Dag 11

Går fortfarande omkring i ett lyckorus

Nu börjar det kännas verkligt, och efter helgen så börjar allvaret för mig. Skrev ju om detta i höstas då allt var klart för att jag skulle köra. Samtidigt brakade jag på semestern och försökte få hjälp med detta. Hade verkligen behövt en sjukskrivning, men då man blir bemött på det sättet tappar man allt. Fick avboka allt då jag verkligen inte orkade.

Vissa blir sjukskrivna för allt, men jag tror att det berodde på att min chef är bra och att jag trivs på jobbet som jag åkte på. Jag såg mig inte som långtidssjukskriven, utan mer braka ihop och komma tillbaka.

vågade knappt berätta att jag ska göra detta igen, Vågade inte tro på det, men nu är det verkligt. Min semester åker, men det är det värt känner jag. Ska titta igenom hur många dagar jag har kvar och hur vi ska lägga upp det. Tror mina sparade dagar räcker till detta, så det blir semester till sommaren också.

Vill börja nu

Ja, jag vet att jag tjatar, men ser fram emot detta så mycket. Försöker ändå har realistiska förväntningar på det, men självklart hoppas man på störst förändring för att vinna ett VIP medlemskap i ett år. Har ju mycket som kan förändras så visst finns en möjlighet. Däremot vet jag inte hur de andra har det.

Bara tanken på detta gör att jag mår bättre, eksemen har blivit bättre. Blodtrycken behövs tämjas lite till, men ingen fara. Fortfarande halsbränna, Magen upp och ner. Nu är det mål vi jobbar utefter så ingen större skada skedd. Låt det ta lite tid, och tror det är det allra bästa.

Vill inte bli sjuk

Det är väl min största fasa just nu. Tänk om jag blir sjuk. Min man har legat en vecka nu, och är riktigt förkyld. Ingen covid i alla fall. Nu ska jag inte tänka på det, utan utgå från att jag kommer hålla mig frisk. Gör ju detta för min hälsas skull, så då vill man ju inte bli sjukare.

Vet att jag är dålig på att uppdatera på instagram, men tänkte använda mig mycket av det under de tio veckorna. Kika gärna in hos mig där. Lättare med snabba uppdateringar.

Kramar Madde