För att jobba som lärare
Godmorgon. Tidig morgon här och tänkte skriva ett härligt barncitat men det kanske får oss att tänka till lite. Det spinner vidare lite på ett inlägg som Madeleine skrev för ett par dagar sen Ett viktigt sådant för det handlar om våra barns framtid.
Som ni kanske vet så har precis mina äldsta barnbarn börjat 0an eller förskoleklass som det egentligen heter. Vi satt hemma hos oss och pratade om det och då säger min man att han kanske kan jobba på henne skola. Hon tittar upp och såg inte alls nöjd ut med det och deklarerade tydligt att nej. För att jobba på en skola måste man vara vuxen. OK? Frågade vad hon menade och hon vidareutvecklade det med att man måste vara vuxen nog att kunna säga till ett barn om dom t.ex fuskade.
Ville att hon utvecklade det med och då kom den här underbara kommentaren. Ja typ om någon tjuvkikar på någon som är smartare än dom. Typ mig. Visst är det underbart med självförtroende på en liten tjej. Nu är hon extremt omtänksam och skulle gott och väl kunna hjälpa någon som har det svårare. Däremot säger det ju en hel del att barnen egentligen vill ha ordning och reda i klassrummet. Det är inte bara hon utan vet så många som säger samma sak.
Vad har detta med det andra inlägget att göra?
Jag som vuxen vet att det inte är enskilda lärares fel utan det är ett stort systemfel där läraren blir ifrågasatt om en elev inte uppför sig. Jag kanske har missuppfattat någonting, men är det inte föräldrarnas uppgift att uppfostra och lärarens uppgift att undervisa?
Om ett barn inte uppför sig och lärarna ringer föräldrarna så blir föräldrarna otroligt kränkta och lägger deras misslyckande på någon annan.
För några år sen kom ett förslag att anställa pensionärer som resurser i skolan, men det lades ner då den generationen inte klarade av att bli kallad könsord. VAAA? Ska någon bli kallad för det? Ska det accepteras? Vad lär vi våra barn om vi accepterar allt detta?
Anställ fler personal
skriks det ofta om. Likaså mindre klasser. Kan ju vara bra, men kan vi inte börja i rätt ända? Lära våra barn hur man uppför sig, och ha noll tolerans mot kränkningar? Dvs ingen ska bli slagen, ingen ska bli kallad för könsord, ingen ska bli spottad på. Det är dom som blir utsatta som blir kränkta, inte den man tillrättavisar eller deras föräldrar. Då jag gick i skolan var vi 30 elever, 1 lärare och ingen hade väl hört talas om elevassistenter. Vi hade en skolvärdinna ute på rasten. Visst busades det ibland. Vi var ju barn, men det är betydligt mer än bus idag.
Mitt barn har en NPF diagnos
ja det hör man också hela tiden. Så kan det absolut vara. Jobbar inom LSS och vet mycket väl om vad det innebär. Men en dålig uppfostran är inte en NPF diagnos. Jag tror inte på att var och varannan unge har det idag, och tror inte heller barn i utsatta områden har mer ADHD än barn i finare områden. Ändå får just dessa barn oftare den diagnosen.
Till det så tror jag att vårat samhälle skapar ”diagnosen” Barn idag utsätts för så mycket intryck, dom ska klara så mycket, pressen är så mycket tuffare. Till det visar det att barn idag rör på sig så mycket mindre än tidigare. Dom blir körda överallt, uteleken är så mycket mindre, Datorer, och telefoner tar över allt. Är det konstigt att barn inte kan sitta still och koncentrera sig?
Barnen vill ha lugn och ro
Det är ändå de flestas barn önskan, att få känna trygghet, att få studiero, och att det ska vara meningsfullt att gå i skolan. Det är där vi ska börja. Om det då blir att kränka några elever och några föräldrar så då är det så. För varför är deras barn värda så mycket mer än mina? Vad vi än gör så kränker vi någon? Så vem tycker du vi ska kränka? de som lägger ner sin själ för att ge våra barn en framtid? De barnen som tycker om att lära? Eller de som inte fått någon uppfostran hemifrån?
Har barnen så stora svårigheter kanske det är bättre att de får gå i en särskild klass där stödet och rätt kompetens på personalen finns?
Kramar Madde
