BMI hets

BMI hets

Godmorgon. Igår hamnade jag i en diskussion om detta med BMI. Egentligen handlade diskussionen om detta med vikthets och hur många som är så fixerade på hur man ser ut. Vi alla är olika. En del är slanka i sin natur och det spelar ingen roll hur mycket man äter, man förblir smal. En del kan titta på en chokladkaka i en tidning och direkt så har man gått upp ett kilo ( känns det i alla fall) En del beror på gener, en del på våra vanor.

Hur som helst så tyckte den här bruden att BMI var det viktigaste av allt och att det var helt befogat att skriva fetma i min journal då jag söker för att ha fastnat i en sorgeprocess. Något som de allra flesta tycker är totalt galet. Har skrivit så mycket om detta så just min bit lämnar vi här.

Finns andra sätt

BMI är ett av många sätt att mäta övervikt, men fler och fler inser att just BMI inte är det allra bästa då det kan vara väldigt missvisande. Det tar tex inte hänsyn till om det är muskler eller fett som väger så det kan slå otroligt fel om man t.ex är vältränad. Var inne på 1177 och läste om det där. BMI säger ingenting om vart fettet sitter heller vilket även det är en viktig faktor att ta hänsyn till.

Då jag började på pure change så pratade vi om just detta, och min PT skrattade mest, Han nämnde en annan metod och minns inte exakt vad han sa.

En läkare sa något sunt och det var att absolut att jag behöver gå ner i vikt ( vilket jag håller med om) men just där och då var det inte viktigast. Alla värden är bra och är frisk fysiskt. Min PT sa att får vi ordning på allt annat kommer min vikt bli sund. Det gäller bara att gå rätt väg.

Är man alltid ”frisk ” och ”sund” för man är smal?

Jag vill säga nej på det. Jag rör på mig, äter bra mat men just nu har inte det med vikten fungerat. En sa till mig att just stress utsöndrar ett ämne i kroppen som gör att vi behöver snabb energi, dvs får ett extremt sug efter snabba kolhydrater. För mig stämmer det, jag kan äta socker utan att triggas om jag är i balans. Till det, jag älskar goda kakor, efterrätter osv, men vill inte hetsäta det.

Tål att visas igen.

Här är jag enligt läkare överviktig. Jag har ett BMI på över 25. Klänningen jag bär är en i stl 36, Jag har aldrig varit i bättre form, vältränad, åt balanserat, och rörde på mig regelbundet. Visst, lite fett fanns allt på kroppen, magen kommer aldrig bli platt. Sen att det beror på 4 barn varav 3 kejsarsnitt spelar ju ingen roll.

Varför inte sträva efter ett liv i balans där man är vardagsaktiv, och lever gott. Tror fortfarande på 80/20. Dvs 80 % hälsosamt och 20% där man kan ta ett glas vin, äta något extra på kalas eller strunta i det på semestern en vecka.

Jag försvarar inte en kraftig övervikt

Innan någon går igång fullständigt så försvarar jag inte en övervikt. Jag är fullt medveten om riskerna, och att vissa sjukdomar helt klart går hand i hand med osunda levnadsvanor. Däremot tror jag mer på att jobba med problemet, än att hänga upp sig på enbart vikten. För äter du bra, rör på dig osv men väger lite mer så mår du bättre än att du är mager och lever på cigg och energidryck.

Kramar Madde