Ja just nu är jag väldigt fäst vid mina änglatarot och hittills har det varit läskigt vad dom visar. Mycket eldkort (stavar) och även andra lekar bekräftar vad änglataroten visar.
Jag vet vad jag behöver och vill ja det kanske är så efter en turbulent tid då jag har börjat tvivla på mig själv,
Tarotkorten visar att jag måste prioritera om och tänka mer på vad jag behöver och mår bra av. Änglakorten stärker upp det budskapet, likaså kortet jag drog hos min kusin igår.
Igår talade jag om att jag kommer ta en del semester i januari, februari och mars. Är bitter på att jag ska behöva ta semester för att bli frisk då man borde få sjukpenning istället. Och nej det är inte FK som nekar mig utan läkarna tror inte på mig. Ännu bittrare blir jag av att se andra få hur mycket som helst… Men visst är det så att en läkare aldrig har fel? Det är jag som har hittat på allt och inte klarar av att tänka positivt.
Fullmåne
Brukar aldrig vara påverkad av fullmånen, men tidigare visade något kort att det var något med en måne jag skulle dras till Lite läskigt igen. Min kusin kände till en som har mån meditationer. Har aldrig varit på något sådant, men är inte negativ till det heller. Sagt och gjort, åkte med dit och var nog en lite speciell upplevelse. Dåligt,,, nä men annorlunda mot vad jag är van med.
Jag använder mig gärna av korten, yogan, vanlig meditation ( ja, jag har upplevt så häftiga saker under meditationer) osv. Många uppfattar mig som flummig, men är nog väldigt jordnära i allt trots allt.
Är väldigt intresserad av midvintermeditationen.. Det är ju trots allt lite mäktigt.
Ja vi får se vad den här parallella värden kan erbjuda, går trots allt in med ett öppet sinne.
Måsta verkligen tipsa om den här novellen. Elina Kangas debutnovell, och en kvinna jag följt på sociala medier under ett par års tid. Kolla gärna in hennes blogg då man får lära känna hela hennes familj. Hon har delat med sig av sitt skrivande till oss lärare från första början och självklart vill man lyssna på hennes debut.
Vi får Natalie, en kvinna som skapar en app där personer kan söka bl.a sexuella kontakter. Allt sker i mörka rum just för att man inte ska kunna se den andre utan bara döma på handlingen. Man får inte prata med varandra under tiden. Deras tanke är att man ska kunna söka närhet utan att bli dömd av hur någon ser ut som. Tanken är god.
Journalisten Samuel får nys på detta och drevet är igång. Många tycker det är så fruktansvärt och driver folk in i otrohet. Media är inte sena att haka på.
Natalie blir övertalas av en kollega att testa på då hon saknar närhet. Egentligen vill hon inte, men går med på det ändå vilket blir en positiv överraskning
Hela novellen är sensuell, sexuell, men samtidigt med ett allvar bakom,
Jag har nog aldrig lyssnat på en erotisk novell tidigare, och hade ingen aning om vad som väntade mig. Märks ändå att det är en kvinna som ligger bakom den då allt ändå blir vackert Gå in och lyssna på den, och den finns där ljudböcker finns. själv lyssnade jag på nextory.
Konstig fråga kanske, men under boozt pratades det om just tacksamhet. Säg tack hundra gånger per dag. Jag som ändå har lätt att säga tack är inte uppe i den summan, men visst är det bra att ha det tänket.
Tror inte alls det handlar om att säga tack utan att mena det, utan mer om att vi ska se alla de små sakerna i livet. För visst mår man bättre själv då någon tackar då man håller upp en dörr, eller hjälper någon med nåt?
Nästa steg är nog svårare. Hur ofta tackar du dig själv? En klapp på axeln då du klarar något? Tackar dig för du tar dig tid att vara i nuet, en stund på mattan eller för att du tackade dig för att du gjorde något roligt?
Mycket av det tänket får jag med mig i yogan, och det är inte helt enkelt. Nu talar vi inte om att bli självgoda utan bara om att vara snälla mot oss själva. Blir själv väldigt less på människor som tror att JAG är universums mittpunkt.
Ska vi komma överens om att idag så ska vi tacka oss själva lite mer och skriv gärna vad du tackar dig själv för idag?
Har ni testat årets glögg? Visst hör glögg till julen, och ett glas då och då är så galet gott. Däremot brukar inte en hel flaska ens gå åt hemma hos oss såvida vi inte har glöggfest. Däremot har jag hittat en glögg helt klart i min smak i år. Årets glögg 22 är så galet god.
New Orleans är temat för i år. Jazztoner, En väldigt fruktig glögg, men ändå en touch av de traditionella glöggsmakerna.
Vad tyckte jag?
För att inte vara glöggälskare, och för att definitivt inte gilla vitvinsglögg så är det förvånansvärt att jag bara älskar den här glöggen. Det kommer nog bli en flaska till tror jag. Så otroligt god säger jag bara. Helt klart en glögg i min smak. Var mer mjukare toner i den, fruktigare. Helt klart en favorit måste jag säga.
Letade lite serveringstips och naturligtvis kan den serveras varm på traditionellt sätt, men den ska visst passa utmärkt som glubbel också. Dvs du blandar den med lite mousserande vin. Det måste helt klart testas.
Kom ni ihåg att jag pratade om föreläsningen på boozt? Hur man når dit man vill? Så mycket stämde in på hur jag känner och även vad som hände den gången jag lyckades. Huret tror jag de flesta kan, men den svårare biten är nog varför. Många bantar för att bli smala t.ex. Är inte det lite luddigt egentligen. Man sätter upp en måvikt, men varför just den vikten?
Samtidigt kan för stora mål vara svåra att uppnå. Det kan ta så lång tid och många tröttnar under tiden. Försök hela tiden att ta små, små steg åt rätt håll. Små delmål för att hela tiden få känna ett lyckande. Här kommer SMARTa mål in. Den här veckan har jag satt ett väldigt lågt mål. Jag ska ta mig till hagabadet. Har inte varit där sen semester och jag brakade. Har inte orkat. Jag vill, men orken finns där inte.
Det är så orealistiskt att tro att jag ska köra värsta passet på gymmet tre dagar. Det är helt klart dömt att misslyckas. Jag har satt målet att jag ska komma dit en gång. För många är det extremt lite, även för mig. Däremot är mitt varför att jag ska mig över tröskeln och ta mig dit.
Uppfyller det alla kriterier för att vara ett SMART mål då? Är det specifikt, mätbart, angeläget, realistiskt och tidsbegränsat? Ja, har uppfyllt allt där.
Varför?
Ja det är ju trots allt den viktigaste av alla frågor. Mitt varför är måendet. Jag vill orka röra mig, knyta skorna, vara aktiv. Jag vill orka vara en rolig mormor åt mina älskade barnbarn,
Jag vill även få ner mitt blodtryck till en mer normal nivå. Att det skenar beror enbart på min livsstil. Så enkelt är det. Vill förhindra andra sjukdomar som kan komma av en dålig livsstil
Jag vill må bra psykiskt. Har testat allt som jag skrev om igår, men fysisk aktivitet är nog det bästa mot psykisk ohälsa. Synd att inte den traditionella vården tar det mer på allvar. Visst, du kan få ett FaR recept, men det ger kanske inte så mycket. Du kan gå till en fysioterapeut, men det är mer snällt. Tror dom är fantastiska vid skador mm. Likaså om du aldrig tränat.
Här står jag nu
Nuläget är alltid bra att utgå ifrån. Likaså att aldrig jämföra sig med någon annan. Vi alla är olika, har olika mål och olika förutsättningar. Vi har även olika bagage med oss. Ryggsäcken kan vara olika tung att bära.
Vet att vikten är så oviktig egentligen, men tar med den ändå. Just nu stod den på 103.2. Det är alldeles för mycket och blir lite less på folk som hela tiden ska försvara en kraftig övervikt. Det finns inga försvar för det. En övervikt är farlig att bära på. Däremot är det aldrig OK att håna någon för det, att särbehandla osv. Märker det så tydligt själv. då jag var normalviktig blir man behandlad på ett helt annat sätt. Skrämmande.
Blodtrycket. Har haft bra verkan på mina mediciner, men nu är det inte riktigt så. Det lättaste har varit att höja dosen, men jag är inte riktigt där. Det är den enklaste vägen, men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Igår låg det på 146/101 vilket är på tok för högt. Det ska jag hålla mer koll på och viktigare än vikten egentligen.
Här är anledningen till att jag inte fick någon sovmorgon igår heller. Strax efter sju kom den blivande mamman hit och vi tog vår bil till Ullared och det där gula varuhuset som alla har en relation till. Ingen åker dig, men ändå är det så mycket folk så man knappt kommer in ibland. Jag hade ju redan handlat julklappar och bebisgrejer, men dottern behövde handla lite åt sig. Har ju skjutit på detta fram tills babyshowern var över för att hon skulle slippa köpa dubbelt av mycket.
Att synas i mörkret.
Då dottern kom var hon lite irriterad. Hon hade nästan missat en totalt svartklädd människa utan reflexer som precis gått över gatan. Har också tänkt på hur dåliga vi alla är på att använda det i stan. Ute på landet är man noga med reflexvästar, ficklampor mm, men i stan tror alla att man syns för det finns gatlampor. Kan ju säga att nej, det gör man inte. Därför fick några följa med hem. Hitta en liten chic som man kan hänga på jackfickan, och köpte även sådana som man kan fästa på t,ex armar eller ben. Klagar jag på andra, måste jag ju föregå med gott exempel själv.
Nya sockar, och även lite till jobbet
Vi har ju sovande jour, och har inte haft någon pyjamas på jobbet, men nu ändrade jag på det. Skönt att ha på sig ifall man behöver kliva upp, och slipper då att klä på mig byxor mm ifall larmen går. Tänkte även ha sockar speciellt på jobbet, något jag inte haft tidigare. Känns trots allt bättre, och tvätta dom där.
Är ju svag för strumpor med roliga mönster på och det hänger ihop med då jag jobbade på fritids/kortids inom LSS. Så bra att bryta med, och till slut blev det en grej. Vad har Madde för sockar idag tro? Roliga färger, mönster mm. Snyggt,, nä, men väldigt pedagogiskt. Lågaffektivt, och bra sätt att ändra fokus. Funkar säkert på små barn också.
Jul inifrån och ut.
Även min man fick ju lite presenter. Klart han ska ha lussebullar både på fötterna och det allra heligaste. Passar ju hans jobb också ”fixar deg om någon har en bulle i ugnen” Ja, då dottern gifte sig hade dom en liten presentation av alla som var där, Då min man jobbar på gravidationspenning på FK så skrev dom just detta. Lite kul faktiskt. Jag hade gott ner mycket i vikt precis innan så jag bloggade friskt. Syrran på röntgen var en uska som såg rätt igenom dig.
Ja nu hamnade vi i bröllopsprogram trots att inlägget handlade om lite inköp från Gekås. Som det kan bli.
Åh, det här blev lite läskigt, Drog ett kort, och fotade det för att kunna peppa er andra. Då jag skulle lägga upp det här var det kortet bara borta, och förra veckans kom upp hela tiden. Gick verkligen inte att få upp det sista. Kanske ska lyssna på det också och passar in i resten av mina kort. Checka in hos er själva istället för omvärden. Det tåls att tänka på.
Veckans kort då? För visst tror vi på mirakel? Och visst kommer det då vi minst förväntar oss det? Tänk om vi skulle tänka tvärtom? Vara mer öppna för det som händer runt omkring oss? För händer inget kanske vi stänger in oss själva lite för mycket? Dags att öppna upp och se vad universum erbjuder oss?
Får jag utmana er lite? Se er omkring, och upptäck miraklen som sker här och nu. Skriv upp och dela gärna med er till oss andra. Sprida lite positiv energi omkring oss.
Dags att prioritera om
Läste ni mitt förra inlägg? Jag lovar er, drog kortet efteråt. Det här är så läskigt måste jag säga, men det här kortet bekräftar precis det jag hade problem med sist.
Mycket eldkort eller stavar som det är i den traditionella leken. Arbete, idéer självförverkligande, tio i eld pratar om att för mycket arbete, då jag prioriterar lite fel. Allt leder till en stressreaktion och jag har tappat fokus på det son är viktigt. Jag måste tänka om för att klara av det jag borde för att få må bra själv.
Det jag såg först var som jag tolkade det änglavingar, beskydd. Det kommer att bli bra.
Tio i stavar som är orginallekens tolkning. Jag har jobbat för mycket, tagit för mycket ansvar och har nu hamnat i en svårhanterlig situation. Det pratas också om min rädsla att dumpas, straffas mm vilket gör att jag håller inne mina känslor allt för mycket. Det är så träffande så jag är jag blir mörkrädd.
Ja ni som känner mig förstår precis allt.
Babyshower
Kom ni ihåg vad jag skrev om korten i förra veckan? Om inte så läs om det här Skrev om att korten kan stå för graviditet, familjebildning mm. I lördags hade vi en enkel babyshower för den blivande mamman innan halloweenkalaset. Stor överraskning, med lite bra att ha presenter och den obligatoriska blöjtårtan. Som hon sa. Helt plötsligt blev det verklighet på ett helt annat sätt, och även dottern tyckte det var kul. Blöjtårtan var allt spännande. Mellansessan är så glad över att få en lillkusin till och hon var så engagerad i att hjälpa till. Rullade ihop blöjorna, och valde även gosedjuret som var med. Kortet stämde, Till det finns det mer saker som stämmer, men tar det lite senare…
Godmorgon. Har ni sovit gott? Jag var ju galet trött och somnade väldigt snabbt efter att jag lagt huvudet på kudden. Sov ända till 6 i morse och det är länge för att vara mig. Jag är ju alltid uppe tidigt.
Jag har ju gnällt över mitt mående under allt för lång tid, och jag har verkligen försökt få hjälp. Jag har varit hos X antal läkare, och har nog stämpeln på mig att jag är en gnällig subba. Deras råd har varit gå till en fysioterapeut eller psykolog.
Jag har varit hos en fysioterapeut som var helt fantastisk. Henne skulle jag välja utan tvekan ifall jag var i behov av det vid något annat tillfälle. Tyvärr kunde hon inte tipsa om mer saker än vad jag redan gjorde. Så skönt med en medkännande vårdpersonal och som inte blir kränkt av att jag redan visste.
Har gått hos X antal KBT terapeuter och jag kan för mitt liv inte förstå hypen med det. Jag vill inte klanka ner på någon som blir hjälpt, men jag förstår verkligen inte. Allt det som säger använder jag mig av redan och fått till mig via yogan. inget är nytt. Då jag påpekar det så blir varenda en så kränkta och lägger skulden på att jag inte vill eller att jag inte gör det rätt. Då jag frågar HUR jag ska göra det så får jag inget svar utan det ska jag veta själv. Är jag dum i huvudet, men ber man inte om hjälp för att man inte kan själv?
Finns det verkligen någon här ute som är beredd på att lägga X antal hundralappar för att någon ska säga till dom att ta en kopp kaffe och andas??? Jag kan göra det gratis för er. Hänger gärna med på kaffet också om ni vill ha sällskap. Är grym på andningstekniker även det via yogan.
Jag har testat mediciner, nu sist blev jag totalt galen av den jag fick. Gick bara runt och hade panik. En annan sort somnade jag av och vaknade av en panikångestattack. ”vanliga” lyckopiller blir jag bara trött av. Det är ju inte det som är problemet utan snarare tvärtom.
Nu ska jag till någon sköterska för peppande samtal. Ja undrar om min energi kommer tillbaka då? Men ingen ska inte säga till mig att jag inte försöker.
Sista läkarbesöket var mest förvirrande tyckte jag. Han bara svamlade. Ställde diagnosen fetma ( japp jag är fet, jag vet det och det har inte blivit bättre av alla snabba kolhydrater och kaffe jag stoppat i mig för att förhuvudtaget klara av att köra till jobbet och orka vara vaken hela passet. Försökte förklara att jag orkar ca 2 timmar per dygn att vara koncentrerad så en halvtidssjukskrivning känns inte aktuellt. Det är ju tiden det tar att köra till jobbet fram och tillbaka. Byta om, läsa treserva typ.
Super jag för mycket?
Till och med ett test om jag söp tog han fast jag sa att jag är extremt måttlig. Blir ju ifrågasatt hela tiden för mina alkoholvanor. ”vänner” vill inte gå ut med mig för dom blir kränkta av att jag som oftast väljer bort alkoholen. Vet inte hur många gånger jag fått frågan om varför jag inte dricker. Är det inte mer berättigat att fråga varför folk måste dricka alkohol istället? Jag är inte nykterist och det provoceras ännu mer då jag tackar nej. Får ju höra att ”jag vet att du dricker, varför inte nu? Skönt ändå att få svart på vitt att jag är en ”torris”
Jag tror fortfarande på fysisk aktivitet, På tuff styrketräning, löpträning eller någon annan fysisk form som man gillar. Är man totalt tom i huvudet behövs motsatsen. Tyvärr får jag inte till det då jag bara sovit eller inte orkat ta mig ur soffan för att åka iväg trots gymkort på världens bästa ställe. Det är där jag behöver hjälp, men det ifrågasätts av vården då det inte är tillräckligt PK. Dom säger inte emot, men vägrar en sjukskrivning pga det. Hade jag snyftat och gått på lyckopiller hade det varit OK. Kanske till och med om den som hjälpt mig varit sjukgymnast. Återigen så handlar ingenting om VAD man gör utan VEM som gör det. Rätt intressant det där eller hur?
Men nu gäller det att ta sig framåt, och inte tack vare vården. Små, små steg åt rätt håll. Använder mig av SMARTA mål
Specifikt Åka till hagabadet en gång
Mätbart Så konkret så det är bara att checka av
Angeläget Viktigt att komma igång igen,
Realistiskt Ja på onsdag har jag ledig dag så det är reallistisktas
Tidsbestämt Handlar om en vecka
accepterat Ja, jag vill göra detta.
Man ska ju ha kortare intervaller då det kommer till förändring och tänkte köra 10 veckor nu, och sen får jag se.
Återigen en dag som gått i ett. Har inte ens hunnit titta in till er. Egentligen har hela helgen varit på det sättet och det sista jag är så är det utvilad inför veckan som kommer. Blir tidigt i säng för att jag ska orka. Blev ju inte så många timmars sömn i natt om man säger så.
Tände ljus.
Igår var det alla helgona och det blev besök på två kyrkogårdar. Första stoppet var kviberg, och mormor, morfar och mosters grav och tände ett ljus.
Vidare till mamma och pappa som fick sin sista vila på minneslunden. Alltid så vackert där, och satt mig ner en stund efter att jag hade tänt ljuset. Så fridfullt och är så glad över att vi valde minneslund istället för grav.
Sist ut var ett besök på barnbarnets pappas grav. Alltid lika jobbigt men så fint där.
Halloweenfest
På tal om ytterligheter. Då de jobbiga besöken var över så var det dags att åka på halloweenfest hos dottern. Riktigt trevligt måste jag säga och barnen var så gulliga. Det är så stort för dom att få ha fest hemma. Så glada barn och bästa var skattjakten i alla fall om man frågar sessan.
Efteråt skulle vi passa henne då de vuxna skulle på halloweenfest på kvällen. Hon var inte alls sugen på att sova, men till slut somnade… mormor i alla fall. Alltid något. Var hemma vid halv tolv och det är helt klart för länge för att vara mig. Speciellt då klockan ringde 6 dagen efter.
Godmorgon alla. Vilken seg dag det blev igår. Hoppas dagen idag blir bättre trots att jag har fullt upp precis hela dagen. Som jag skrev igår var jag extremt trött och på eftermiddagen kände jag att jag bara ville titta på något enkelt, lite roligt och utan att man behövde tänka speciellt mycket. Valen förr på en feelgood.
Egentligen är inte feelgood sådär jättebra, men fungerar perfekt som igår. Valet föll på love in the villa, en ny film ifrån just netflix. Den kändes lagom utmanande för mig igår.
Julia och Romeo
Julie Hutton är en obotlig romantiker, och lågstadielärare. Drömmen är en resa till Verona och få följa i Romeo och Julias spår. Under flera år har hon planerat resan in i minsta detalj något som blir för mycket för hennes pojkvän Brandon. Precis innan resan bryter han upp, Hon blir jätteledsen men blir pushad att åka ändå vilket sker.
Resan börjar inte så bra med försenat flyg, borttappat bagage, en galen chaufför och till sist är hennes drömboende dubbelbokat. Då hon väl är på plats inser hon att det redan bor en där. Den lite dryga britten Charlie. Ja som ni förstår börjar det inte så bra, och hon får sova på soffan första natten.
Julie bestämmer sig för att bara få bort Charlie från villan, och det med vilka medel som helst. Ja, hon är inte så snäll, men han är inte bättre själv. Blir en del dråpliga situationer, men till sist inser dom att dom faktiskt tycker om varandra trots allt För det är klart att det skulle bli så.
Då allt verkar lösa sig dyker oväntade problem upp. Bägges ex dyker helt oväntat upp. Cassie den diviga fotomodellen, och Brandon som inser vad han håller på att förlora det han vill ha.
Ja det blir en del dråpliga situationer, och både jag och min man fick ett par goa skratt under den nästan två timmar långa filmen. Då gillar han ändå inte den här genren, så det kan ju vara ett bra betyg.
Egentligen är det svårt att bedöma filmer på samma grunder då filmer är så otroligt olika. Just feelgood/ komedi är ju inte så djupa, och man blir inte så berörd. Ofta har man glömt filmen ett tag senare då ingenting fastnar. Däremot så får man en rolig stund, och just där och då mår man rätt så bra. därför ger jag filmen MMMM
