Madelena

Nu blev det en nostalgitripp för mig då Madeleine bad oss om att berätta om en mina vännersbok.

Godmorgon förresten. Startar dagen med kaffe och dagens första inlägg. Idag ska vi prata om mina vännersböcker. Kom ni ihåg dom? Jag hade ett gång då jag var liten, och kompisar fick svara på massa frågor. Helst skulle man ha ett kort på dom också. Tyvärr är det inte många som har fysiska kort idag, då allt är digitalt. Lite tråkigt tycker jag.

Har tittat på sådana här böcker till barnbarnen, men dom är nog lite för unga ännu. Passar väl bäst på lågstadiet tror jag. Helst ska dom ha börjat skolan då flera frågor handlar om just det. Likaså vad dom vill bli då dom blir stora. Just nu går tankarna till veterinär, läkare på ambulansen, och simlärare. Stora drömmar.

Kanske ska gå in lite mer på mina barnbarns önskeyrken just nu. Äldsta då. Hon älskar verkligen djur, och en så stor djurvän. Tyvärr är hon allergisk och det är så svårt att hålla sig därifrån. Nu har hon en hamster som heter Belle och det funkar rätt bra. Det krockar lite då hennes pappa är jägare, och det är något hon inte är bekväm med. Samtidigt älskar hon korv, svår nöt att knäcka. När hon är med mig i stan så stannas det och ska titta på varenda fågel något man inte ser på samma sätt där dom bor.

Mellansessan. Hennes pappa jobbade på ambulansen och hon var så fascinerad av just det. Så stolt varje gång hon fick hälsa på, och sitta i bilarna. Ända sen hon var två har hon sagt att hon ska jobba på ambulansen. Det roliga är att det inte är sjuksköterska hon ska bli utan just doktor. Både mamma och pappa är/var undersköterskor. Hon var även med på räddningstjänsten en del och de stora brandbilarna borde ha lockat mer, men nä. Idag är det ambulanshelikoptern som är den stora grejen. Varenda gång hon ser en helikopter får hon något drömsk i blicken och säger att det nog är ambulanshelikoptern. Hon är ändå duktig då det kommer till detta. Brukar hjälpa mig att ta mitt blodtryck och så stolt efteråt.

Yngsta sessan då. Denna tuffa lilla tjej. Kör gokart, fyrhjuling, åker motorcykel och älskar att bada. Hon är totalt loss i vattnet. Det kommer nog från hennes mamma som också älskade allt som hade med vatten att göra som barn. Simskola har hon gått på under många terminer, och flera märken är redan tagna. Tror hon har haft en snäll lärare då hon gärna vill fortsätta med att lära andra barn. Vi var ju i Turkiet i somras och som hon badade. Det var nog roligare med Peter och hennes mamma då mormor är en badkruka enligt henne.

Vad hade ni för drömyrke som barn? Blev ni det ni hade tänkt er?

Godmorgon. Ny vecka och jag tar en kopp kaffe på jobbet innan dagens börjar här. Vad har jag för planer för den här veckan då?

Måndag Går av klockan 10 och hoppas på jag får plats på vattengympa passet. Har ju inte tränat sen början på augusti så nu måste jag ta tag i det igen. Sakta, sakta ska jag komma tillbaka. Sen avslutas dagen på gården med våra fina äldre.

Tisdag. Vi har utbildningsdag på jobbet och därefter jobbar jag kväll. Lång dag bir det. 9:30-20:30

Onsdag. Ledig dag men bokade in ett yinyogapass på morgonen och därefter ett läkarbesök. Fixar inte den här tröttheten längre. Sen har jag inga mer planer alls, men kommer väl landa i soffan bara.

Torsdag Jobbar 12:00 till 20:30. Kommer inte hinna så mycket mer den dagen

Fredag. Jobbar 8:00-15:00 Blir en lugn kväll med idol och kanske hinner laga lite god mat Vi har pratat om fisk, potatis och vitvinsås.

Lördag. Liseberg med barnbarn på dagen. Blir ju intensivt, men så kul. På kvällen konsert på Scandinavium Längesen jag gjorde något sådant så ser fram emot det.

Söndag. Se damernas sista kvalmatch för att få gå upp till division 1. De blåvita tjejerna har verkligen gått spikrakt rätt upp. Ser fram emot det så mycket att få hylla dessa kvinnor.

Detta var min vecka. Hur ser er vecka ut?

Kramar Madde

Godmorgon alla. Dagen första inlägg blir att jag svarar på Madeleines bloggutmaning. Ett knytnävsslag i magen. Ja, kommer skriva om något som hände i relativ närhet och det är om primärvården. Behöver ju inte dra hela historien igen, men det handlar om hur jag blivit bemött då jag sökt hjälp.

Vet inte vad som hänt sista tiden, men upplever att just primärvården inte har fungerat alls sista tiden. Det som ändå känns bra är att det inte bara handlar om mig utan så många andra i min närhet har samma erfarenhet. Har våran sosseregering ( ja vi har fortfarande en sosseregering och hade det definitivt förra året) kommit med förslag om att minska sjukskrivningarna? Är all vårdpersonal så slutkörda att dom inte orkar alls? Vad har dom fått för hjälp av våra politiker under tiden? Har det bara varit lös det.

Vet också att min hälsa är mitt ansvar, och det ifrågasätter jag inte alls. Mitt ansvar är att ta hand om mig, och söka proffshjälp då jag inte klarar det. Då ska ett proffs i detta fall läkare hjälpa mig. Funkar inte deras förslag så är det deras skyldighet att fortsätta hitta lösningar. Kommer patienten med en lösning ska dom stötta så länge det inte är extremt konstiga metoder. Mitt förslag är väl förankrat i forskning, och dom själva säger att det är bra. Valde bara en annan utövare och använde andra ord.

Har en läkartid på onsdag, men har så ont i magen. Är så rädd för hur jag ska bli bemött, om dom ska tro på mig. Allra helst vill jag inte ens gå dit själv för efter allt som hänt tvivlar jag på mitt egna förnuft.

Även det jag råkat ut för finns väldokumenterat och det är inget avvikande i det som hänt egentligen. Har bara fastnat och ser en naturlig förklaring till det också. Så fort jag börjat gå över i en ny fas så händer något som puttar mig tillbaka. Till det pandemin som gjorde att jag inte kunde använda mig av mina vanliga strategier. Hänvisar till KBT och har ju skrivit så mycket om min erfarenhet av det. Har inte träffat någon som lyssnat utan mer skickar över papper där det står att drick en kopp kaffe och ta en promenad. Då jag förklarar att jag testat det redan så får jag som svar att jag gör fel eller inte vill, Ni som dyrkar KBT, kan någon av er visa mig hur jag ska dricka kaffet på rätt sätt?

Ja så som vården bemött mig så är det ett rejält knytnävsslag i magen.

Kramar Madde

Dagens fråga hos Madeleine. och visst är det roliga att läsa om positiva saker än negativa? Idag ska vi prata om ett leende upp till öronen. Finns så mycket att skriva här, men dessa små liven får mig alltid att le. ( ja, alla tre barnbarnen) Vem trodde att man skulle älska dom så mycket? Livets efterrätt som alla pratar om är en underdrift helt klart. De lyser upp mitt liv varenda dag. Är så tacksam över att jag får vara delaktig i deras liv så mycket och får följa dom i deras vardag.

Vad får dig att le lite extra?

Kramar Madde

Godmorgon. Efter att jag hämtat ut min kvast och flugit hem så var det dags för veckans idol. Hade tur som fick en extra ledig fredagkväll då det blev ett byte. Är helt klart nöjd med det. Fredagskvällar är mysiga att vara hemma.

Åkte rätt idol ut? Jag tyckte nog inte det. Caroline har varit en av mina favoriter, men har tyvärr inte hållit hela vägen. Har inte ändrat mig då det kommer till bottenstriden. Borde vara Ida eller Ruby nästa gång.

Vilka var bäst igår då? Klara var amazing, men fortfarande. Nike är min favorit, tätt följt av Sebastian. Albin höjer sig hela tiden måste jag säga.

Mina topp 3 är Sebastian, Nike och Klara nu, tätt följt av Albin och Julien. Får se om jag får rätt nu att dessa blir topp 5. Kan ju ändra sig under tid.

Kramar Madde

Det blev ett halvspontant besök på halloween på liseberg idag. Vi ska dit med barnbarn nästa helg, men ville se vuxenavdelningen på kvällen. Går ju inte dit med små barn då skådespelarna kommer.

Så fort man kommer in är det mängder med pumpor och dom har ju gjort det så fint. Vilket jobb, på så kort tid.

Vi åkte direkt efter att min man kom hem från jobbet, så det fick bli middag på tyrolen. Passade på att äta innan det blev för mycket folk på ställena. Vi valde varsin snitsel och den var helt ok. Det är ju väldigt mysigt där och tror att just den restaurangen är den som hängt med längst. Det byts ju namn på ställena regelbundet, men Tyrolen kan man lita på.

Under flera år vandrade det runt zombies i det här området men nu har det förnyats. Vålnader hade tagit över. Först såg vi bara statyerna, men då vi kom tillbaka hade dessa varelser tagit över. Först stod dom bara på ett ställe för att senare ta sig runt bland oss dödliga. Brukar tycka att sådant här är läskigt, men klarade det riktigt bra. Snyggt gjort.

Mitt favoritområde. Circus Bizarr. Är man inte rädd för clowner innan så blir man det efteråt. Ja Liseberg vill inte ha nya besökare hihi. Gick runt en stund innan vi gav upp. Vi ska ju dit om en vecka igen. Ja, man tittade sig över axeln hela tiden då man gick runt där för rätt om det var så stod det någon där bara och tittade.

Man kan alltid diskutera om man ska ha allt det här då vi har brist på el, inte bara i Sverige utan många länder säger samma sak. Vi reagerade på att ljusen inte var tända då vi kom utan sattes på då mörkret föll. Tidigare år har det varit ljus precis överallt, men många ställen var släckta. Kändes ändå bra då dom hittat en medelväg så vi kan få gå, men man tänker till då det kommer att spara.

Kramar Madde

Känner att det har varit så mycket depp här på bloggen. Skriver ju gärna utefter hur jag mår, men ibland så orkar jag ju inte ens med det själv. Därför tänker jag tolka Madeleines utmaning med en tår i ögat på ett helt annat sätt. Inget mer depp idag.

När jag skrattar, så forsar alltid tårarna på mig. Nu är det inte bara en utan mängder med tårar kommer varenda gång. En av anledningarna till att jag har så lite make up på mig. Det sitter ju nere vid kinderna ändå.

Samtidigt, visst är det härligt då någon skrattar så tårarna sprutar? Att man faktiskt vågar släppa loss allt och bara låta känslorna flöda?

I morgon ska vi prata om leenden.

Kramar Madde