Som jag skrev om tidigare så blev det en lång dag igår. Vi startade dagen med en tur till Liseberg. Mötte upp dotter med familj och en kompis till barnbarnet för en dag på just liseberg. Tjejerna var så taggade och det kan ju bli lite mycket ibland. I år hade dom en bokstavsjakt för alla barn under 12 år. Man skulle leta bokstäver och sen få till ett ord. Klarade man det fick man en liten godispåse. Barnen var så engagerade. Så roligt att se hur dom letade bokstäver och var så duktiga att skriva ner dom.
Mitt barnbarn är lite rolig. Hon tyckte kaninerna var lite läskiga, men tjatade om att få se zombies. Vi gick över till spöksidan, innan skådespelarna kom dit. Lite skrämmande saker finns ju kvar, men där var hon lugn. Konstiga barn.
Vi åt middag på järnvägsrestaurangen. Blev lite besviken för första gången där. Först lång kö och det kan ju ingen styra över. Däremot tog det lång tid för oss att få beställa, att få maten och sen kändes det som om dom vill bli av med en fort. Lite tråkigt.
Annars var allt bra och både jag och dottern vann varsin stjärnvinst. Jag som ska undvika sött. Blir en stor utmaning för mig.
Vi avslutade dagen med konsert på Scandinavien. Crossroads tittade vi på. 4 duktiga artister, Jessica Andersson. Mariette Hansson, Bruno Mitzogiannis och Peter Johansson sjunger klassiska rocklåtar tillsammans med en symfoniorkester.
Det var ingen större show utan bara mäktig musik. Vi kände igen allt och vissa magiska stunder fanns där. Något som drar ner betyget är att det var strul med tekniken under första delen.
Vi beställde biljetter rätt så sent, och vi trodde att vi beställde biljetter högre upp. Visst ville vi sitta där vi satt, men priset styr ju lite också. Platserna var ju så bra och alltid roligt med en positiv överraskning eller hur?
Då vi kom hem efter 22 var jag så galet trött. Hade ont precis överallt och fötterna svullnade. Allt är en balansgång vad jag klarar och inte klarar just nu.
Godmorgon alla. Blev lite sent inlägg, men sov lite längre än vad jag brukar. Mer om det sen. Nu ska jag fortsätta med Madeleines bloggutmaning och idag ska vi prata om en barnbok.
Som författare. Astrids Lindgren, Alla hennes böcker är fantastiska men nu tänkte jag prata om min favoritbok av alla hennes. Bröderna Lejonhjärta. Har nog haft den som favorit sen den kom ut 1973. Lite fantasy för barn, men som ändå tar upp ett svårt ämne. Döden.
Jonatan och Karl Lejon bor med sin ensamstående mamma. Hon jobbar hårt för att kunna försörja sina barn. Karl, även kallad Skorpan av sin äldre bror som tar så mycket ansvar för sin sjuka lillebror.
En dag börjar det brinna i deras lägenhet. Jonatan beslutar att hoppa tillsammans med sin bror. Han överlever inte, men räddar livet på sin bror. Många saknar den vackre Jonatan och hans lärare skrev att han borde heta Lejonhjärta efter hans mod. Precis innan han dör säger han till sin bror att dom synd i Nangijala. Skorpan tror att det bara är en saga, precis som så många andra som han berättat.
Ett tag senare somnar även Skorpan in, och bröderna återförenas i just Nangijala. Tyvärr är inte alla sagor goda, och de får vara med om sagor som är hemskare än vad många kan föreställa sig. Trots alla hemskheter är den så fint skriven och fungerar även för lite mindre barn.
I morgon är ämnet jag hittade en… och jag… Den är lite kryptisk?
Vi fortsätter väl med Madeleines bloggutmaning och idag är det visst internationella capslooksdagen. Hon undrade om den sitter fel ellerinte. Har egentligen inte tänkt på det så mycket, men visst är den lätt att komma åt? Blir lite svårt då man ska skriva in lösenord och man vet att man skriver rätt, men så har man kommit åt den.
Ännu roligare är att precis då jag tänkte skriva inlägget svarade jag på en kommentar och detta var på. Tog ett bra tag innan jag upptäckte det. Tur jag inte hann skicka iväg svaret.
Hur känner ni för den? Sitter det rätt eller inte?
Godmorgon alla. Då var jag inne på 1177 och kollade upp mina provsvar samt vad läkaren skrivit. Hans diagnos var fetma. Ja, jag vet att jag är fet, men tyckte det förenklades lite. För inte hade allt hänt som har hänt i mitt i mitt liv om jag var smal? För visst är det så att smala människor hanterar stress på ett annorlunda sätt? Blir bara patetiskt.
Nu vill inte jag försvara min övervikt på något sätt alls. Det är inte bra, och vill absolut inte förringa det på alls. Jag hade en plan men den förkastades av min förra läkare. Det var ju inte bra alls. Just nu äter jag extremt fel, men för att för huvud taget klara av att åka till jobbet så är det snabba kolhydrater. Två timmar per dag ca är jag pigg och alert. Det är typ resan till jobbet, byta om, läsa dokumentationen och sen åka hem igen. Jag har förklarat detta om och om igen men ingen lyssnar. Orkar du inte, knapra lyckopiller eller ta en kopp kaffe. Gäller att tänka positivt här.
Min förra läkare var duktig på att sätta diagnoser, och prickade in saker som jag inte ens tagit upp. Klarade av att se orsak och verkan. Däremot krockade vi rejält då det kom till lösningen av problemet. Han skrev bl.a myalgi något som faktiskt blodproverna bekräftade efter att jag tittat på dom och tagit reda på vad det stod för. Har en inflammation i kroppen. Fötterna svullnar, och har en galen värk i kroppen. Går knappt ta på mig utan att det gör ont.
Mycket har gått åt helt fel håll. Under ca två år kom jag inte ens i in i köket för att kunna laga mat då min man satt där och jobbade. Vet inte hur många gånger jag förklarat att han jobbar dagar och sitter i köket. Några frågade om han kunde sitta någon annanstans. Visst, han kunde sitta i vardagsrummet i soffan. Definitivt inte bra arbetsställning och jag blev hänvisad till en stol i köket. Ja ni ser. Då allt sådant börjar rätta till sig så kom nästa smäll med min far och det var precis där och då så sa det stopp för mig. Och precis i samma veva började varenda läkare bråka.
Hade det inte varit för att jag såg samma mönster för andra också så hade jag nog börjat tvivla på mig själv. Tror fortfarande att det ligger på vården och inte patienten, Kan ju vara så att dom är slutkörda efter pandemin precis som många andra är eller så har vår fd sosseregering gett konstiga direktiv igen. Inte första gången i så fall.
Just nu så känns allt bara jobbigt, och visst, kan gå ner i tid. Förlorar grymma pengar
på det, och vad kommer åka då? Träningskortet och maten. Med andra ord kommer inte det hjälpa alls.
Inget av detta är behjälpligt, utan får mig bara att känna mig ännu sämre.
Men samtidigt. Det som inte dödar, härdar. Man kommer ut ur allt starkare.
Längesen jag körde detta, men idag kändes det som en bra dag att göra det på. Har verkligen saknat det, Fikan fick bli på jobbet då det var önskemålet på en hemmadag, Var inte så svårövertalad. Så trevligt att komma ut, och längesen jag jobbade det här passet. Vi båda valde en vaniljbulle som dom kallade solöga. Visst är det ett passande namn? Bullen var verkligen god. Så god bulle. Ofta kan dom bli lite torra, men inte här inte. Helt klart värd varenda krona. Ofta tar jag fikan själv, men nu med lite sällskap. Alltid trevligare.
Fredagspresent.
Är ensam hemma ikväll, och tänkte kosta på mig något gott. Gick in på pralinboden, och köpte mig tre praliner. Visst är det något extra att äta sådana här, lite lyxigare varianter. Värt varenda krona. tycker jag. Sådan skillnad mot billigt lösgodis. Känns ju lite speciellt att få välja ut de där som lockar lite extra. Fick en flashback från då man var liten och gick till gotteaffären. Ni vet, en sådan och en sådan och sen frågade man hur mycket man handlat för. Tänk vilka minnen som kommer upp då man sitter här och skriver.
Fredagsfokus
Visste ni att det är champagnens dag idag? Hörde det på radion på jobbet och jag en kollega började prata om det. Hon kände av fjärde dosen och jag är alltid seg och ensam hemma ikväll. Vi skojade om att vi skulle ha AW med champagne via facetime. Efter jobbet så åkte jag ner och köpte en liten flaska jeanmaire. En otroligt prisvärd champagne. Var positivt överraskad och har köpt den ett par gånger efter det. Samtidigt var det där pralinerna kom in. Choklad och champagne, vem kan motstå det?
Det här blev mina FFF, och känns som en riktigt lyxig sådan, men det är jag värd, eller vad säger ni?
Det var frågan hos Madeleine idag. Mitt svar är enkelt… husdjur. Kanske inte fyllt av, men visst fylls hemmet av kärlek då man har dessa små hårbollar hemma?
Det här är vår lilla allergibomb, men så svårt att göra oss av med henne. Så mycket kärlek, och man är aldrig ensam.
Sen är jag mer hundmänniska, och just en hund saknar jag så otroligt mycket. Går inte en ända dag utan att jag längtar efter just det. Tyvärr vill inte min man ha en och det blir ju svårt då man inte är överens.
Katten har hängt med sen innan vi flyttade ihop så där hade han inte så mycket att säga till om.
Jag förstår att alla inte kan ha ett djur hemma, men något jag har extremt svårt för är då någon inte tycker om djur. Hur kan man inte tycka om dom? Att man är allergisk eller rädd är en sak, men tycka om något annat.
Är så glad över att mina barnbarn är sådana djurvänner. Tyvärr är den äldsta riktigt allergisk mot just hennes favoritdjur, katt. Hon har så svårt att låta bli, men blir sjuk framförallt hos oss.
Mellansessan. Även hon har katt som favoritdjur, men hennes mamma gillar mest hundar, så nu har dom en ,,,, katt. Den kärleken mellan dom två alltså. Dom kan inte låta bli varandra, och är alltid ihop då hon är hemma.
Yngsta vet jag egentligen inte. Hon har en kanin som hon älskar. och visst gillar hon vår katt. Hon kanske är lite mer försiktig, men fortfarande. Så stor djurvän.
Tänkte prata lite om KBT igen. Jag vet att jag varit negativ, men just nu vill jag inget hellre än att må bra och få tillbaka min energi. Jag har helt klart för mig varför, och har försökt själv utefter den kunskapen jag har att få till det. Tyvärr motarbetad av vården.
Dom skickar mig på KBT det ända som ”enligt forskning” hjälper. Är inne på mitt första steg nu.
Mitt grundproblem är att det hänt alldeles för mycket på för kort tid. Varenda gång jag tagit ett steg fram så har något nytt hänt och har fått börja om. Till slut rann det över. Och ja…. Jag har bett om hjälp, och nej jag har inte kunnat strunta i det för då hade inte pappa varit begraven ännu.
Målet är att kunna förändra det jag vill förändra. Japp, om jag dricker en kopp kaffe nu, hade mitt barnbarns pappa varit vid liv då? Hade pappas bouppteckning varit gjord då? Hade pappa varit begravd då? Nja tror inte det. Det är inte så enkelt.
Jag kanske ska be er läsare om tips.
Det enklaste. När pappa gick bort, det som faktiskt fick droppen att rinna över. Hur skulle jag agerat?
Var det fel av mig att sitta och vaka sista dygnen? Skulle jag lämnat honom ensam då? Var därifrån ca 45 minuter på tre dygn och det enbart för att köpa nya underkläder, och lite mat. Då satt min dotter vak.
Skulle jag struntat i att få till en begravning? Ingen av mina syskon förstod att det behövdes göras. Jag bad om hjälp med musik osv, men dom visste inte.
Skulle jag struntat i att fixa bouppteckningen? Det fanns inga pengar i dödsboet till en jurist, eller skulle jag bekostat det av egna pengar då mina syskon inte känner för att betala. Vad skulle jag gjort annorlunda?
Jag gjorde detta för att någon var tvungen att följa lagen.
Japp, jag undviker att göra saker då jag är så trött. Terapeuten påstår att man ska göra ändå, Det gör jag. Var på bokmässa. Grät av smärta då jag kom hem, och sen somnade jag och sov hela natten. Någon som har ett bra förslag på vad jag skulle gjort istället? Men då vänder dom det till att jag inte vill Anledningen är att jag inte orkar. Jag vill inget hellre,
Nu ska vi formulera målet. Jag vill få tillbaka min energi,
Deras förslag är byt jobb… ok.. Jag ska säga upp ett jobb som jag älskar för att göra något jag inte vill? Vart är logiken? All min energi går åt till att inte göra fel eller glömma något viktigt. Resten måste jag släppa. Undviker kollegorna, inte för att jag vill utan för jag inte orkar.
Gör saker som är kul… Absolut, Men när all energi går åt till att inte orsaka en olycka på vägen då man ska dit, eller då all energi går åt till att hänga med i samtalet så blir det inte roligt. Jag är totalt utmattad och har inte fått ut någonting av det. Det ger ingen energi alls.
Jag vet vad som är roligt, jag tvingar mig ut, men det är orken, inte viljan som spökar.
Nästa steg. Smarta mål, något jag alltid har med mig i mitt sätt att tänka. Ibland måste målen vara så små så man fixar det på en dag, ibland kan målen vara lite mer långsiktiga.
Däremot vet jag inte vad hen var ute efter just nu. Tog att jag måste duscha och gå till jobbet. Det är det ända specifika jag kunde komma på. Kommer säkert få klagomål på det valet, men jag har ingen aning. Kan någon av er komma med ett tips på ett smart mål?
Alla kanske inte vet vad smarta mål är? Ett riktigt bra verktyg för att komma framåt.
Specifikt, Mätbart Accepterat Realistiskt Tidsbestämt För att ett mål ska vara SMART ska alla delar vara uppfyllt. Då det kommer till A har jag lärt mig angeläget och tar vi ett SMARTa mål är det sista accepterat. Det finns ju variationer i allt.
Känns som om vården fokuserar på fel saker, KBT är t,ex en fast mall, och den kan man inte gå utanför. Orsaken är totalt oviktig. Lösningen är detsamma för allt.
Jag tror mer på att jobba med orsaken, och det är där man måste jobba på, Ska ta ett väldigt enkelt exempel.
Du har ett jobb där du borrar varje dag. Varje dag borrar du dig i fingret. Enl KBT ska du sätta på ett plåster och fortsätta borra. Enligt mig måste du se VARFÖR du borrade dig i fingret varje dag och ändra där. Klart att våra synsätt krockar.
Ja får se om jag får något svar i dag, och vad jag gör för fel nu.
Ja enligt läkaren så är fixeringen min feta kropp, inte VARFÖR mat och motion inte fungerar. Hade ju en lösning på det också, men näää den var fel.
Dagens fråga från Madeleine. Visst tänker man på politik då det kommer till det påståendet? Jag var likadan, men tänkte om efter att ha kikat in hos just Madeleine.
Tänkte direkt på David Bowie som jag i alla år trodde hade olika färg på ögonen, Var helt säker på det fram till idag då jag googlade lite på just det. Då det kommer ti David Bowie hade han blå ögon men hade anisokoria, Förstår jag det hela rätt så beror det på olika stora pupiller vilket gör att det ser ut som om ögonen har olika färger. Rätt häftigt egentligen. Tänk vad man lär sig då man bloggar och vill skriva lite andra inlägg.
Tänk vilka vändningar ett inlägg kan få. Från att det skulle vara politiskt så blev inlägget medicinsk och jag fick lära mig något nytt.
Då har jag nyss kommit hem ifrån vårdcentralen då jag sökte för min galna trötthet. Vet inte om jag blev så mycket klokare på det. Berättade att jag var galet trött och att vardagen inte fungerar för det. Visst att han måste fråga, och men det blir som ett mantra för mig då jag svarar på frågorna.
Ja, jag är galet trött. Somnade då jag åt lunch på jobbet, och orkar inte med en hel dag. Nej, jag gör ingenting annat hemma än äter, skiter och sover. Jo jag tycker det finns roliga saker att göra, och det är inte det jag söker för. Jag söker för att jag inte orkar.
Ja, jag är fet. Det beror på att jag måste ha snabba kolhydrater för att vara så pass pigg att jag klarar av att köra hem. Ja, jag vet att det inte är bra. Nej, jag vet inte hur jag ska lösa det. Därför är jag här. Jag har försökt gå ner i vikt, och ja jag har knaprat bantningspiller. Tyvärr gick jag upp 7 kilo på dom under en månads tid och dom jävla kilona går inte att få bort.
Ja, jag har pratat med psykologer, Flera gånger och flera stycken. Nej det funkar inte för KBT fungerar inte. Berättar för dom vad som tynger mig, men det ska man inte göra utan fokusera på nuet. Nej, det har inte hänt något jobbigt sista timmen., Ja, jag vet motion är bra, ja, jag vet att det är bra att vara social, och ja, jag vet att det funkar med en kopp kaffe och sätta sig ner om man springer runt och vägrar sitta. Men nej. jag har inte så många vänner att ringa till och prata. Har man inte det och det inte fungerar med en kopp kaffe så kan dom inte hjälpa mig. För visst vet varenda en som läser detta att man mår bättre av att äta regelbundet, och att röra på sig, eller umgås med vänner???? Det är liksom ingen raketforskning.,
Ja, jag har pratat med fysioterapeut. och nej, De kan inte hjälpa mig då jag redan utövar yoga och tar promenader. Det sista är något jag ska undvika enl ett annat proffs, då jag har sådan värk i kroppen.
Och till sist nej,,, jag vet inte vilka prover ni ska ta på mig, för det utgår jag ifrån att du som läkare ska ha koll på, inte jag som patient.
Jag vet inte hur jag ska göra för att göra rätt. Ber jag om hjälp vill jag inte vara med i min egen rehabilitering. Säger jag vad jag behöver och har löst det så sätter sig läkarna på tvären för det är fel. Frågar jag vad jag ska göra istället är det mitt ansvar att komma på det.
Och till sist. Jag har bytt vårdcentral vid så många tillfällen så det ligger väl mig till last för jag blir en besvärlig patient. Moment 22 och mitt i detta står jag och vill bara må bra.
Godmorgon alla. Då jag var liten samlade jag på… var Madeleines fråga idag. Jag fick allt tänka till då det kom till det.
Frimärken
Det första jag kom på var frimärken. Då jag var liten kunde man köpa storpack med använda frimärken som jag sorterade in i album. Likaså ångade jag loss frimärken från brev och kort för att kunna spara på dom. Det var innan sociala medier tiden så man skrev till varandra och hade brevvänner över hela världen. Har inte kvar detta, men tvivlar på att det skulle vara värt något idag. Allt var ju massproducerat. Samtidigt, någon dyrgrip kanske hade följt med. Vem vet.
Samlarbilder.
Någonstans vill jag minnas att jag hade samlarbilder. Kommer inte ihåg vad för några, men att dom fanns. Tänk vad minnes sviker en. Samtidigt så varierade man sig så mycket som barn, Tröttnade ofta fort och trenderna kom och gick.
Bokmärken
Ja det samlade väl de flesta barn på i min ålder. De allra finaste var de med glitter på. För visst samlade man på olika motiv där också, Änglar brukar vara populära. Minns de små med olika färger på vingarna? Rosa och blå kom upp direkt. Vilken nostalgitripp det blev direkt. Ju mer jag skriver, ju mer kommer jag ihåg. Är det något barn idag samlar på tro?
Får nog åka ner till stan och titta om jag hittar något. Fina julklappar och intresset kan komma då dom får det. Finns ju ett par affärer som har lite finare äldre saker här i stan. Klart tjejerna ska ha bokmärken.
Böcker.
Minns ni Wahlströms ungdomsböcker? Framförallt Kittyböckerna? De samlade jag också på. Tror de flesta har läst dom också. Tror jag hade alla i alla fall de som kom ut då jag var ung. Då jag googlade visade det sig att just Kittyböckerna utgavs fram till 2010. Ja för 12 år sen läste jag inte några ungdomsböcker. Samlade även på serien om Syster Barton. Sjuksköterskan man fick följa. I min omgivning var jag nog rätt ensam om att läsa just den serien.
Blir säkert en liten nostalgitripp för många här, och flera minnen väcks till liv.
I morgon är ämnet ett blått, och ett brunt… Tankarna för nog flera av oss till dagens regering,
