ja här är det varken roliga bilder eller texter. Det ända jag gör är att jobba just nu och orkar knappt med mer saker än just det.
Idag är jag ledig i alla fall, och kommer ta det väldigt lugnt. Vädret är blåsigt och ser så ruggigt ut. Vart tog vintern vägen?
Vi hade APT och berättade även på jobbet nu vad jag ska göra. Nu får verkligen ingenting hända, jag får inte bli sjuk, eller att något annat händer. Jag är så otroligt taggad för detta,
Provtagning
Skrev ju sist att det kommer ingå två hälsokontroller, med provtagningar. Fick länken igår, och det var helt klart bättre undersökning än vad jag trodde. Då kursen är klar kommer vi få ta proverna igen just för att se vilka förändringar som skett inne i kroppen. Det är också viktigare än just siffran på vågen.
Tjatar om detta nu, men ser fram emot det så mycket.
Ska verkligen försöka få till en bok i veckan då det egentligen är väldigt avkopplande att lyssna. Funkar väldigt bra då man gör annat samtidigt, och även på all tid jag kommer lägga på hagabadet.
Så putsas en skitstövel
Ja det var boken jag lyssnade på den här veckan. Det handlar om två kvinnor Carina och Agneta bästa vänner, men så olika. Agneta, den storrökande vindrickande väninnan och Carina som lever ihop med Mats.
Mats reser en hel del på jobbet och Carina är ensam mycket. Agneta tycker hon känner igen Mats och misstänker att han redan är gift med en före detta kollega till henne. Hon försöker berätta det, men Carina vill nog inte lyssna.
Vad tyckte jag då?
Nja, ganska seg till att börja med, men kom igång lite sista fjärdedelen. Där kunde jag skratta lite, samtidigt som tankarna gick till en gammal dejt för många år sen. Ett stort svin alltså, som hade väldigt svårt att hålla sig till en. Hämnden är ljuv om man säger så.
Det är inte den boken jag skulle rekommendera att läsa/lyssna på så jag ger den MM. Som sagt var. Feelgood är inte helt enkelt för att få det bra.
Godmorgon. Då jag vaknade scrollade jag runt och läste en artikel om just kroppshetsen och hur vården i vissa fall jagar överviktiga. Det var precis det jag råkade ut för sist jag var hos läkaren. Sökte för tröttheten ( ja under ett års tid har jag sökt för det och grundorsaken är att jag fastnat i en sorgeprocess jag inte kan ta mig ur på egen hand)
Han lyssnade väl, men genast kom min övervikt upp, och i journalen står det Diagnos fetma. Ändå står jag och säger att jag är galet trött, överäter snabba kolhydrater för att orka vara vaken på jobbet och kunna köra bil till jobbet. Är så trött då jag kommer hem så jag orkar inte träna utan lägger mig och sover för att orka jobba dagen därpå. Klart som fan att jag blir fet. Klart som fan att blodtrycket går bananas, Behövs knappast en läkarutbildning för att se det.
Ett holistisk förhållningssätt.
Vården idag är så duktiga på att bota symptomen men går så sällan på grundorsaken, Typ. Du har brutit ett ben, Här har du ett par ipren och ett par kryckor. Det talas sällan om orsak och verkan. Mitt exempel är så tydligt. Diagnos högt blodtryck och fetma. Vi löser det genom mer piller så du kan fortsätta som vanligt. Hela jag bara skriker NEJ.
Till det, skicka mig på KBT, och då jag säger att det inte fungerar på mig blir dom så kränkta och tror inte att jag vill medverka, Vet att det har hjälp många och jag är uppriktigt glad för deras skull. Tyvärr fungerar inte en kopp kaffe och att ändra tanken för mig. Då jag frågar om det så heter det att jag dricker kaffet fel!!! Frågar hur jag ska dricka kaffet för att det ska fungera och det kan dom inte svara på utan blir provocerade bara, Frågar också HUR jag ska vända tanken att någon mår så dåligt att dom väljer att bli en ängel till något positivt? Ska jag jubla över att mitt barnbarn är miljonär vid 18? Kan nog lova er att hon mycket hellre vill ha sin pappa istället.
Alla är inte stöpta i samma form.
och alla kan inte bli hjälpta av samma metoder. För många år sen gick jag på en stresshanteringskurs via jobbet. 12 veckor 4 timmar åt gången. Lugn miljö, yoga, meditation, varma bad och massage. Ja ni läste rätt,. Jobbet betalade kursen och försäkringskassan min inkomstförlust De 12 veckorna gjorde underverk och plockar fram de verktygen vid flera tillfällen. Hjälper fortfarande. Det är nog tack vare det jag slapp bli inlagd.
Finns så mycket forskning på att fysisk aktivitet hjälper betydligt mer än lyckopiller. Ändå är vården så dåliga på att ta vara på det. Visst att du kan få recept på det, men det är mer symboliskt än något annat. Visst att du kan få gå till en fysioterapeut, men jobbar du samtidigt så är det svårt att få till. Ofta är dom lite för snälla.
Jag hade en lösning
men tyvärr nappade inte vården på det. Genast så kom kommentarer att en PT inte är bra, att man inte får träna för mycket, att det är på ett gym och inte på rehab. Allt med detta var så dåligt. Jag bekostade det själv, varför inte hjälpa till med en sjukskrivning för att jag skulle få komma igång? Gymmet jag går på är inget vanligt gym utan något mer. Har ju skrivit det tidigare. Visst att många har fördomar om personliga tränare, men jag har fått en helt annan bild. De allra flesta är inte ytliga utan vill få oss att må bättre med hjälp av träningen. Kanske ännu mer om dom jobbar där jag är nu. Inga biffar går dit, och tror de allra flesta gör detta för hälsan och inte utseendet skull.
Resultatet
Får man till de bitarna med att bli trött fysisk, få coaching där inte syftet är att äta fet mat, baka en kaka eller dricka kaffe så tror jag att vikten kommer bli bättre och faller de bitarna på plats så kommer blodtrycket bli bättre också.
Många kanske tror att jag är väldigt emot mediciner med mera. Det är jag inte. i vissa fall behövs det, och det kan vara skillnaden på liv och död. Jag skulle aldrig se ner på någon som behöver det, eller baktala på något sätt. Vill absolut inte förminska det genom mitt ordval ”lyckopiller” Är väl medveten om att allt inte bara löser sig då man äter det. Förstår om det kan låta på det sättet.
Det jag vänder mig emot är så fort det är något så skrivs det bara ut just den typen av mediciner. Det utan kontroll, utan uppföljning, Utan krav på motprestation, utan att andra alternativ ges. Rapport på rapport visar samma sak, och oron är stor. Varför har det blivit på det sättet? Då det finns forskning som visar något helt annat, Fysisk aktivitet är bevisat det bästa för vårt mående både fysiskt och psykiskt. Ibland kanske vi behöver en knuff, till och med en rejäl spark där bak för att komma igång. Speciellt då livet är tufft. Varför inte börja där?
Även om jag skulle önska det. Men nu var det inte mina drömmar jag skulle skriva om utan mer om hur allt går.
Idag pratade jag med min blivande PT och vi har satt upp tider för de kommande tio veckorna. Blir mer och mer taggad och ser fram emot detta så mycket.
Vad kommer hända nu?
Jag har inte koll på allt, men börjar få ett litet hum om vad som kommer ske. Är ni nyfikna ni med?
Som det ser ut just nu så ska jag vägas in på måndag morgon 8:15. Därefter lite fotografering,
På onsdagen är det en informationsmöte tidigt, så kommer nog hinna med ett pass med yinyoga också.
Ska få en länk för ett läkarbesök under den veckan också.
Till det. 3 pass med PTn, Kommer få hjälp med min stress, men även kost och naturligtvis träning. Är så taggad så ni kan inte ana.
Här går det trögt.
Blir ofta så då jag jobbat helg, Är så trött, och har tappat allt då jag kommer hem. Måste få till detta med kosten sådana här dagar. Bihålorna gör allt för att bråka med mig, och är så tacksam för att jag snart kommer ta ut så mycket semester för att kunna hinna med min träning.
Det är verkligen så svårt att upprätthålla bra vanor då jag är på jobbet. Vi har långa pass, så varken orkar eller hinner motionera då jag kommer hem. Svårt med maten, ja precis allt. Det är helt klart något jag måste lära mig att hantera. Som jag sagt tidigare, Det är mål, inte att allt skulle vara klart vid årskiftet.
Helt tätt i gångarna
Får jag fortsätta gnälla? Det slår lock för öronen, gör ont då jag gäspar, hör dåligt osv. Googlade på öroninflammation, och det kan ju vara det. Likaså kan det vara en vaxpropp. Här sitter jag med revaxör, har tagit nässpray och då köra med nässköljen. Här ska jag göra allt jag kan. Hade jag inte haft så dålig erfarenhet av vården hade jag nog gått dit så dom fick kolla. Just nu orkar jag inte ta en konflikt igen. Ju mindre jag behöver uppsöka en vårdcentral ju bättre, Jag som för lite drygt ett år sen var så nöjd och pratade så gott om vården. Vad hände?
Inte så roliga uppdateringar, men det är så det ser ut just nu. En vecka kvar bara sen kör vi.
Då var det dags igen att skriva veckans fem positiva. Just den här veckan känns det lite svårt då jag bara ville sova och vägra göra någonting. Samtidigt är det väl just de veckorna som är de allra viktigaste att göra den här sammanfattningen.
Snön kom
Ja även om det bara var för en dag så fick vi snö. Allt blir så mycket vackrare så mycket ljusare och njöt av varenda sekund det var kvar. Visst blir det jobbigare på vägarna, men spelar ingen roll. Bara jag får ljuset så är jag nöjd. Så kul för alla barn också då man kan få vara ute och leka, bygga snögubbar med mera.
Jag var gräsänka
Ja en del har så svårt att tycka det är skönt att vara ensam, men vad jag älskar det. Är i princip aldrig ensam hemma på helger och kvällar så njöt av varenda sekund. Kunde ligga i soffan och titta på precis det jag ville, Kunde komma och gå som jag ville, Väldigt uppskattat
Dagen på gården
Ja dessa möten betyder så mycket för mig. Alla dessa goa skratt, goa diskussioner och god mat. Så tragiskt att det ska behövas, men så bra att vi finns. Är så tacksam över att jag får vara en del i det och har fått äran att lära känna alla dessa underbara människor som jag faktiskt fått göra. Sen är det så roligt då hela gänget drar vidare efter besöket hos oss.
Julen är borta
Ja idag så plockade vi undan julen. Går ju fort då man sätter igång, men så tomt det blir. Ljuset behövs fortfarande, men får väl lösa det på annat sätt. Längtar redan till nästa gång allt ska upp igen. Helt klart dubbla känslor här.
Det närmar sig
Nedräkningen har börjat. Om en vecka går jag in i min hälosbubbla. Vet att jag tjatar hål i huvudet på er andra, men det betyder så mycket för mig. Samtidigt, så tragiskt att hälsa ska vara en klassfråga, något jag känner just nu att det faktiskt blir. Men inget blir ju bättre av att jag går runt och mår dåligt och kanske brakar för att alla inte har råd.
Godmorgon. Efter 12 timmars sömn så vaknade jag lite mer utvilad, men fortfarande långt kvar. Ja, det kommer väl hoppas jag.
När vädret är som det är så drömmer jag mig bort. Jag behöver sol, bad och god mat. Tyvärr har ju resorna blivit galet dyra, och visst påverkar det vad man väljer. Vi hittade en till Side, men all inclusive till ett rimligt pris. Ja vi får se vad det blir.
Först träningsbubblan
men det första som kommer hända nu är träningsbubblan, så får vi se vad det ger. 10 veckor med enbart träning och hälsa i fokus. Som jag längtar.
Det kommer bli tufft, och jag kommer säkert undra vad jag sysslar med. Kommer säkert gnälla, men så är det.
Ja precis så kände jag då jag vaknade i morse. Ni vet då man funderar på om man ska hitta på att man är sjuk, då man verkligen känner efter. Scrollade på facebook och då dök den här bilden upp i flödet och jag fick mig ett gott skratt.
Var tvungen att vidarebefordra den till mina kollegor ifall jag inte dyker upp 🙂
Snön är borta, kaffet är uppdrucket, jag har kikat in här, och nu är det bara en dusch kvar och sen ska jag åka till jobbet.
Hoppas det blir bättre då jag kommer dit, att det blir en lugn dag och att vi får gjort mycket. Mina planer är att städa ut julen inne hos min brukare. Så skönt att få gjort det.
Nä nu ska jag sluta svamla här och se till att få gjort det jag ska innan jag ska vara på jobbet.
Ja, trodde knappt mina ögon då jag tittade ut i morse. Det var alldeles vitt ute och hade nog inte räknat med det. Men precis som alltid här så regnar det bort och då jag var på väg hem från jobbet så var det inte mycket kvar. Det var i alla fall fint så länge det varade.
Mailade igår om utmaningen jag ska hoppa på om drygt en vecka. Nästa vecka kommer en PT höra av sig och nästa måndag klocka 8:15 ska jag vägas in och fotograferas. Fotograferingen kan ju hoppas över då man inte vill påminnas, men ändå bra för att se förändringar. Som jag längtar till just detta.
10 dagar kvar och nedräkningen har börjat.
Statusen hos mig då. Eksemen så mycket bättre, Blodtrycket är väl ok, men kan bli bättre. Nu har jag mest kollat för att ha en utgångspunkt. Foten känns svullen.
Igår var det sista dagen på min tre dagars ledighet, och behövde nog de här dagarna utan någon press alls. Hade extremt svårt att ta mig ut fåtöljen igår. Satt riktigt gott i den, men behövde ju det.
Åkte in till stan och föll för frestelsen igen. Var bara tvungen att smaka på deras hasselnötslatte. Så onyttigt, så gott. Fick den för halva priset igår, och tog deras galet goda mandelkaka till. Funderar även på en kaffeprenumeration igen. Kommer jag ta classic för 199 kronor i månaden så kommer jag inte frestas till allt goekaffe. Jag kan ändå sätta mig på fiket där jag trivs så gott, och får lite tid efter eller innan jag tränat. Ja den tål att funderas på.
Däremot ska jag nog hålla mig ifrån sådant här då magen rasade totalt. Försökte ta mig hem så fort som möjligt men då hade det skett en trafikolycka utanför vårt så vagnarna gick en annan väg. Min otur. Fick ta bussen, men den tar ju lite längre tid då den åker runt betydligt mer. Vill ni veta hur det gick? Jag hann.
Utslag och halsbränna
Både delarna kom igår, och även om nässelutslagen inte var så farliga så är det ju inte kul Kliar ju sönder mig av dom. Nu har det ändå varit betydligt mindre av dom som tur är. Halsbrännan däremot.. Den är inte rolig, men ska jobba med den också. En vecka kvar lite drygt tills jag försvinner in i en liten hälsobubbla. Som jag längtar.
Min man shoppar
Ja, som jag skrivit tidigare är jag ensam hemma då min man är med kompisar på Irland. De ska lyssna på musik och dricka öl i två dagar men idag kommer han hem. Skickade en bild på yngsta sessan och sen får jag den här bilden. Då har de tuffa pojkarna varit och tittat på babykläder. Hans kompisar spelar i ett rockband och har gjort en del spelningar i Dublin. Vi brukar skoja om att han har inga barn men ett gång barnbarn fick han. Som det kan bli. Det är lite konstigt det där. En annan man jag pratat med sa samma sak. Inga barn men så plötsligt blev han morfar.
Detta var min dag igår. Idag fortsätter vi framåt.
