
Svaret på den frågan är…
nej. Jag önskar att jag var det, eller ska vi kanske säga att jag önskar att jag kunde öppna upp den sidan hos mig lite mer. För det är så att jag verkligen tror på det, och betvivlar inte alls på att det finns saker vi inte kan förklara än. Det vi kallar att vara mediala, från andra sidan, spöken, hokus pokus. Vi inbillar oss, ja listan kan göras hur lång som helst.
Varför använder jag kort och kristaller då?
Ja i min värld så tror jag vi har mycket inom oss. Det vi kallar det sjätte sinnet, intuition, osv. Jag tror ändå att om vi över upp den sidan hos oss så kommer vi att komma långt. Det är där jag använder mina kort. Det är ett verktyg för något jag redan vet egentligen. Läste om någon som håller på med sådant och även där sa han att vi vet redan, därför drar vi rätt kort, därför fungerar pendel osv. Vi vet, men behöver ett verktyg för att få fram det.
Livet efter detta?
Vad tror jag om detta med andar, spöken, osv då? om vi säger så här. Min man och några runt omkring oss tror absolut inte på sådant här, men då jag pratar om energier istället för spöken, så vaknar dom till. Kan det vara det vi talar om? Flera i min familj är/var mediala men jag har inte fått den gåvan. Samtidigt är jag mest öppen av mina syskon. Jag har ändå varit med om en del saker jag inte kan förklara.
Min yngsta dotter har den förmågan, men stängde ner. Nu kämpar hon med att öppna upp istället. Hennes dotter har den definitivt . Det har ändå hänt så mycket saker som vi inte kan förklara på naturlig väg. Det tydligaste var nog efter att hennes pappa blev en ängel. Min dotter sökte tröst hos ett medium som beskrev honom i ett kök. Hon förklarade köket väldigt tydligt och frågade om det var hans. Nej, svarade min dotter, men du beskriver mitt kök. Hon sa att han står där rätt ofta och tittar på er. Detta var inget hon berättade för sin dotter.
Några dagar senare hör hon sin dotter leka med någon inne i sitt rum och går in. Hon frågar vem det är och får svaret det är farfar. Får förklarat att farfar också är död, varav barnbarnet svarar att det vet hon väl, men att han brukar komma och leka med henne ändå. Min dotter frågar om pappa också hälsar på och svaret är. Nej, inte så ofta, men ibland står han i köket och tittar på mig.
Tomtar, troll och andra väsen.
Är det något jag tror på? Jag vill absolut inte förringa någonting, men inget jag funderar över. Jag har alltid kopplat det till landet, till djur, till ladugårdar och stall. Själv är jag en stadstjej.
Däremot hände något i vintras som blev lite konstigt. Står på kontoret på jobbet och utanför fönstret ”ser” jag något gå förbi. Tittar ut igen, men ser inget. Börjar tänka på vad jag säg, och inser att det är en rätt liten varelse med dova röda färger, ev en mössa. Det är ju en liten tomte tänker jag och inser att jag får sluta att inbilla mig.
Åker hem, och går in i vår trappuppgång. Vad är det jag ser igen om inte ännu en tomte för någon sekund. Den här gången med mer grå kläder. Tomten försvinner in i våra förråd. Nu kan jag inte bara säga att det var inbillning, för det var verkligen någon som var där. Har inte sett detta varken förr eller senare. Undrar fortfarande varför dom dök upp just den dagen.
Någon av mina läsare som är duktiga på detta och kan ge mig en förklaring?
Kortet jag drog
Rensa omkring dig. Ja så träffande då jag stör mig på alla grejer som bara väller fram överallt. Måste slänga röja och sortera för att jag ska få lite ro i kroppen. Väldigt träffande den här gången. Tidigare då jag dragit det här kortet så har jag nog sett det mer att jag ska rensa bland energitjuvar, men nu är det helt klart saker.
Hur märker jag av närvaro?
Första gången såg jag, och det skrämde mig så mycket. Efter det så har jag allra mest känt lukter. När mamma gick bort luktade det mycket cigarettrök, just nu kände jag en doft av manlig duschcreme, men kan inte säga vem det är. Däremot känner jag det ofta. Min man sover fortfarande så det är inte han.
Vid något tillfälle har jag hört, och även fått en känsla. Hur märker ni av närvaro?
Nä, nu måste jag åka till jobbet. Märker att jag är rätt sen redan.
Kramar Madde