Fått min diagnos

Godmorgon alla. Då var jag inne på 1177 och kollade upp mina provsvar samt vad läkaren skrivit. Hans diagnos var fetma. Ja, jag vet att jag är fet, men tyckte det förenklades lite. För inte hade allt hänt som har hänt i mitt i mitt liv om jag var smal? För visst är det så att smala människor hanterar stress på ett annorlunda sätt? Blir bara patetiskt.

Nu vill inte jag försvara min övervikt på något sätt alls. Det är inte bra, och vill absolut inte förringa det på alls. Jag hade en plan men den förkastades av min förra läkare. Det var ju inte bra alls. Just nu äter jag extremt fel, men för att för huvud taget klara av att åka till jobbet så är det snabba kolhydrater. Två timmar per dag ca är jag pigg och alert. Det är typ resan till jobbet, byta om, läsa dokumentationen och sen åka hem igen. Jag har förklarat detta om och om igen men ingen lyssnar. Orkar du inte, knapra lyckopiller eller ta en kopp kaffe. Gäller att tänka positivt här.

Min förra läkare var duktig på att sätta diagnoser, och prickade in saker som jag inte ens tagit upp. Klarade av att se orsak och verkan. Däremot krockade vi rejält då det kom till lösningen av problemet. Han skrev bl.a myalgi något som faktiskt blodproverna bekräftade efter att jag tittat på dom och tagit reda på vad det stod för. Har en inflammation i kroppen. Fötterna svullnar, och har en galen värk i kroppen. Går knappt ta på mig utan att det gör ont.

Mycket har gått åt helt fel håll. Under ca två år kom jag inte ens i in i köket för att kunna laga mat då min man satt där och jobbade. Vet inte hur många gånger jag förklarat att han jobbar dagar och sitter i köket. Några frågade om han kunde sitta någon annanstans. Visst, han kunde sitta i vardagsrummet i soffan. Definitivt inte bra arbetsställning och jag blev hänvisad till en stol i köket. Ja ni ser. Då allt sådant börjar rätta till sig så kom nästa smäll med min far och det var precis där och då så sa det stopp för mig. Och precis i samma veva började varenda läkare bråka.

Hade det inte varit för att jag såg samma mönster för andra också så hade jag nog börjat tvivla på mig själv. Tror fortfarande att det ligger på vården och inte patienten, Kan ju vara så att dom är slutkörda efter pandemin precis som många andra är eller så har vår fd sosseregering gett konstiga direktiv igen. Inte första gången i så fall.

Just nu så känns allt bara jobbigt, och visst, kan gå ner i tid. Förlorar grymma pengar

på det, och vad kommer åka då? Träningskortet och maten. Med andra ord kommer inte det hjälpa alls.

Inget av detta är behjälpligt, utan får mig bara att känna mig ännu sämre.

Men samtidigt. Det som inte dödar, härdar. Man kommer ut ur allt starkare.