Madelena

Deppigt år

Efter att 2021 var året då den ena saken efter den andra hände, och ingenting positivt så blev 2022 året då jag försökte hitta tillbaka. I min värld söker man vård då man inte mår bra, men under det senaste året har vården varit total katastrof. De har nog fått mig att må sämre och det är inte bara en eller två gånger jag tvivlat på mig själv. Är det jag som är totalt galen? Har till och med bett andra läsa och lyssna på samtalen för att jag tvivlar på mig själv.

Tröttheten som tar över mitt liv, och jag har känt mig som en världens tråkigaste människa. Ingenting handlar om att jag inte vill, utan jag orkar verkligen inte. Känner mig inte tillräcklig på jobbet då jag bara gör minimalt, och orkar knappt vara trevlig.

Ju mer jag inte orkar ju mer drar jag mig undan andra människor.

Försökte ta tag i det, men varenda gång fick jag ett bakslag och i vartenda fall var det av läkare.. Deras syn på tillfriskande är lyckopiller och fortsätt som vanligt. Inte ens då kroppen går bananas vill dom ta till sig varför utan bara mer piller. Då jag vägrar och ifrågasätter vill inte jag medverka till min egen vård och bara är bråkig. Ja min tillit till primärvården har fått sig en rejäl törn, och det kommer ta lång tid innan jag kommer söka mig dit igen.

Nu gör vi på mitt sätt

Jag kommer plocka ut en stor del av min semester till detta, då det inte funkar att jobba heltid och bli frisk. Det allra bästa hade varit en heltidssjukskrivning, men läkarna vägrar. Anledningen är att det är två veckor för sorg, att det beror på att jag är fet och att all forskning säger att det bästa att fortsätta jobba och knapra lyckopiller. Jag hade nog behövt klappa ihop och komma tillbaka. Just nu håller jag mig bara precis ovanför vattenytan.

Jag kommer ta hjälp och betalar vartenda öre ur egen ficka. Kan ju säga att det inte är gratis, och blir samtidigt besviken på att det ska vara en klassfråga för att få behålla sin hälsa.

Till det, för att lyckas behöver man ett mål, en sporre och en stor spark där bak. Även det kommer jag berätta mer om. Hur som helst, är så taggad för Madde 2.0 och nästa år kommer jag jobba med både det psykiska och fysiska. Allt hör ju ihop så man kan inte strunta i någon del.

Genomförandeplan

Ja ni som jobbar inom vård/omsorg känner säkert igen det och jag har gjort många genom åren. Nästa år tänkte jag skriva en till mig själv. Låter det avancerat? Egentligen inte, utan mer som mina mål under året. Nyårslöften i all ära, men mål med sitt liv känns ändå mer realistiskt. Det viktigaste, att få följa upp det och faktiskt se allt man gjort.

Många har to do listor, sammanfattar veckan eller månaden som gått, Tittar tillbaka på året som gått och sammanfattar det. Egentligen ingen skillnad alls.

Nu ska jag packa ihop, lämna lite julklappar, besöka en grav för att sen landa hemma hos min kusin.

Kramar Madde

Du vet redan allt

Dags att lyssna på dig själv? Som oftast har vi lösningen inom oss själva. Ibland behöver vi bara en lite knuff åt rätt håll. Tänk på att din magkänsla leder dig åt rätt håll även om det kan bli en omväg, eller att man hamnar i diket ibland.

Tomten är en kommunist.

Ja hoppas alla tar detta på rätt sätt, då jag ser humorn i det.

Sista julklapparna inköpta

Tog mig till Frölunda torg idag innan jobbet. För mig är det väldigt smidigt. Kliver på vagnen utanför dörren, och kliver av nästan inne i köpcentret. Var lite nyfiken på jultorget dom hade, och visst var det lite mysigt? Jag gillade verkligen hästarna och vagnen.

Trodde ju jag var klar med julklapparna, men så kom det ju en liten bebis till. Var ju bara att handla lite mer och hittade det jag ville ha på Lekia. Ett gosedjur och en bitring fick det bli. Hon är ju lite för liten för att förstå detta med klappar ännu, men vi alla har ju köpt något åt vår yngsta lilla sessa.

En kaffe på espressohouse

Brukar som oftast vara väldigt nöjd med besöken där, men idag blev jag lite besviken. Knappt något folk, och personalen pratade bara. Fick säga till igen för att få mitt kaffe. Till det, snöt sig framför kassan och tvättade inte händerna…. Jag som hygienombud på jobbet ser rött då jag ser sådant. tänk på alla smittor som går just nu. Som tur är så tillhör inte det vanligheterna då man är där. De brukar vara väldigt trevliga, och jobbar på snabbt trots att dom har mycket att göra.

Någon klagade på att mjölken var sur, och den stod framme utan att stå på någon kylplatta. Små flaskor kanske klarar sig, men inte stora förpackningar. Så mycket fel på en gång är inte bra.

Jaja, alla kan ha en dålig dag på jobbet, så är det bara.

Nu snart ska jag få krypa ner i sängen och sova. som jag längtar efter det. Är ständigt trött, och sover till och med länge på mornarna flera dagar i rad.

Kramar Madde

Två år sen idag.

För två år sen fick jag ett mardrömssamtal. Dottern ringer och säger att hennes ex, och far till hennes barn har hittats kall. För en gång skull hade jag glömt att stänga av ljudet på mobilen. Satt på APT och till sist säger chefen att det måste vara något viktigt. Du får svara. Gick undan och har en helt hysterisk dotter i andra ändan. Förstår nog inte allt, men ropar på min chef som kommer. Det fanns ingen diskussion. Jag skulle bara åka.

Ja ni som följt mig ett tag vet att det tog ju inte slut där. Under ett års tid hände så mycket och jag hann inte hämta mig mellan varje gång. Fortsätter jobba på det, men då man fastnat behöver man hjälp och den hjälpen är obefintlig. Drick en kopp kaffe, Banta du är fet, eller du är väl inte den enda. Till det, gå ner i arbetstid du måste prioritera osv. Pinsamt av vården.

Inte en till

Det kanske är högt uppställda mål, men kan vi förhindra ett enda självmord så har vi lyckats så mycket. Till det behövs kunskap och även en attitydsförändring.

Jag väljer därför att stötta suicide zero och deras arbete att jobba förebyggande. Det handlar om att föreläsa, undervisa men framförallt våga prata om det.

När jag läste till undersköterska på komvux 97 gjorde vi ett arbete om just självmord. Det som slog mig var alla fördomar som fanns, och det även inom vården. Vi såg även hur lite kunskap det faktiskt fanns. Visst har vi kommit längre på de där 25 åren, men vi har fortfarande lång väg att gå,

Därför startade jag en insamling via suicide zero och varenda krona är så viktig. Jag har full förståelse för att många har det tufft ekonomiskt just nu men om många swishar en tia så blir det mycket.

Inget barn ska behöva förlora en förälder på grund av ett självmord.

Här hittar ni till min insamling och jag kommer vara evigt tacksam för vartenda öre som kommer till det här viktiga ändamålet.

Kramar Madde

Gräddkola

Idag fick jag hänga med äldsta sessan en stund. Så roligt att få umgås lite med henne.

Köpte med mig lite så vi kunde fixa lite julgodis. Gjorde galet god smörkola, något jag aldrig lyckats med tidigare. Räckte både till mig och till henne. Tar lite tid, men det var det helt klart värt tyckte jag.

Det blev lite knäck också

Naturligtvis kokade vi knäck också. Helt klart ett måste på gottebordet på jul Tur man inte äter det allt för ofta. För visst är det galet gott?

Vi var ju tvungna att provsmaka, mellan pizzabakandet. Som ni ser höll vi till i köket en hel del under dagen. Hade ju inte så mycket mer att göra

Blir så trött på mig själv.

Som ni säkert vet är jag galet trött och det märks helt klart i vardag. På vägen hem skulle jag köpa kattmat och kattsand. I mitt huvud visste jag vart jag skulle, men råkade lägga mig i fel fil, och kunde inte lägga mig rätt på grund av all trafik. Kommer ut på leden igen och får smått panik med alla bilar. Kunde inte vända förrän jag var i Mölndal. Till slut kom jag ända till affären men med hjärtat i halsgropen.

Väldigt sent landade jag hemma i soffan och det kommer bli en extremt tidig kväll idag igen

Kramar Madde