig utanför dörren. Sov dåligt inatt men lite frisk luft skadar aldrig

Kramar Madde

Godmorgon

Det känns att jag jobbat 10 timmar extra i veckan samt att vi gått kort på jobbet. Var ganska trött igår då jag kom hem, men samtidigt så är jag nog piggare än många andra på jobbet. Tackar hagabadet för det.

Samtidigt kände jag att jag måste ut och röra på mig lite till och passade på in Lotta på liseberg. Det var uppehåll och jag passade på att ta mig ut en stund.

Det är så rofyllt

Bor mitt i stan, men har ändå det här runt knuten. Så mycket vackrare ändå jag bodde i ett litet samhälle med 5000 invånare. Understa bilden är en skola, och tänk om man hade fått gå i en sådan liten som barn istället. Man mår ju bra bara av att se den eller hur?

Vilka fördomar jag hade

innan jag flyttade hit Så mycket mer pittoreskt än jag bott tidigare, så mycket lugnare som oftast än tidigare och nu dricker jag mitt morgonkaffe och fåglarna kvittrar utanför. Samtidigt, har inte långt till liv och rörelse heller, tar mig överallt med kollektivtrafiken som stannar precis utanför dörren. Aldrig svårt att vara spontan och hitta på något, behövs aldrig planeras här inte.

Kramar Madde

Veckans vikt

Nu när jag ställde mig på vågen visade den ett litet plus igen. Är inte förvånad då jag har ätit allt man inte ska stoppa i sig egentligen och lite ute mat. Att det inte blev mer är jag bara tacksam över. Sakta går det åt rätt håll får jag väl säga, även om vägen dit är väldigt backig.

Är så dubbel till det här med att skriva om vikt då jag egentligen är så emot det och borde slänga ut vågen. Samtidigt mal läkarnas ord i bakhuvudet. Du är FET. Visst är det lustigt att de som ska främja hälsa är så enkelspåriga medans de som är borde vara mer ytliga inte är det?

Vad har jag gjort?

Förutom att stoppa i mig massa skräp? Jag har kört styrketräning två gånger och ett yogapass. Att det inte blivit mer beror på att jag jobbat en hel del. Förutom min heltid har jag gått in extra 10,5 timme. Var rätt trött igår då jag kom hem. Den här veckan ser betydligt bättre ut jobbmässigt än så länge.

Jag har kunnat minska mina blodtrycksmediciner vilket känns fantastiskt. Nu är mitt nästa mål med ännu en nedtrappning för att vid årsskiftet vara helt medicinfri igen.

Vad händer framöver

Det är sommarschema på hagabadet, men tänkte köra lite egen hotyoga då salen är ledig väldigt mycket. Behöver stretcha ut och älskar verkligen den varma salen. Man blir mjukare i kroppen och allt blir enklare.

Jag har satt upp mig på ett cykelpass och det får räcka, Till det ska jag gå i trappmaskinen en gång. Det får bli mina konditionspass för veckan. Har ju inte kört några tidigare.

Min tränare har semester, men känner mig ändå så trygg i gymmet så jag kan köra själv. Tre styrkepass får det allt bli tänker jag. Har ju tre helt lediga dagar så visst ska jag kunna få in det tycker jag.

Till det, ska regga allt jag äter i viktväktarappen. Det är då jag äter bra och mår så mycket bättre. Till det stabiliseras sig vikten på en sund nivå.

Kramar Madde

Veckans viktiga

Då var det söndag igen och dags att skriva veckans viktigaste inlägg. Inlägget där jag listar veckans positiva. Jag har jobbat och jag har tränat. Det är ungefär det jag har gjort känns det som. Desto viktigare kanske att sitta ner och reflektera.

Minskning av medicinerna.

Ja det är veckans höjdpunkt. Mitt mål är att bli medicinfri igen och bara för dryga halvåret ville läkarna höja för att jag låg så högt. Till viss del

Hej hej Monika

Hoppas jag inte förstör er dag nu. För visst fastnar texten? Det har ändå gått ett antal år sen den här släpptes, men visst minns man den?

Vilket år?

Minns ni när den kom? När alla gick och sjöng på den? Refrängen sitter, men det kanske beror på den enkla textraden.

Minnen då? Har inga speciella minnen från det året, så antagligen ett mellanår det också. Bodde i Kungälv, och levde fortfarande själv.

Kramar Madde

Det går åt rätt håll

Ja ni som följer mig vet om mitt kämpande med hälsan och ibland kan det bli lite fel. Visst pratar jag om vikt och viktnedgång och i nästa sekund ifrågasätter jag vikthetsen. Jag har fortfarande läkarnas ord i bakhuvudet. Du är så fet… ditt BMI är så högt. De flesta ser inte alla andra bitarna utan enbart siffran på vågen. Allt som händer är siffran på vågens fel. Jag försvarar inte en övervikt på något sätt, och kan inte ställa mig bakom ”rätten att få vara fet” men ställer mig inte bakom vikthetsen heller.

Efter allt som hänt i mitt liv så åt jag socker för att för huvudtaget hålla mig vaken. Snabba kolhydrater för att vara så vaken att jag inte gjorde något fel på jobbet. Inte att göra ett bra jobb utan enbart för att inte göra fel. Jag gick upp ca 15 kilo, hade ett blodtryck på 160/100 i snitt ständigt trött, värk i kroppen, framförallt mjukdelarna, och eksem som kom och gick.

Har alltid läkarna rätt?

Ja för visst går dom ut och säger att man ska söka vård då man inte mår bra, och då man gör det får man bara skit. Ja ni som följt mig vet ju vad så behöver inte berätta allt men lite bitter är jag allt på hur jag blev behandlad. Dom ville stoppa i mig mer tabletter och skrev ut en jäkla massa skit åt mig och har blivit så dåligt behandlad då jag ifrågasatt. Vägrade och genast vill jag inte medverka till min rehabilitering. Inte någon lyssnade på mig utan det ända som står i journalerna är att jag är fet och vill inte ha kostråd. Precis som de allra flesta överviktiga vet jag EXAKT vad jag ska äta, men just där och då fick jag inte till det. Kommer skriva mer om det i ett annat inlägg.

Struntade i vården och körde mitt egna race

Ja, dom var ju inte så pigga på mina förslag och talade om att jag INTE skulle göra det jag gjorde. Struntade fullkomligt i det. För ett halvår sen drygt ville dom höja mina mediciner mot blodtrycket rejält, Jag sa nej. Igår vid läkarkontrollen är vi överens om en sänkning. Jag har fått så bra värden och mina tio kilo ner har gjort så mycket.

Jag är verkligen så glad över detta och samtidigt så har jag bara sådan lust att åka dit och ge hela vårdcentralen ett finger och ett par väl valda ord. Nu kommer jag inte göra det men känns så skönt att jag gjorde rätt, och läkarna hade fel…… Kommer ta ett bra tag innan jag kommer lita på en läkare igen. Min tränare klarade mer på tre veckor än vad vården gjorde på ett år.

Kramar Madde

Blå himmel

En dag för sent, men hoppas det är ok. Torsdagstriss på en fredag fick det bli idag. Anledningen, Fick hoppa in och ta ett extrapass igår så inget blev som planerat. Tänkte ta med mig kameran ut igår men det får bli arkivbilder idag istället.

Ales stenar för ett par år sen. En känd kraftplats och kolla in den himlen. Så blått, så vackert säger jag bara.

Havet

är så blått. Jag älskar verkligen havet och dess makter. Får jag välja.. havet utan tvekan Minns inte exakt vart den här bilden togs, men kan det vara någon av kanarieöarna? Oavsett, havet var så blått och det är ju det som är temat idag (igår)

Ett blått ljus

Letade egentligen en annan bild men så dök denna upp. Ångrade mig lite och valde den här istället. Vi var på Örebro museum under vår semester i år. Ljuset var lite häftigt och skiftade färg under tiden man stod där. Tur att jag hann fånga den blå eller hur?

Detta var mitt bidrag till Popprinsessans torsdagstriss. Häng gärna på den så vi blir fler som delar nästa veckas utmaning som är musik. Det kommer bli en utmaning då jag inte varit på konsert på evigheter och bilderna från tidigare ligger i en kraschad dator.

Kramar Madde