Vi fortsätter väl med Madeleines bloggutmaning och idag är det visst internationella capslooksdagen. Hon undrade om den sitter fel ellerinte. Har egentligen inte tänkt på det så mycket, men visst är den lätt att komma åt? Blir lite svårt då man ska skriva in lösenord och man vet att man skriver rätt, men så har man kommit åt den.
Ännu roligare är att precis då jag tänkte skriva inlägget svarade jag på en kommentar och detta var på. Tog ett bra tag innan jag upptäckte det. Tur jag inte hann skicka iväg svaret.
Hur känner ni för den? Sitter det rätt eller inte?
Längesen jag körde detta, men idag kändes det som en bra dag att göra det på. Har verkligen saknat det, Fikan fick bli på jobbet då det var önskemålet på en hemmadag, Var inte så svårövertalad. Så trevligt att komma ut, och längesen jag jobbade det här passet. Vi båda valde en vaniljbulle som dom kallade solöga. Visst är det ett passande namn? Bullen var verkligen god. Så god bulle. Ofta kan dom bli lite torra, men inte här inte. Helt klart värd varenda krona. Ofta tar jag fikan själv, men nu med lite sällskap. Alltid trevligare.
Fredagspresent.
Är ensam hemma ikväll, och tänkte kosta på mig något gott. Gick in på pralinboden, och köpte mig tre praliner. Visst är det något extra att äta sådana här, lite lyxigare varianter. Värt varenda krona. tycker jag. Sådan skillnad mot billigt lösgodis. Känns ju lite speciellt att få välja ut de där som lockar lite extra. Fick en flashback från då man var liten och gick till gotteaffären. Ni vet, en sådan och en sådan och sen frågade man hur mycket man handlat för. Tänk vilka minnen som kommer upp då man sitter här och skriver.
Fredagsfokus
Visste ni att det är champagnens dag idag? Hörde det på radion på jobbet och jag en kollega började prata om det. Hon kände av fjärde dosen och jag är alltid seg och ensam hemma ikväll. Vi skojade om att vi skulle ha AW med champagne via facetime. Efter jobbet så åkte jag ner och köpte en liten flaska jeanmaire. En otroligt prisvärd champagne. Var positivt överraskad och har köpt den ett par gånger efter det. Samtidigt var det där pralinerna kom in. Choklad och champagne, vem kan motstå det?
Det här blev mina FFF, och känns som en riktigt lyxig sådan, men det är jag värd, eller vad säger ni?
Det var frågan hos Madeleine idag. Mitt svar är enkelt… husdjur. Kanske inte fyllt av, men visst fylls hemmet av kärlek då man har dessa små hårbollar hemma?
Det här är vår lilla allergibomb, men så svårt att göra oss av med henne. Så mycket kärlek, och man är aldrig ensam.
Sen är jag mer hundmänniska, och just en hund saknar jag så otroligt mycket. Går inte en ända dag utan att jag längtar efter just det. Tyvärr vill inte min man ha en och det blir ju svårt då man inte är överens.
Katten har hängt med sen innan vi flyttade ihop så där hade han inte så mycket att säga till om.
Jag förstår att alla inte kan ha ett djur hemma, men något jag har extremt svårt för är då någon inte tycker om djur. Hur kan man inte tycka om dom? Att man är allergisk eller rädd är en sak, men tycka om något annat.
Är så glad över att mina barnbarn är sådana djurvänner. Tyvärr är den äldsta riktigt allergisk mot just hennes favoritdjur, katt. Hon har så svårt att låta bli, men blir sjuk framförallt hos oss.
Mellansessan. Även hon har katt som favoritdjur, men hennes mamma gillar mest hundar, så nu har dom en ,,,, katt. Den kärleken mellan dom två alltså. Dom kan inte låta bli varandra, och är alltid ihop då hon är hemma.
Yngsta vet jag egentligen inte. Hon har en kanin som hon älskar. och visst gillar hon vår katt. Hon kanske är lite mer försiktig, men fortfarande. Så stor djurvän.
Tänkte prata lite om KBT igen. Jag vet att jag varit negativ, men just nu vill jag inget hellre än att må bra och få tillbaka min energi. Jag har helt klart för mig varför, och har försökt själv utefter den kunskapen jag har att få till det. Tyvärr motarbetad av vården.
Dom skickar mig på KBT det ända som ”enligt forskning” hjälper. Är inne på mitt första steg nu.
Mitt grundproblem är att det hänt alldeles för mycket på för kort tid. Varenda gång jag tagit ett steg fram så har något nytt hänt och har fått börja om. Till slut rann det över. Och ja…. Jag har bett om hjälp, och nej jag har inte kunnat strunta i det för då hade inte pappa varit begraven ännu.
Målet är att kunna förändra det jag vill förändra. Japp, om jag dricker en kopp kaffe nu, hade mitt barnbarns pappa varit vid liv då? Hade pappas bouppteckning varit gjord då? Hade pappa varit begravd då? Nja tror inte det. Det är inte så enkelt.
Jag kanske ska be er läsare om tips.
Det enklaste. När pappa gick bort, det som faktiskt fick droppen att rinna över. Hur skulle jag agerat?
Var det fel av mig att sitta och vaka sista dygnen? Skulle jag lämnat honom ensam då? Var därifrån ca 45 minuter på tre dygn och det enbart för att köpa nya underkläder, och lite mat. Då satt min dotter vak.
Skulle jag struntat i att få till en begravning? Ingen av mina syskon förstod att det behövdes göras. Jag bad om hjälp med musik osv, men dom visste inte.
Skulle jag struntat i att fixa bouppteckningen? Det fanns inga pengar i dödsboet till en jurist, eller skulle jag bekostat det av egna pengar då mina syskon inte känner för att betala. Vad skulle jag gjort annorlunda?
Jag gjorde detta för att någon var tvungen att följa lagen.
Japp, jag undviker att göra saker då jag är så trött. Terapeuten påstår att man ska göra ändå, Det gör jag. Var på bokmässa. Grät av smärta då jag kom hem, och sen somnade jag och sov hela natten. Någon som har ett bra förslag på vad jag skulle gjort istället? Men då vänder dom det till att jag inte vill Anledningen är att jag inte orkar. Jag vill inget hellre,
Nu ska vi formulera målet. Jag vill få tillbaka min energi,
Deras förslag är byt jobb… ok.. Jag ska säga upp ett jobb som jag älskar för att göra något jag inte vill? Vart är logiken? All min energi går åt till att inte göra fel eller glömma något viktigt. Resten måste jag släppa. Undviker kollegorna, inte för att jag vill utan för jag inte orkar.
Gör saker som är kul… Absolut, Men när all energi går åt till att inte orsaka en olycka på vägen då man ska dit, eller då all energi går åt till att hänga med i samtalet så blir det inte roligt. Jag är totalt utmattad och har inte fått ut någonting av det. Det ger ingen energi alls.
Jag vet vad som är roligt, jag tvingar mig ut, men det är orken, inte viljan som spökar.
Nästa steg. Smarta mål, något jag alltid har med mig i mitt sätt att tänka. Ibland måste målen vara så små så man fixar det på en dag, ibland kan målen vara lite mer långsiktiga.
Däremot vet jag inte vad hen var ute efter just nu. Tog att jag måste duscha och gå till jobbet. Det är det ända specifika jag kunde komma på. Kommer säkert få klagomål på det valet, men jag har ingen aning. Kan någon av er komma med ett tips på ett smart mål?
Alla kanske inte vet vad smarta mål är? Ett riktigt bra verktyg för att komma framåt.
Specifikt, Mätbart Accepterat Realistiskt Tidsbestämt För att ett mål ska vara SMART ska alla delar vara uppfyllt. Då det kommer till A har jag lärt mig angeläget och tar vi ett SMARTa mål är det sista accepterat. Det finns ju variationer i allt.
Känns som om vården fokuserar på fel saker, KBT är t,ex en fast mall, och den kan man inte gå utanför. Orsaken är totalt oviktig. Lösningen är detsamma för allt.
Jag tror mer på att jobba med orsaken, och det är där man måste jobba på, Ska ta ett väldigt enkelt exempel.
Du har ett jobb där du borrar varje dag. Varje dag borrar du dig i fingret. Enl KBT ska du sätta på ett plåster och fortsätta borra. Enligt mig måste du se VARFÖR du borrade dig i fingret varje dag och ändra där. Klart att våra synsätt krockar.
Ja får se om jag får något svar i dag, och vad jag gör för fel nu.
Ja enligt läkaren så är fixeringen min feta kropp, inte VARFÖR mat och motion inte fungerar. Hade ju en lösning på det också, men näää den var fel.
Dagens fråga från Madeleine. Visst tänker man på politik då det kommer till det påståendet? Jag var likadan, men tänkte om efter att ha kikat in hos just Madeleine.
Tänkte direkt på David Bowie som jag i alla år trodde hade olika färg på ögonen, Var helt säker på det fram till idag då jag googlade lite på just det. Då det kommer ti David Bowie hade han blå ögon men hade anisokoria, Förstår jag det hela rätt så beror det på olika stora pupiller vilket gör att det ser ut som om ögonen har olika färger. Rätt häftigt egentligen. Tänk vad man lär sig då man bloggar och vill skriva lite andra inlägg.
Tänk vilka vändningar ett inlägg kan få. Från att det skulle vara politiskt så blev inlägget medicinsk och jag fick lära mig något nytt.
Då har jag nyss kommit hem ifrån vårdcentralen då jag sökte för min galna trötthet. Vet inte om jag blev så mycket klokare på det. Berättade att jag var galet trött och att vardagen inte fungerar för det. Visst att han måste fråga, och men det blir som ett mantra för mig då jag svarar på frågorna.
Ja, jag är galet trött. Somnade då jag åt lunch på jobbet, och orkar inte med en hel dag. Nej, jag gör ingenting annat hemma än äter, skiter och sover. Jo jag tycker det finns roliga saker att göra, och det är inte det jag söker för. Jag söker för att jag inte orkar.
Ja, jag är fet. Det beror på att jag måste ha snabba kolhydrater för att vara så pass pigg att jag klarar av att köra hem. Ja, jag vet att det inte är bra. Nej, jag vet inte hur jag ska lösa det. Därför är jag här. Jag har försökt gå ner i vikt, och ja jag har knaprat bantningspiller. Tyvärr gick jag upp 7 kilo på dom under en månads tid och dom jävla kilona går inte att få bort.
Ja, jag har pratat med psykologer, Flera gånger och flera stycken. Nej det funkar inte för KBT fungerar inte. Berättar för dom vad som tynger mig, men det ska man inte göra utan fokusera på nuet. Nej, det har inte hänt något jobbigt sista timmen., Ja, jag vet motion är bra, ja, jag vet att det är bra att vara social, och ja, jag vet att det funkar med en kopp kaffe och sätta sig ner om man springer runt och vägrar sitta. Men nej. jag har inte så många vänner att ringa till och prata. Har man inte det och det inte fungerar med en kopp kaffe så kan dom inte hjälpa mig. För visst vet varenda en som läser detta att man mår bättre av att äta regelbundet, och att röra på sig, eller umgås med vänner???? Det är liksom ingen raketforskning.,
Ja, jag har pratat med fysioterapeut. och nej, De kan inte hjälpa mig då jag redan utövar yoga och tar promenader. Det sista är något jag ska undvika enl ett annat proffs, då jag har sådan värk i kroppen.
Och till sist nej,,, jag vet inte vilka prover ni ska ta på mig, för det utgår jag ifrån att du som läkare ska ha koll på, inte jag som patient.
Jag vet inte hur jag ska göra för att göra rätt. Ber jag om hjälp vill jag inte vara med i min egen rehabilitering. Säger jag vad jag behöver och har löst det så sätter sig läkarna på tvären för det är fel. Frågar jag vad jag ska göra istället är det mitt ansvar att komma på det.
Och till sist. Jag har bytt vårdcentral vid så många tillfällen så det ligger väl mig till last för jag blir en besvärlig patient. Moment 22 och mitt i detta står jag och vill bara må bra.
Godmorgon alla. Då jag var liten samlade jag på… var Madeleines fråga idag. Jag fick allt tänka till då det kom till det.
Frimärken
Det första jag kom på var frimärken. Då jag var liten kunde man köpa storpack med använda frimärken som jag sorterade in i album. Likaså ångade jag loss frimärken från brev och kort för att kunna spara på dom. Det var innan sociala medier tiden så man skrev till varandra och hade brevvänner över hela världen. Har inte kvar detta, men tvivlar på att det skulle vara värt något idag. Allt var ju massproducerat. Samtidigt, någon dyrgrip kanske hade följt med. Vem vet.
Samlarbilder.
Någonstans vill jag minnas att jag hade samlarbilder. Kommer inte ihåg vad för några, men att dom fanns. Tänk vad minnes sviker en. Samtidigt så varierade man sig så mycket som barn, Tröttnade ofta fort och trenderna kom och gick.
Bokmärken
Ja det samlade väl de flesta barn på i min ålder. De allra finaste var de med glitter på. För visst samlade man på olika motiv där också, Änglar brukar vara populära. Minns de små med olika färger på vingarna? Rosa och blå kom upp direkt. Vilken nostalgitripp det blev direkt. Ju mer jag skriver, ju mer kommer jag ihåg. Är det något barn idag samlar på tro?
Får nog åka ner till stan och titta om jag hittar något. Fina julklappar och intresset kan komma då dom får det. Finns ju ett par affärer som har lite finare äldre saker här i stan. Klart tjejerna ska ha bokmärken.
Böcker.
Minns ni Wahlströms ungdomsböcker? Framförallt Kittyböckerna? De samlade jag också på. Tror de flesta har läst dom också. Tror jag hade alla i alla fall de som kom ut då jag var ung. Då jag googlade visade det sig att just Kittyböckerna utgavs fram till 2010. Ja för 12 år sen läste jag inte några ungdomsböcker. Samlade även på serien om Syster Barton. Sjuksköterskan man fick följa. I min omgivning var jag nog rätt ensam om att läsa just den serien.
Blir säkert en liten nostalgitripp för många här, och flera minnen väcks till liv.
I morgon är ämnet ett blått, och ett brunt… Tankarna för nog flera av oss till dagens regering,
Nu blev det en nostalgitripp för mig då Madeleine bad oss om att berätta om en mina vännersbok.
Godmorgon förresten. Startar dagen med kaffe och dagens första inlägg. Idag ska vi prata om mina vännersböcker. Kom ni ihåg dom? Jag hade ett gång då jag var liten, och kompisar fick svara på massa frågor. Helst skulle man ha ett kort på dom också. Tyvärr är det inte många som har fysiska kort idag, då allt är digitalt. Lite tråkigt tycker jag.
Har tittat på sådana här böcker till barnbarnen, men dom är nog lite för unga ännu. Passar väl bäst på lågstadiet tror jag. Helst ska dom ha börjat skolan då flera frågor handlar om just det. Likaså vad dom vill bli då dom blir stora. Just nu går tankarna till veterinär, läkare på ambulansen, och simlärare. Stora drömmar.
Kanske ska gå in lite mer på mina barnbarns önskeyrken just nu. Äldsta då. Hon älskar verkligen djur, och en så stor djurvän. Tyvärr är hon allergisk och det är så svårt att hålla sig därifrån. Nu har hon en hamster som heter Belle och det funkar rätt bra. Det krockar lite då hennes pappa är jägare, och det är något hon inte är bekväm med. Samtidigt älskar hon korv, svår nöt att knäcka. När hon är med mig i stan så stannas det och ska titta på varenda fågel något man inte ser på samma sätt där dom bor.
Mellansessan. Hennes pappa jobbade på ambulansen och hon var så fascinerad av just det. Så stolt varje gång hon fick hälsa på, och sitta i bilarna. Ända sen hon var två har hon sagt att hon ska jobba på ambulansen. Det roliga är att det inte är sjuksköterska hon ska bli utan just doktor. Både mamma och pappa är/var undersköterskor. Hon var även med på räddningstjänsten en del och de stora brandbilarna borde ha lockat mer, men nä. Idag är det ambulanshelikoptern som är den stora grejen. Varenda gång hon ser en helikopter får hon något drömsk i blicken och säger att det nog är ambulanshelikoptern. Hon är ändå duktig då det kommer till detta. Brukar hjälpa mig att ta mitt blodtryck och så stolt efteråt.
Yngsta sessan då. Denna tuffa lilla tjej. Kör gokart, fyrhjuling, åker motorcykel och älskar att bada. Hon är totalt loss i vattnet. Det kommer nog från hennes mamma som också älskade allt som hade med vatten att göra som barn. Simskola har hon gått på under många terminer, och flera märken är redan tagna. Tror hon har haft en snäll lärare då hon gärna vill fortsätta med att lära andra barn. Vi var ju i Turkiet i somras och som hon badade. Det var nog roligare med Peter och hennes mamma då mormor är en badkruka enligt henne.
Vad hade ni för drömyrke som barn? Blev ni det ni hade tänkt er?
Godmorgon. Ny vecka och jag tar en kopp kaffe på jobbet innan dagens börjar här. Vad har jag för planer för den här veckan då?
Måndag Går av klockan 10 och hoppas på jag får plats på vattengympa passet. Har ju inte tränat sen början på augusti så nu måste jag ta tag i det igen. Sakta, sakta ska jag komma tillbaka. Sen avslutas dagen på gården med våra fina äldre.
Tisdag. Vi har utbildningsdag på jobbet och därefter jobbar jag kväll. Lång dag bir det. 9:30-20:30
Onsdag. Ledig dag men bokade in ett yinyogapass på morgonen och därefter ett läkarbesök. Fixar inte den här tröttheten längre. Sen har jag inga mer planer alls, men kommer väl landa i soffan bara.
Torsdag Jobbar 12:00 till 20:30. Kommer inte hinna så mycket mer den dagen
Fredag. Jobbar 8:00-15:00 Blir en lugn kväll med idol och kanske hinner laga lite god mat Vi har pratat om fisk, potatis och vitvinsås.
Lördag. Liseberg med barnbarn på dagen. Blir ju intensivt, men så kul. På kvällen konsert på Scandinavium Längesen jag gjorde något sådant så ser fram emot det.
Söndag. Se damernas sista kvalmatch för att få gå upp till division 1. De blåvita tjejerna har verkligen gått spikrakt rätt upp. Ser fram emot det så mycket att få hylla dessa kvinnor.
Godmorgon alla. Dagen första inlägg blir att jag svarar på Madeleines bloggutmaning. Ett knytnävsslag i magen. Ja, kommer skriva om något som hände i relativ närhet och det är om primärvården. Behöver ju inte dra hela historien igen, men det handlar om hur jag blivit bemött då jag sökt hjälp.
Vet inte vad som hänt sista tiden, men upplever att just primärvården inte har fungerat alls sista tiden. Det som ändå känns bra är att det inte bara handlar om mig utan så många andra i min närhet har samma erfarenhet. Har våran sosseregering ( ja vi har fortfarande en sosseregering och hade det definitivt förra året) kommit med förslag om att minska sjukskrivningarna? Är all vårdpersonal så slutkörda att dom inte orkar alls? Vad har dom fått för hjälp av våra politiker under tiden? Har det bara varit lös det.
Vet också att min hälsa är mitt ansvar, och det ifrågasätter jag inte alls. Mitt ansvar är att ta hand om mig, och söka proffshjälp då jag inte klarar det. Då ska ett proffs i detta fall läkare hjälpa mig. Funkar inte deras förslag så är det deras skyldighet att fortsätta hitta lösningar. Kommer patienten med en lösning ska dom stötta så länge det inte är extremt konstiga metoder. Mitt förslag är väl förankrat i forskning, och dom själva säger att det är bra. Valde bara en annan utövare och använde andra ord.
Har en läkartid på onsdag, men har så ont i magen. Är så rädd för hur jag ska bli bemött, om dom ska tro på mig. Allra helst vill jag inte ens gå dit själv för efter allt som hänt tvivlar jag på mitt egna förnuft.
Även det jag råkat ut för finns väldokumenterat och det är inget avvikande i det som hänt egentligen. Har bara fastnat och ser en naturlig förklaring till det också. Så fort jag börjat gå över i en ny fas så händer något som puttar mig tillbaka. Till det pandemin som gjorde att jag inte kunde använda mig av mina vanliga strategier. Hänvisar till KBT och har ju skrivit så mycket om min erfarenhet av det. Har inte träffat någon som lyssnat utan mer skickar över papper där det står att drick en kopp kaffe och ta en promenad. Då jag förklarar att jag testat det redan så får jag som svar att jag gör fel eller inte vill, Ni som dyrkar KBT, kan någon av er visa mig hur jag ska dricka kaffet på rätt sätt?
Ja så som vården bemött mig så är det ett rejält knytnävsslag i magen.
