Ja det var frågan hos Madeleine idag. Ska jag vara ärlig minns jag inte. Mina första minnen är från då jag var ca 5-6 år och vi bodde i Kungälv. En jag lekte mycket med var en kille, Lars heter han. Bodde i samma trappuppgång som mig. Minns jag inte helt fel bodde han med en ensamstående mamma, något som var väldigt ovanligt i den åldern. Starkaste minnet jag har därifrån var då han sprang igenom en glasruta då vi lekte….
Lekte även med ett par tjejer under oss. Egentligen var det två familjer och bägge papporna jobbade på räddningstjänsten. Speciellt en gång minns jag. Vi rymde, men det var inte meningen. Vi skulle titta på något, och kom längre och längre ifrån hemmet. Då vi väl kom hem igen var det fullt med poliser hos oss och vi vågade inte gå in. Våra föräldrar hade blivit oroliga och ringt efter dom. Det lustiga i det var att för några år sen ( tio kanske) jobbade jag ett kort tag med en av deras mammor och hon kände igen mig. Vi pratar 40 år senare typ.
Hade även en annan kompis Pia. Vet att hennes bror bodde granne med mig en period, men träffade aldrig henne efter att vi flyttade till Sollefteå.
Kommer ni ihåg era bästisar från barndomen? Berätta gärna.
Kramar Madde
Madelena 
Låter ändå som du hade väldigt fina vänner 🙂 . Kul där med minnen, jag tänker också hur lätt det är att barn liksom försvinner. Har också varit på ”rymmen” ;D
GillaGilla
och det var verkligen inte meningen.
GillaGilla
Min allra första vän är jag ff vän med eller vän på FB då för hon bor kvar i Småland. Men när jag var tonåring eller ungvuxen pratade vi ofta när vi sågs ute. Hon hette Jenny och var ett år äldre än mig. Vi rymde till vår skog och lekte att vi flyttade hemifrån minns jag
GillaGilla
Tur FB finns ibland 🙂
GillaGilla
Mina första kompisar var kalvarna i hagen på Öland 🙂
Jag hade lixom aldrig någon bästa vän, fick mest vara med när andras bästisar var borta. Barn kan vara väldigt elaka.
GillaGilla
Ja riktigt elaka.. Där måste vuxna styra upp. Samtidigt, djur kan allt vara ens bästa vän.
GillaGilla
Åh ja jag minns faktiskt min första bästa vän! Våra mammor var bästavänner så vi träffades när vi var 2 år och höll vänskapen under uppväxten. Idag bor vi i olika städer & har olika liv så tyvärr tappade vi kontakten. Känner igen det där med ryming, hänt mig också att man tar längre turer man tänkt och mamma blev orolig 🤗
GillaGilla
Det är så tråkigt,men sådant är ju livet
GillaGilla
Kommer ihåg en av mina tidiga kompisar i gatan, Anders. Vi brukade leka med Riddar – Lego, klättra ut genom fönstret på andra våningen nerför stegen och sitta i deras kök. Vi hamnade i samma klass i 9 år men då gick det inte att vara kompisar längre.
Kram Kajsa
https://www.bland-kastruller-och-vinglas.se
GillaGilla
Vilka minnen det kan framkalla.
GillaGilla
Ja, det var ovanligt med att ha bara en förälder förr.
Oj. Hoppas att Lars inte blev allt för skadad när han sprang in i glas rutan på dörren.
Tror att många barn testar på att rymma. Testa hur långt man kommer innan man inte vågar gå längre. Men ni våga gå ganska långt 😉😊. Å att ni aldrig kanske gjorde om det. Då det blev en stor grej av det 🙂.
Lite kul att du hade en av mammorna på ett boende 😊.
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗
GillaGilla
Egentligen vet jag inte hur det gick. Är uppfostrad med att man inte pratar med varandra.
GillaGilla