Som ni vet går det extremt trögt för mig just nu. Står still och börjar tappa det. Blir lätt så då man inte ser resultaten man önskar. Gick på reklamen och på måndag börjar jag köra weekly revolt också.
Flera har varit med tidigare och varit så nöjda. Hoppas verkligen det funkar. Två ”stora” måltider och 4 mellanmål. Kommer bli mycket mat, men portionerna är ju inte jättestora. Det passar ju mig perfekt. Det var ju ungefär så här dom sa på pure change också.
Träning
ja det kommer vara en del träning i princip varje dag också. Korta pass, och det mesta kan man göra hemma. Däremot pratar dom mycket om löpning vilket jag hade missat. Jag vägrar springa, så är det. Är snart 60 och jag har försökt. Det är inte min grej.
Såg att man kan göra alternativ till det så det får bli promenader, crosstrainer eller löpbandet istället. Kondition som kondition.
Lite jobbigt
att skriva ut det efter alla mina misslyckanden. Samtidigt så kanske jag kämpar ett snäpp mer då jag är öppen med det. Tänkte i alla fall skriva lite om det i
princip varje dag. ( Vet att alla gånger jag ska följa något så tappar jag det)
Sist var min träningsbubbla 70 dagar, nu 66 och jag borde klara av det.
Läste ni om kalla faktas program om de jag kallar sekter? Healers, starseeds och andra övernaturliga som jag ser det som? Läste en del om det och till slut var även jag tvungen att titta på programmet. Som ni vet är jag intresserad av allt sådant, men extremt jordnära i mina tankar. Mamma trodde väldigt mycket på det och höll på med pendlar, med mera. Sen gick det inte över i något hysteriskt
Däremot kom jag ihåg några saker som hände som jag nu i efterhand inte kan förklara. Det som var tydligast var då vi bodde upp i landet. Är inte helt säker, men vi måste ha bott i Östersund då eftersom vi skulle sova över hos farmor. Vi står i affären, rätt som det är säger mamma att vi måste åka till tannflo ( Där farmor bodde) Minns att pappa ifrågasatte det lite. Grejen är den att mamma aldrig ville dit. Hon gav sig inte utan vi packade ihop där på kvällen och åkte de tjugo milen till farmor. Dagen efter var min låtsasfarfar ute på älven och rodde. Båten välte och han fick för sig att han skulle ha båten med sig till land istället för att ta sig i land själv. Pappa hoppade i för att försöka hjälpa honom, men tyvärr gick det inte så bra där. Han drunknade.
Sekter
Men det programmet handlade om var mer om ni ursäktar mig galna människor. Någon påstod att dom kunde laga ett brutet ben på en kvart, någon annan att man inte skulle ingripa vid suicider för det var meningen att dom skulle lämna oss där och då. Någon påstår sig vara utomjordingar så kallade starseed. Till det så får man betala dyra pengar för att bli healad. Sätta folk i skuld och utnyttja psykisk ohälsa. Så äckligt.
Det är vad jag tror, och sen kanske vi behöver något som hjälper oss att ta fram det. Vad det är varierar mellan olika människor. Det är kanske ingen slump att barn, dementa eller personer med intellektuella funktionsvariationer oftare är vad vi kallar mediala. Är dom det eller är det så att dom accepterar vad dom känner? Vad vet jag.
Märker på flera av mina jobb att flera känner av saker. Vi kanske inte alltid pratar om det, men då vi väl gör det så kan vi ta på samma saker. Har flera exempel på det.
Mindfullnes, yoga, meditationer, Ja allt det där dras jag till. Gärna det österländska Jobbar mycket med att vara här och nu även om det är svårt i vårt stressande samhälle där vi ska vara redo 24/7 i alla fall då man jobbar inom en kommunal verksamhet.
Mycket av det jag använder mig av används i den traditionella vården också, men under andra namn. Någonstans finns det forskning bakom och att det fungerar. Däremot handlar det om vilka ord du använder och hur du förklarar det. Yoga, akupunktur, meditation är helt accepterade behandlingsformer idag. Däremot blir jag stressad av just mediyoga och på en kundaliniklass en gång pratades det om att har man högt blodtryck ska man undvika vissa andningsövningar något den traditionella vården inte tagit fasta på.
Ibland låter det som om jag mest gnäller, men tänker visa lite hur mina veckor faktiskt ser ut och hur lite tid jag har förutom jobbet. Satt hos arbetsterapeutens och vi gick igenom det och finns inte mycket att spela på de dagarna.
Måndag jobb 10-19. Lagade middag innan jobbet, sa hej till min man och gick ock la mig direkt efter.
Tisdag APT 8:30-15. Köra min man till jobbet vid 7, laga middag hemma och sen hoppas jag på att få till ett träningspass.
Onsdag Vägning och möte vid 8 därefter hagabadet ( med relax) hem och laga mat och städa.
Torsdag Jobba 8-15. Kommer nog vara väldigt trött och bara slappa efteråt
Fredag Jobb 10-19 Hinner inte med så mycket annat de dagarna än att just jobba. Åker klockan 9 nu när vädret är som det är och är hemma 19:30
Lördag Jobb 12-20. Hinner kanske äta frukost med min man om han vaknar. Vi har lite olika dygnsrytm han och jag,
Söndag Jobbar 15 till måndag klockan 10. Här tänkte jag trycka in mitt 3e pass på gymmet, men som sagt var. Allt är dagsform.
Ett sådant här schema hade aldrig fungerat om man har familj och det är inte mycket tid jag har till alla andra ”måsten” träna, laga mat och städa. Det sociala existerar inte alls ändå pratar kommunal om våra hälsosamma schema, och att vi ska ha tid med en meningsfull fritid,
Till det ändras våra scheman var 6e vecka så inte ens i detta har vi en struktur.
Gomorron. Behöver inte dra allt igen då de flesta vet hur mina sista år har varit, men tänkte skriva lite om ordet acceptans just nu. Ett inneord bland alla terapeuter just. För mig är det nog ett bland de mest provocerande orden jag bara vet. Vaddå acceptans? Ska jag lägga mig ner och dö nu då livet är piss eller vad menar dom? Är det ingen idé att fortsätta kämpa? När en vräkte ur sig det efter allt som hänt och sen tyckte jag skulle tänka positivt avslutade jag den behandlingen. Kommer ALDRIG acceptera att någon ska behöva må så dåligt att dom väljer att bli en ängel. PUNKT. Däremot kan jag inte ensam hjälpa alla, däremot sprida och prata om det. Jag kan stötta föreningar såsom suicide zero eller aldrig ensam. Det finns säkert fler som jobbar mot samma mål.
Just nu
Hela hösten har varit rätt jobbig för mig, då jag fick ett som jag sa bakslag efter semestern. Jag trodde på fullt allvar att allt jag gjort var som bortblåst. Skulle jag i det läget acceptera att jag var värdelös och inte kunde förändra mitt liv? Det är ungefär så terapeuten menade det så som jag tolkade det. Fick ingen bättre förklaring då jag frågade heller. Det är ju direkt fel, och det måste man som individ förstå.
Fick ett pass med min första tränare strax efter semestern och vi pratade en hel del som vanligt. Sa att jag aldrig mer ska ha semester, och han bara skrattade. Jo det ska du, men 3 veckor kanske inte räcker? Även han ifrågasatte varför jag inte blev sjukskriven efter allt som hänt. Jag kanske hade behövt stanna upp just där och då. Samtidigt, det här är inget som kommer vara för evigt. Det är just nu jag känner det, och det kanske jag måste acceptera. Genast fick ordet en helt annan betydelse.
Bakslag?
Jag kände det som ett bakslag, fast även där hade jag fel 🙂 Om rätt person talar om att jag har det är det helt ok. Då jag började på pure change så kanske jag låg på en tvåa på en skala upp till tio. Under de veckorna och det jag jobbade med efteråt så kanske jag kom upp till en sexa. Jag däremot trodde jag låg på en elva. Ni fattar… Jag trodde att jag nått längre än vad jag faktiskt hade. Samtidigt är den förbättringen jag gjorde grym. Allt går ju inte att förändra på ett par veckor. Faller ju på sin egna rimlighet. Då jag kom ikapp mig så kändes det som ett bakslag, något det faktiskt inte var. Hann stanna upp och känna efter. En förändring går inte på någon vecka i alla fall om det är större saker som ligger bakom.
Tips från coachen
Ja det handlar om att stanna upp, se vad du har lyckats med. Vissa dagar är bajs, men det innebär inte att ditt liv är det. Livet är som en berg och dalbana, det går upp och ner. Acceptera att det ser ut så just nu, men det behöver inte vara så i morgon. Sen är det svårare då livet går neråt under lång tid, att man inte riktigt hinner återhämta sig förrän nästa sak kommer. Jag har ju haft det så under lång tid. Då kanske man behöver söka hjälp. Gjorde det, men vården fungerade inte. Däremot gjorde träningen det, och alla borde ha en S i sitt liv.
Hur ska man skriva om det här? Den psykiska hälsan. Alla skriver och alla pratar om hur dåligt dom mår. Jag vill absolut inte förminska det på något sätt. Att må dåligt i själen är mycket tuffare än att må dåligt i kroppen. Sen ska man peka ut något särskilt och till det beskriva både mål och ett hur. Ja det blir en utmaning som heter duga.
Nuläge
Som jag skrev tidigare, flera saker går in i varandra och under vilken rubrik ska man sätta det? Tänkte naturligtvis på tröttheten. Den ställer till det så otroligt mycket. Börjar gäspa då man träffar vänner, Väljer bort mycket saker just för att jag vet om det.
Vill umgås med vänner mer. Som det är just nu känner jag mig väldigt ensam. Då vi har extremt få gemensamma vänner, eller jag kanske ska säga så här. Vi har ett par som jag nog får kalla våra gemensamma, och det är dom vi firade nyårsafton med. Annars är det mina eller hans och det känns lite konstigt efter alla år vi ändå varit tillsammans. Det känns som om vi gör mer saker var för sig än tillsammans vilket blir väldigt konstigt också. -blir ju så man glider ifrån varandra ganska mycket då.
Känner ofta att jag är otillräcklig fasts jag vet att jag är bra. Blir ofta förminskad i det jag gör, vilket gör att självförtroendet inte direkt stiger och även det blir en ond cirkel. Känner också att jag ska stå tillbaka med vad jag känner och önskar för att tillfredsställa andra. Att jag ska ta massa skit och bara vara tyst och le. Det här blev väldigt naket och utlämnande, men så är det just nu.
Mål
Här blir det ju svårt att skriva något, men målet är nog mer att jag ska stå upp mer för mina behov än någon annans. Att jag ska ta för mig mer och faktiskt umgås mer med människor som får mig att må bra. Här är det svårt att kunna mäta något egentligen, och då jag kommer skriva i ämnet kanske jag ska skriva mer om meditationer, må bra tips och så vidare.
Delmål
Precis som det första målet så blir det en utvärdering om tre månader. men hur ska jag få ner bra delmål här? Det är precis lika svårt som att få till färdiga mål, men får väl skriva lite hur jag mår just där och då.
Hur?
Den absolut viktigaste punkten egentligen. Hur ska jag komma dit jag vill? Jag behöver lära mig att vara i nuet. Gick på en stresshanteringskurs för flera år sen. Yoga, massage, varma bad. Skogspromenader, meditationer. Min tanke är att varje vecka så ska jag ta mig 4 timmar och bara vara här och nu. Jag har hagabadet, med all yoga, vid fint väder, packa ner mattan och åka till havet kanske? Det kommer komma längre fram, men det är fortfarande en metod. Bastubad, IR bastun samt solljus. De fyra timmarna ska vara helt mobilfria också
Kommer säkert ändra mig under resans gång, men så är det.
Madelena 