min resa genom livet
Ja tänk om vi kunde njuta lite mer av det som händer här och nu. Ta vara på alla fantastiska ögonblick Släng bort tanken på att det är för bra för att vara sant, men utan att vara naiv
och det med julens drottning Carola.
Söndag igen och dags att lista veckans fem positiva. För visst är det så viktigt att vi fokuserar på just detta och inte allt som kan vara lite mer jobbigt.
Ja i torsdags fick den lilla familjen komma hem, och som hon längtat. Nästan tre veckor på sjukhus är fullt tillräckligt och hon längtade hem till sin stora dotter som var där hemma. Även om dom träffades så är det ju inte samma. I lördags fick jag se det lilla underverket. I och för sig på varsin sida av ett fönster, men fick se henne.
Ja igår så började vi planera in en resa tillsammans med min kusin, En rundtur på Irland som både börjar och avslutas i en av mina favoritstäder. Dublin. Så otroligt mysig storstad. Sen åker vi runt med buss och får se andra delar. Låter som ett fantastiskt upplägg måste jag säga.
ja det har varit lite dåligt med julmarknader för min del men idag tog vi oss till Liseberg och deras julmarknad. Så mysigt och man tröttnar aldrig. Mer om det kommer i morgon och även en bildbomb. Så galet vackert med alla ljusen-
Trodde aldrig att jag skulle hinna, men nu finns mozartkulor, knäck och kola i kylen. Känns så skönt att att jag fått gjort någonting. Ska se om jag får till lite saffransbullar idag också. Hade varit så gott tycker jag. Lite skumtomtar bara så känner jag mig nöjd. Lagom är alltid bäst.
Inte ens min man tror jag kommer fixa det, men är så taggad inför nästa år. Bitter på vården, men det ska inte få förstöra mitt liv. 2023 kommer bli mitt år, och ser fram emot nästa år. Känns så skönt att nu ska jag förändra och det utan hjälp precis som vanligt. 2023 ska bli mitt år.
Detta är mina positiva för den här veckan och om en vecka kommer jag lista fler positiva saker.
kramar Madde
Dagen började med att vi tog oss in till stan och tittade på NKs julskyltning. Nästan pinsamt att jag inte hunnit dit ännu, men december har gått i ett här hemma. Vet inte om jag tycker det är den bästa, men visst här det till julen att åka och titta på den. Gick runt lite i stan, men märker att jag inte klarar alla människor längre efter pandemin. Valde att åka hem tidigare än vad vi räknat med, men vad gör det.
Eller vad ska jag säga. Vi var iväg på eftermiddagen och lämnade julklappar till de som inte kommer fira jul ihop. Nästa vecka kommer vara fullt upp så passade på. Blev bjuden på kaffe och nybakta pepparkakor vid första stoppet. Två av kusinerna träffades och julpysslade. Så kul att se dom ihop för dom gillar verkligen varandra. Så olika, men ändå så tajta.
Nästa stopp blev graven. Så jobbigt, men ville ändå åka dit och tända ett ljus. Ligger lite åt fel håll för mig, men försöker ta mig dit regelbundet ändå. Alltid lika fint, och så mycket fina ljus.
Sista stoppet innan vi nådde vårat mål. Äldsta dottern och yngsta barnbarnet Blev lite konstigt att ställa påsarna med presenter, backa så dom kunde hämta och sen stängde dom dörren. Fick i alla fall se prinsessan genom köksfönstret och så liten, så galet söt hon är. Stolt mormor som stod utanför och fick se. Lilla älskade vännen.
Att vi passade på att ta allt igår var för vi var hembjudna till min kusin på god räkmacka. Den var gigantisk och när jag går bet så är det illa. Så mättsamt. Till efterrätt, skumtomtepannacotta. Även det galet gott. Kanske får göra ett par till julafton?
Det blev en sen kväll för att vara mig, och vi pratade om att resa ihop till hösten… Rundresa på Irland. Rolfs buss har så mycket bra resor, och man får galet mycket för pengarna också. Det kommer bli bra, det är jag helt säker på.
Kramar Madde
Ja detta kan också vara lite provocerande. Ingen kan ta något ifrån oss utan att vi tillåter det. Så behåll din kraft, och låt ingen ta det ifrån dig. Däremot, dela gärna med dig till någon du vet behöver och är värd det.
Så fantastisk tolkning och utan instrument. Sätt dig ner, ta ett djupt andetag och bara njut
Efter att 2021 var året då den ena saken efter den andra hände, och ingenting positivt så blev 2022 året då jag försökte hitta tillbaka. I min värld söker man vård då man inte mår bra, men under det senaste året har vården varit total katastrof. De har nog fått mig att må sämre och det är inte bara en eller två gånger jag tvivlat på mig själv. Är det jag som är totalt galen? Har till och med bett andra läsa och lyssna på samtalen för att jag tvivlar på mig själv.
Tröttheten som tar över mitt liv, och jag har känt mig som en världens tråkigaste människa. Ingenting handlar om att jag inte vill, utan jag orkar verkligen inte. Känner mig inte tillräcklig på jobbet då jag bara gör minimalt, och orkar knappt vara trevlig.
Ju mer jag inte orkar ju mer drar jag mig undan andra människor.
Försökte ta tag i det, men varenda gång fick jag ett bakslag och i vartenda fall var det av läkare.. Deras syn på tillfriskande är lyckopiller och fortsätt som vanligt. Inte ens då kroppen går bananas vill dom ta till sig varför utan bara mer piller. Då jag vägrar och ifrågasätter vill inte jag medverka till min egen vård och bara är bråkig. Ja min tillit till primärvården har fått sig en rejäl törn, och det kommer ta lång tid innan jag kommer söka mig dit igen.
Jag kommer plocka ut en stor del av min semester till detta, då det inte funkar att jobba heltid och bli frisk. Det allra bästa hade varit en heltidssjukskrivning, men läkarna vägrar. Anledningen är att det är två veckor för sorg, att det beror på att jag är fet och att all forskning säger att det bästa att fortsätta jobba och knapra lyckopiller. Jag hade nog behövt klappa ihop och komma tillbaka. Just nu håller jag mig bara precis ovanför vattenytan.
Jag kommer ta hjälp och betalar vartenda öre ur egen ficka. Kan ju säga att det inte är gratis, och blir samtidigt besviken på att det ska vara en klassfråga för att få behålla sin hälsa.
Till det, för att lyckas behöver man ett mål, en sporre och en stor spark där bak. Även det kommer jag berätta mer om. Hur som helst, är så taggad för Madde 2.0 och nästa år kommer jag jobba med både det psykiska och fysiska. Allt hör ju ihop så man kan inte strunta i någon del.
Ja ni som jobbar inom vård/omsorg känner säkert igen det och jag har gjort många genom åren. Nästa år tänkte jag skriva en till mig själv. Låter det avancerat? Egentligen inte, utan mer som mina mål under året. Nyårslöften i all ära, men mål med sitt liv känns ändå mer realistiskt. Det viktigaste, att få följa upp det och faktiskt se allt man gjort.
Många har to do listor, sammanfattar veckan eller månaden som gått, Tittar tillbaka på året som gått och sammanfattar det. Egentligen ingen skillnad alls.
Nu ska jag packa ihop, lämna lite julklappar, besöka en grav för att sen landa hemma hos min kusin.
Kramar Madde
Ska vi fortsätta på gårdagens spår? Du har allt inom dig som du behöver. Gäller bara att lyssna och tro på det. Dags att plocka fram allt det där nu? Så sluta att vänta på att någon annan löser det för dig utan tänk mer på att du kan.
Återigen en klassiker och visst är det jul för så många-
Dags att lyssna på dig själv? Som oftast har vi lösningen inom oss själva. Ibland behöver vi bara en lite knuff åt rätt håll. Tänk på att din magkänsla leder dig åt rätt håll även om det kan bli en omväg, eller att man hamnar i diket ibland.
Ja hoppas alla tar detta på rätt sätt, då jag ser humorn i det.
Tog mig till Frölunda torg idag innan jobbet. För mig är det väldigt smidigt. Kliver på vagnen utanför dörren, och kliver av nästan inne i köpcentret. Var lite nyfiken på jultorget dom hade, och visst var det lite mysigt? Jag gillade verkligen hästarna och vagnen.
Trodde ju jag var klar med julklapparna, men så kom det ju en liten bebis till. Var ju bara att handla lite mer och hittade det jag ville ha på Lekia. Ett gosedjur och en bitring fick det bli. Hon är ju lite för liten för att förstå detta med klappar ännu, men vi alla har ju köpt något åt vår yngsta lilla sessa.
Brukar som oftast vara väldigt nöjd med besöken där, men idag blev jag lite besviken. Knappt något folk, och personalen pratade bara. Fick säga till igen för att få mitt kaffe. Till det, snöt sig framför kassan och tvättade inte händerna…. Jag som hygienombud på jobbet ser rött då jag ser sådant. tänk på alla smittor som går just nu. Som tur är så tillhör inte det vanligheterna då man är där. De brukar vara väldigt trevliga, och jobbar på snabbt trots att dom har mycket att göra.
Någon klagade på att mjölken var sur, och den stod framme utan att stå på någon kylplatta. Små flaskor kanske klarar sig, men inte stora förpackningar. Så mycket fel på en gång är inte bra.
Jaja, alla kan ha en dålig dag på jobbet, så är det bara.
Nu snart ska jag få krypa ner i sängen och sova. som jag längtar efter det. Är ständigt trött, och sover till och med länge på mornarna flera dagar i rad.
Kramar Madde
Ja även då livet inte är snällt mot oss så finns det en anledning. Universum har alltid en plan och den planen gynnar alltid oss. Blir lite jobbigt för mig att skriva detta då jag just nu inte ser det, men tror det kommer. Allt som händer, händer av en anledning.
Dagens låt, Band aid, men visst så aktuellt fortfarande.
För två år sen fick jag ett mardrömssamtal. Dottern ringer och säger att hennes ex, och far till hennes barn har hittats kall. För en gång skull hade jag glömt att stänga av ljudet på mobilen. Satt på APT och till sist säger chefen att det måste vara något viktigt. Du får svara. Gick undan och har en helt hysterisk dotter i andra ändan. Förstår nog inte allt, men ropar på min chef som kommer. Det fanns ingen diskussion. Jag skulle bara åka.
Ja ni som följt mig ett tag vet att det tog ju inte slut där. Under ett års tid hände så mycket och jag hann inte hämta mig mellan varje gång. Fortsätter jobba på det, men då man fastnat behöver man hjälp och den hjälpen är obefintlig. Drick en kopp kaffe, Banta du är fet, eller du är väl inte den enda. Till det, gå ner i arbetstid du måste prioritera osv. Pinsamt av vården.
Det kanske är högt uppställda mål, men kan vi förhindra ett enda självmord så har vi lyckats så mycket. Till det behövs kunskap och även en attitydsförändring.
Jag väljer därför att stötta suicide zero och deras arbete att jobba förebyggande. Det handlar om att föreläsa, undervisa men framförallt våga prata om det.
När jag läste till undersköterska på komvux 97 gjorde vi ett arbete om just självmord. Det som slog mig var alla fördomar som fanns, och det även inom vården. Vi såg även hur lite kunskap det faktiskt fanns. Visst har vi kommit längre på de där 25 åren, men vi har fortfarande lång väg att gå,
Därför startade jag en insamling via suicide zero och varenda krona är så viktig. Jag har full förståelse för att många har det tufft ekonomiskt just nu men om många swishar en tia så blir det mycket.
Inget barn ska behöva förlora en förälder på grund av ett självmord.
Här hittar ni till min insamling och jag kommer vara evigt tacksam för vartenda öre som kommer till det här viktiga ändamålet.
Kramar Madde
